söndag 25 december 2016

Då var det visst jul igen...


Vi är lite lika i vår familj.. mys :D


I år bestämde dottern och jag att vi ville vara själva på julaftonen för första gången i våra liv.
Det har varit underbart skönt att slippa all stress som oftast blir eller kraven.
Vi hade mys och tittade på klassikern "Sunes jul" som är så skojig och lagade veganskt julbord med rotfruktsgratäng med svamptäcke, vegobullar med b la rött ris, kidneybönor, broccoli, ärtor samt kryddor m m, gravade morötter ("laxen")
och rödbetssallad.
Var hur gott som helst, rekommenderas!!
Jag åt även lite sill och ett ägg men är inte van så magen reagerar.
Inte lika gott som förr och vet att det inte är det bästa för mig (eller fisken).

På kvällen beslutade vi att gå över till syrran och hennes sambo där även mina föräldrar var.
Så det blev mycket skratt där, härligt :)
Men tröttheten tog över mig då jag även slocknade på soffan under dagen någon sekund här och där :))
Ligger dottern bredvid så känns det varmt och tryggt och då somnar jag lätt.
Mysko det där, då jag med vissa människor gör så.. ett fåtal ;)

Idag denna juldag har det varit lite full fart då jag b la har tvättat stor del av min klädgarderob då mycket där luktar gammal..*jag vet inte vad*.
Förstår inte vad det kommer ifrån och varför det blir så.
Skurade den också.
Tips mottages gärna :)
Men kvällen spenderas i soffan och få balans igen.
Utgången slopas och jag lyssnar på vad jag behöver.. sömn och lugnet.
Vänner/samtal och ev hitta min själsfrände skippas återigen, så kan det bli haha :D

Ta hand om er och God fortsättning på resterande dagar detta år :*

<3


  

Vardagen...


Det här med att handla ekologiska och naturliga råvaror och produkter när det är billigt.
Man sparar massor av pengar, och man slipper tänka och att det inte tar energi när man har ett lager hemma.
Nu är det fullproppat i skåpen men produkter till ekologisk tvätt, disk, hygien/hudvård och kosten. 



Gjorde även en ny variant av en vegansk lasagne i veckan samt grönsaksgryta osv.
Tänk vad gott det är med grönsaker :D

Före jul kom jag in i "vårda min kropp och själ för fullo" dagar för att inte låta någon som helst julstress komma till en. 
Morgonyoga (både nya och gamla yogaformer), meditation och ayurvedisk självmassage "abhyanga" från topp till tå njöt jag av om mornarna innan dusch, eller bad med epsomsalt etc.
Det är helt underbart att få beröring som vi så väl behöver, det är viktigt att älska sin egna kropp.
Det sätter även fart på flöden när man även trycker på olika punkter för organ eller för sådant som fastnat som frustration eller stress osv.
Dessa rutiner gör så mycket för mig och hjälper i vardagen.

Som vanligt rusar dagarna fram.
Jag bara älskar min och dottern samtal som kan vara i timmar.
Nu har hon frågat ut mig om män och relationer och berättat som hon alltid gör om sitt,
och det som händer i hennes liv och tankar.
Roligt ämne, och hon sa att jag hade bra erfarenheter om sådant där haha.
Har varit en salig blandning och mycket man fått lärdom om.
Faktiskt väldigt tacksam över det :D
Nu vet man vad man verkligen vill ha i en relation och även lärt känna sig själv på olika vis.
Allt för alltid något gott med sig just för att vi ska lära...
Hur det än har sett ut.

<3

  

  


söndag 18 december 2016

En promenad som kan ge en massor... ett djur som ger en mer än det anar...


Att uppmärksamma.. se o lyssna...
Trots att det är så vackert när man går utanför dörren kan jag ibland associera platser eller ting till en känsla.
På min väg för några dagar sen stod en snötäckt tom bänk.. en bänk där människor sätter sig för att vila eller samtala med varandra.
Min känsla just då kom med en sorg över människor som står utanför samhället, de som har suttit på denna bänk med ett liv och ett hopp.
Ibland släcks det hoppet...
På min väg fick jag även höra - God bless you <3
Så dessa ord får fylla dagarna då frustrationen kan komma, då när man känner ledsamhet över alla som inte har ett hem, eller de som lever i skräck och oro.

Det finns så mycket man kan göra som man inte har tänkt på.
Att bara se dessa människor, prata med dem, lyssna på dem eller ge något litet som de så väl behöver.
Man har trott man har varit långt ner i avgrunden då man ej haft pengar till mat osv, men jag hade iallafall ett hem och kläder.
Det finns de som inte har något än deras egna kroppar och på det psykologiska/fysiska obalanser eller beroenden som är svåra att ta sig ur.
Vi är alla ett, men världen ser tyvärr inte ut så.


Då till något annat.. detta med att kunna få vara själv på toaletten om mornarna..
här ska det gosas mest.
Får inte Luna det och jag stannar upp för en stund blir hon sur eller puffar upp min fot med stor kraft.
Älskade kanin, tack för djuren som ger oss så mycket.
Ni hjälper och ger mer än ni kan ana <3

<3

Över två och ett halvt år har gått... här med nyttiga repriser...
















Jag tittar tillbaka på allt jag skrev, allt som i rasande takt kom över mig hela tiden, varje dag.
Det sjönk in som en svamp och aha-upplevelserna sken upp som blixtar inombords.
Jag förstod äntligen min egna sanning, jag hörde mig själv och lyssnade på det.
Tränade stenhårt praktiskt i vardagen med att förstå hur detta fungerade på mig.
Att omvärlden var en spegel och allt jag tänkte och kände bara speglade mig själv.
Hur jag skulle förändra mina invanda destruktiva beteenden och tankar hängde bara på, det var som att allt hittade sin plats på nåt sätt.

Jag har under så väldigt många år fått lära mig och förstå psykologin osv, har haft kunskapen.. men mycket av det for bara runt utan att landa inom mig helt och fullt.
Medvetenheten växte sig till oanade höjder och alla känslor kom nog på en och samma gång.
Jag grät floder, jag skrattade och jag sken inombords.
Hela tiden kändes den där tacksamheten som omslöt mig fullständigt.
För varje ord jag läste eller orden som kom till mig från någonstans (var som någon tyst pratade till mig och som berättade vad jag skulle ta till mig och skriva om) kom som vågor, och då jag verkligen förstod vad allt handlade om, det gick rakt in i hjärtat och då kom tårarna.. igen.

Tror jag efter alla år av olika lärdomar i livet hamnade i en sorts paus där alla livserfarenheter byttes ut av ren medvetenhet och en förändring i mig som människa.
Jag vände helt och livet blev så mycket lättare att leva i.
Vi kommer alltid under hela vårt liv få lärdomar på både jobbiga och lättare vis, 
och få dessa pauser emellan som vi kan pusta ut under.
Så det är bara att acceptera och vänja sig vid ;)
Istället inse att detta är gåvor för att vi ska växa.
Förstod att många av de jag hade runt mig blev chockade av min plötsliga förändring, att de ej kunde handskas riktigt med det.
Men jag ville inte fly längre, inte vara i en kamp med mig själv.
Vi som människor lever ofta så, i kampen och i flykten.
T ex vi arbetar för mycket trots att kroppen tar stryk på olika sätt, dricker alkohol etc för att fly från känslor eller stress, beroende av sällskap eller en kärleksrelation för att vi flyr från våra känslor.. har en rädsla inom oss för ensamhet och vad som kan dyka upp osv, konsumerar för att vi tror att saker får oss att må lite bättre..just då, söker bekräftelse genom sex, dejtande eller genom bilder eller ord (vad man gör eller hur man är som person) eller kanske lägger på den där fina offerkoftan etc.. 
Stannar vi bara upp och tillåter oss att känna alla sorts känslor (accepterar och släpper om det är jobbigt men samtidigt låter de få finnas för en stund), och att lyssna på vad vi själva och vår kropp vill säga så kommer vi automatiskt att komma i en förändring till det bättre.
Vi kommer även att känna hur livet kommer flyta på lättare och att vi tänker annorlunda om svåra eller jobbiga saker och kan läka sig själv på ett bra sätt när symptom/sjukdomar osv dyker upp, då man själv ofta kan känna av vad som är fel och vad som orsakar dessa.

Ingenting är pinsamt eftersom vi Alla har alla delar av hur en människa är.
Rädslan är inte vi, det är bara vårt ego.. vår hjärna som gärna vill regera över oss.
Om vi då släpper den delen för en stund och lyssnar på vad t ex hjärtat säger och vår intuition.. den snabba tanken och känslan som är över på en sekund...
Känns det som en klump eller att det känns som en tyngd i vår kropp så tycker den ofta inte om det du tänker göra eller gör.
Då går vi emot vår egna sanning.
Varje gång man går emot sig själv lagrar man detta inuti våra kroppar.
Tillslut blir det överfullt och kroppen säger ifrån genom sjukdomar t ex.
Har man gått så långt som jag gjorde så heter det i läkarens mun,- kroniskt.
I min mun heter det förändring.
Det finns inget kroniskt, utan allt handlar om att bryta mönstret och sluta lyssna på egot eller offerkoftan som vi gärna låter ta över våra liv.
Vi kan också dra ursäkter som att vi är för snälla och bara hjälper andra hela tiden och aldrig tänker på oss själva.
Egot...
Vi tror att det är en bra egenskap, det är bra att vara snäll, omtänksam och hjälpsam.
Men låter vi det ta över blir det snabbt destruktivt..
Klart vi mår utmärkt av att hjälpa andra och det ska vi göra.
Dock blir det fort en obalans och vågen tippar över på en sida.
Hjälper vi inte oss själva först kan vi aldrig hjälpa en annan ordentligt.
Vi stjälper hela vårt väsen och vår fysiska kropp genom att inte hålla den där balansen.

Om vi tar detta med att vi vill få en förändring i världen.
Det första vi måste göra är att se på oss själva.
Titta på ditt egna beteende... hur är du mot dig själv och andra i olika situationer?
Hur går dina tankar om saker och ting?
Hur obalanserad är du?
Förändra först dig själv och bli mer medveten så kommer även världen att förändras tillslut.
Och ju mer vi göder det destruktiva och låter det få uppmärksamhet desto större blir det.
Vi sår frön och det blir ringar på vattnet :D

Vi är alla i olika faser och på olika plan.
Ibland finner vi någon som verkligen får oss att hitta den där förändringen med oss själva.
Genom en bok eller på ett annat vis.
Det spelar ingen roll hur många som har sagt samma sak till en under åren, men just då kommer vi vara redo för det.
Man måste liksom hitta det där som är rätt för en själv, som vi lätt kan ta till oss av.
Det är olika för oss alla.
Men vi måste själva ta det där steget och börja förändringen, för ingen annan kan göra det åt en.

För mig blev uppvaknandet när jag för flera år sedan (blev ordentligt sjuk 2008 då kroppen verkligen sa stopp) under en av de djupaste och mörkaste av mina dagar (när jag står och tittar ut genom fönstret med en panikångest så stor och med tankar om både självmord, vilket tillvägagångssätt som var bäst, och att vilja mörda någon annan om jag gick utanför dörren. 
Hade även slagit på mig själv och nypt så hårt så blåmärken uppstod)
hörde en röst bredvid mig som sa att jag skulle klara detta själv.

Med det betydde det att jag visste vad som skulle göras, att jag skulle se allt som kom till mig och att jag var stark nog (fast det kändes som min kropp och själ hade tynat bort) att klättra upp från det djupa hål jag var i och läka min kropp på ett naturligt sätt.
Klättra över muren och bli medveten om vad allt handlade om.
Med en envishet och vilja av stål började jag då min förändring.
Jag fick bakslag och ibland kändes det som att jag bara ville ge upp.
Det var den jobbigaste resa jag har gjort, men jag gjorde det som jag själv visste var bra för mig.
Att vara i Min sanning och vara ärlig mot mig själv som andra.
Prioritera och lyssna.
Behövde även göra en "reset".. 
Ta bort det mesta i mitt liv och se vad som tog energi eller vad Jag tyckte om eller behövde.. Just nu under denna tid.
Allt förändras hela tiden. 
Behövde få ur mig massor av det jag fick till mig på så många sätt och genom så olika saker att det ibland säkert blev för mycket.
Men detta var för mig helt rätt.
Idag mår jag bra, jag läker och jag älskar mig själv på ett sätt jag aldrig har gjort förut och är lycklig in i själen.
Må andra tycka jag är både konstig och jobbig eller vad som än är.
Viktigast är att jag är på rätt väg och att det fungerar.
Med tiden kommer jag landa och jag hoppas ni som känner mig förstår min resa, att jag behövde göra detta för min läkning.

Jag jobbar på att vara helt ärlig och lägga min mask där den hör hemma, i soporna.
Min fysiska kropp klarar bra mycket mer men har fortfarande sina krämpor då och då.
Just nu är balans otroligt viktigt för mitt läkande och efteråt också såklart.
Jag får ofta höra av andra varför jag inte gör det eller det, eller varför jag inte dricker/dricker mer om man sitter på en pub, varför jag inte går ut nu när det är sol, varför jag inte äter vissa saker eftersom det är så gott och man måste njuta oxå osv osv.
Jag lyssnar på Mig, på det min kropp och själ säger och intuitionen (oftast, inte alltid då jag fortfarande äter t ex chips som jag mår dåligt av).
Jag njuter hela tiden av livet av mat men mer renare sådan, utan att hela tiden gå emot mig själv och bara kunna vara i ensamhet med mina tankar och känslor.
Jag försöker förändra.
Jag är människa helt enkelt, men vi alla är olika individer.
Lyssna gärna på andra, men ta och testa vad som just Du mår bra av och det som gör att Du förändrar dig och ditt liv till det bättre.
Vi tror ofta att vi gör det som är bra för oss själva, men egot finns ständigt med i våra val och tankar... inpräglade beteenden och tankar som gör en falsk känsla.
Så töm dig själv och lyssna på riktigt.. på Dig.

Vi är här för Lärdomar, för att Leva och för att Lita på att allt blir som det ska.

(Detta inlägg började jag skriva för drygt en vecka sedan därav denna text nedanför ;) )
Blev ett morgonpass med yoga och meditation för halschakrat.. 
(För kommunikationen både inom oss själva och mot omvärlden.
Om jag lever i min inre sanning.
Gör jag det som är rätt och viktigt för mig och lever jag efter mina egna värderingar b la.)
.. där slemklumpen i halsen kom med retningar och hostande för en sekund.
Sådant kan bli när man jobbar med det.
Underproduktion av sköldkörtelhormon har B LA att göra med att man kan ha avstannat i energin vid just halschakrat.. att man håller inne med saker t ex.
Sköldkörtelproblem är vanligt idag och därav viktigt att reda ut saker och ting från hela ens liv och vara i sanning... ge efter med gråt och annat som annars "fastnar i halsen".
Det var iallafall ett skönt pass men lite jobbigt fysiskt denna gång då det var en annan yogaform än den holistiska.
Men man gör bara det som ens egna kropp klarar av, mycket viktigt att komma ihåg.
Ingen prestation eller kamp.
Intentionen är det viktigaste.

Nu göra denna dag till den bästa för just Mig.
Tänk vad en förändring kan ge... nytt härligt liv och ett ansikte utan rosacea ;D
Nu promenerar jag lyckligt vidare på vägen med precis alla landskap som finns.. wohoo.

Önskar er en fantastisk dag :*

<3 













måndag 12 december 2016

Mystiken flödar...


Svartsjön... mystik är min grej :D
Nu är det dags att kanske börja titta på American horror story säsong 6 eller än engång kolla igenom Twin peaks.
Eller varför välja?! ;)
Ni får alla ha en ljuvlig kväll :*

<3


Mitt vinterland... tänk så olika vår värld kan se ut genom var och ens ögon...




Galningen är ute ur lägenheten :))





Dottern var lite kreativ i helgen... han blev David Bowie för en kväll :D



Det har blivit promenader i vår vackra magiska natur, och samtal om tankar...
Kanske mer tok och skratt än det men ändå.
Kan bara stå och titta på allt. 
En fantastisk värld som vi lever i.

Men vi lever i så olika verkligheter, var och en av oss.
Det någon ser och hör är inte lika för en annan.
Vissa tror att Alla har pengar och kan leva gott och andra är bra mycket lyckligare utan dessa.
Vissa prioriterar sina dagar för att ha pengar till mat och det som verkligen behövs och andra gnäller om hur fattiga de är trots att de slänger pengar på bilresor, utemat, grejer och annat stup i kvarten.

Jag är rik och så tacksam idag.. rik på livet, kärlek och trygghet.
Men jag minns så väl perioder i mitt liv då jag inte hade pengar till mat eller hygienartiklar till mig och dottern.
Vi fick över 100-200 kr efter våra vanliga räkningar som vi sen skulle leva på en månad.
Det finns de som går minus med.
Minns hur man skämdes när folk runtomkring bad en lägga pengar till presenter till arbetskamrater etc.
20 kr, 50 kr, 100 kr är väl ingenting sa de.
Jo för någon som ser varje 10-krona som ett paket pasta osv för att kunna äta oss mätta så är det en stor summa pengar.
Men jag gjorde det pga dåligt samvete och för att jag ville, för det är klart man vill det trots att man egentligen inte kan.
Skam, skuld och dåligt samvete är inte kul.
Det är hur vi personligen tar det (vilka obalanser vi har osv), hur samhället ser på hur vi ska leva i överflöd.
För utåt sett kan det se ut som att vi har hur mycket som helst, men hur verkligheten ser ut och hur vi mår innerst inne kan vara en annan.
Nu får man höra att 10 kr eller 100 kr för att skänka till välgörenhet har väl alla.
Men så är det inte.
Alla har inte den där 10-kronan t ex.
Tycker att vi måste börja tänka på det att vi alla lever så olika.
Många med pengar säger att de är fattiga.
Andra som knappt har något ser sig själva som rika och ger mer till andra.

För något år sedan skaffade jag en app som jag la in minsta lilla krona på vad jag spenderade och på vad.
Det är en ögonöppnare på många sätt.
Som sjukpensionär har man inte mycket att röra sig med och speciellt inte med ett barn.
Men jag prioriterar.
Vi äter väldigt sällan ute, inte ens varje månad.
(För maten hemma vet vi vad vi äter.. ren och ekologisk)
Dottern äter dock helst hemma jämt om hon fick välja :))
Vi handlar inte onödiga smågrejer, varför ska man egentligen?!

Men vi ger till andra och välgörenhet, vi kan köpa sådant vi verkligen vill ha eller behöver då och då, vi kan köpa ekologisk och rena bra råvaror och hygienprodukter eller göra något som kostar ibland (inte ofta vi tycker det är värt att prioritera mycket av det men..:)) ).
Det handlar om prioritering och att ta hand om det man har.
Vi lever så olika, men ändå är jag lyckligare och rikare än någonsin.
Jag lever i sanning.
Ingen flykt, inget hymlande.

Jag är rik för att jag har ett hem att bo i.
Och jag är mer än tacksam för det.
Men innan vi yttrar oss... tänk på att vi alla lever olika och alla har inte det som just Du har eller har tillgång till att göra.
Bara en tanke...

<3








onsdag 7 december 2016

Genom dagar jag går...



Jag och mina mornar.
Nu har jag gjort mer fysiska yogapass en period om mornarna.
Mycket med sakralchakrat, psoasen (höftböjaren), ländryggen, hjärtchakrat och lite annat.
Och idag blev det ett holistiskt flowpass.
Det har känts bra men dock triggas min kropp en smula och mina icke existerande muskler :))
Men jag njuter i varandet, meditationerna och både i triggandet i kroppen då små delar varnar om kamp och i andningen som löser situationen.
Flytta min kropp lite hit och dit och allt blir bättre.
Man behöver bara lyssna och sedan förstå om signalen är att fly pga rädsla för något den inte är van vid, eller om man behöver ändra på något som ej är bra för en själv.

Är lite slut nu då man har varit igång endel.
Hälsade på brorsan och hans familj i Stockholm i helgen.
Det räcker med några timmar ibland när man umgås med många människor, men kul som vanligt var det att träffa alla och de nyinkomna i familjen.
Tänk att familjen kan vara så olik varandra.
Dottern och jag lever nog i en lite annan värld än resten av släkten haha.


Härom kvällen tog jag fram mina pysselgrejer och började med en ny drömfångare.
Med 90-tals musik i högtalarna och med lite dansryck i kroppen kom även dottern in för att göra mig sällskap..
Dans, sång, skratt och med lite kreativitet inombords fick vi en riktigt mysig kväll.
Kunde knappt sluta, och spotify gick varm :D
Vi pratar minnen från min ungdomstid och hur hon tänker och känner om saker och ting.
Det är så kul att kunna prata med sitt barn om ditt och datt och kunna vara som vänner också.
Men ibland behöver man avsluta det roliga för en god natts sömn och läkande.
Underbart att se dottern så pigg och att hon har så stor lust nu att vara social och hitta på saker och ting.. att hjärndimman har börjat försvinna mer och mer.
Det är stor skillnad sedan hon började gå hos kinesiologen.

Tiden före julen har nog aldrig varit så lugn som den är nu.
Ingen press och ingen stress.. här blir det bara mys och inga krav på något.
Vi tar den som den kommer, härligt är det!
Men det finns också saker som berör mig på olika vis, som tynger.. någon jag tänker extra mycket på just nu...

<3








fredag 2 december 2016

Vinterdagar...





Det snöar och jag sitter här inne och njuter av hur vackert det är och myset som kommer med det.
Träningsvärken ger sig lite till känna efter ett lite mer fysiskt yogapass igår morse för sakralchakrat.
Sa till dottern imorse att detta blir min död haha.
Är inte van med den fysiska biten och när de obefintliga musklerna måste aktiveras :))
Jag tar det i min takt och vad min kropp klarar av, viktigt att lyssna och få en balans.
Man ska aldrig gå över sig själv (trots att vi oftast gör det och det vi får beröm för.. galet anser jag)
Har varit en riktig träningsnarkoman förr i mitt liv och man trodde man mådde bättre av det.. flykt är väl mer sanningen, den dåliga självkänslan och adrenalinkickarna.
Ordet lagom och balans fanns inte.
Sedan blev det även ett sakralpass till på underbara Shanti mot kvällen, hur träffande var inte det?! :D
Få flöde i höft/psoasen och känna sin kraft i vattnet.. sina känslor och njutning.. ingen flykt eller kamp som stress osv i livet ger och då sätter sig just i psoasen..
Pigg blev jag och mer öppen på något sätt både i huvud och kropp.

Varit lite kreativ också, alltid en skön meditation.
En god värmande tomat,-linssoppa blev det till lunch igår och idag "Kadak Pachakkaya"- kikärtsgryta med blötlagda cashewnötter, istället för jordnötter som är lite bättre för min vata-pittaobalans.
Och jag bara fortsätter att vara.
Ger mig själv det jag behöver.

Min älskade familj här hemma ger mig så otroligt mycket.
Tänk att även en kanin kan ge en så mycket kärlek, skratt och tokigheter vareviga dag.
Var en mening med att hon för lite mer än ett år sedan skulle komma till oss.
Jag säger bara, Tack för livet.

<3