söndag 18 december 2016

Över två och ett halvt år har gått... här med nyttiga repriser...
















Jag tittar tillbaka på allt jag skrev, allt som i rasande takt kom över mig hela tiden, varje dag.
Det sjönk in som en svamp och aha-upplevelserna sken upp som blixtar inombords.
Jag förstod äntligen min egna sanning, jag hörde mig själv och lyssnade på det.
Tränade stenhårt praktiskt i vardagen med att förstå hur detta fungerade på mig.
Att omvärlden var en spegel och allt jag tänkte och kände bara speglade mig själv.
Hur jag skulle förändra mina invanda destruktiva beteenden och tankar hängde bara på, det var som att allt hittade sin plats på nåt sätt.

Jag har under så väldigt många år fått lära mig och förstå psykologin osv, har haft kunskapen.. men mycket av det for bara runt utan att landa inom mig helt och fullt.
Medvetenheten växte sig till oanade höjder och alla känslor kom nog på en och samma gång.
Jag grät floder, jag skrattade och jag sken inombords.
Hela tiden kändes den där tacksamheten som omslöt mig fullständigt.
För varje ord jag läste eller orden som kom till mig från någonstans (var som någon tyst pratade till mig och som berättade vad jag skulle ta till mig och skriva om) kom som vågor, och då jag verkligen förstod vad allt handlade om, det gick rakt in i hjärtat och då kom tårarna.. igen.

Tror jag efter alla år av olika lärdomar i livet hamnade i en sorts paus där alla livserfarenheter byttes ut av ren medvetenhet och en förändring i mig som människa.
Jag vände helt och livet blev så mycket lättare att leva i.
Vi kommer alltid under hela vårt liv få lärdomar på både jobbiga och lättare vis, 
och få dessa pauser emellan som vi kan pusta ut under.
Så det är bara att acceptera och vänja sig vid ;)
Istället inse att detta är gåvor för att vi ska växa.
Förstod att många av de jag hade runt mig blev chockade av min plötsliga förändring, att de ej kunde handskas riktigt med det.
Men jag ville inte fly längre, inte vara i en kamp med mig själv.
Vi som människor lever ofta så, i kampen och i flykten.
T ex vi arbetar för mycket trots att kroppen tar stryk på olika sätt, dricker alkohol etc för att fly från känslor eller stress, beroende av sällskap eller en kärleksrelation för att vi flyr från våra känslor.. har en rädsla inom oss för ensamhet och vad som kan dyka upp osv, konsumerar för att vi tror att saker får oss att må lite bättre..just då, söker bekräftelse genom sex, dejtande eller genom bilder eller ord (vad man gör eller hur man är som person) eller kanske lägger på den där fina offerkoftan etc.. 
Stannar vi bara upp och tillåter oss att känna alla sorts känslor (accepterar och släpper om det är jobbigt men samtidigt låter de få finnas för en stund), och att lyssna på vad vi själva och vår kropp vill säga så kommer vi automatiskt att komma i en förändring till det bättre.
Vi kommer även att känna hur livet kommer flyta på lättare och att vi tänker annorlunda om svåra eller jobbiga saker och kan läka sig själv på ett bra sätt när symptom/sjukdomar osv dyker upp, då man själv ofta kan känna av vad som är fel och vad som orsakar dessa.

Ingenting är pinsamt eftersom vi Alla har alla delar av hur en människa är.
Rädslan är inte vi, det är bara vårt ego.. vår hjärna som gärna vill regera över oss.
Om vi då släpper den delen för en stund och lyssnar på vad t ex hjärtat säger och vår intuition.. den snabba tanken och känslan som är över på en sekund...
Känns det som en klump eller att det känns som en tyngd i vår kropp så tycker den ofta inte om det du tänker göra eller gör.
Då går vi emot vår egna sanning.
Varje gång man går emot sig själv lagrar man detta inuti våra kroppar.
Tillslut blir det överfullt och kroppen säger ifrån genom sjukdomar t ex.
Har man gått så långt som jag gjorde så heter det i läkarens mun,- kroniskt.
I min mun heter det förändring.
Det finns inget kroniskt, utan allt handlar om att bryta mönstret och sluta lyssna på egot eller offerkoftan som vi gärna låter ta över våra liv.
Vi kan också dra ursäkter som att vi är för snälla och bara hjälper andra hela tiden och aldrig tänker på oss själva.
Egot...
Vi tror att det är en bra egenskap, det är bra att vara snäll, omtänksam och hjälpsam.
Men låter vi det ta över blir det snabbt destruktivt..
Klart vi mår utmärkt av att hjälpa andra och det ska vi göra.
Dock blir det fort en obalans och vågen tippar över på en sida.
Hjälper vi inte oss själva först kan vi aldrig hjälpa en annan ordentligt.
Vi stjälper hela vårt väsen och vår fysiska kropp genom att inte hålla den där balansen.

Om vi tar detta med att vi vill få en förändring i världen.
Det första vi måste göra är att se på oss själva.
Titta på ditt egna beteende... hur är du mot dig själv och andra i olika situationer?
Hur går dina tankar om saker och ting?
Hur obalanserad är du?
Förändra först dig själv och bli mer medveten så kommer även världen att förändras tillslut.
Och ju mer vi göder det destruktiva och låter det få uppmärksamhet desto större blir det.
Vi sår frön och det blir ringar på vattnet :D

Vi är alla i olika faser och på olika plan.
Ibland finner vi någon som verkligen får oss att hitta den där förändringen med oss själva.
Genom en bok eller på ett annat vis.
Det spelar ingen roll hur många som har sagt samma sak till en under åren, men just då kommer vi vara redo för det.
Man måste liksom hitta det där som är rätt för en själv, som vi lätt kan ta till oss av.
Det är olika för oss alla.
Men vi måste själva ta det där steget och börja förändringen, för ingen annan kan göra det åt en.

För mig blev uppvaknandet när jag för flera år sedan (blev ordentligt sjuk 2008 då kroppen verkligen sa stopp) under en av de djupaste och mörkaste av mina dagar (när jag står och tittar ut genom fönstret med en panikångest så stor och med tankar om både självmord, vilket tillvägagångssätt som var bäst, och att vilja mörda någon annan om jag gick utanför dörren. 
Hade även slagit på mig själv och nypt så hårt så blåmärken uppstod)
hörde en röst bredvid mig som sa att jag skulle klara detta själv.

Med det betydde det att jag visste vad som skulle göras, att jag skulle se allt som kom till mig och att jag var stark nog (fast det kändes som min kropp och själ hade tynat bort) att klättra upp från det djupa hål jag var i och läka min kropp på ett naturligt sätt.
Klättra över muren och bli medveten om vad allt handlade om.
Med en envishet och vilja av stål började jag då min förändring.
Jag fick bakslag och ibland kändes det som att jag bara ville ge upp.
Det var den jobbigaste resa jag har gjort, men jag gjorde det som jag själv visste var bra för mig.
Att vara i Min sanning och vara ärlig mot mig själv som andra.
Prioritera och lyssna.
Behövde även göra en "reset".. 
Ta bort det mesta i mitt liv och se vad som tog energi eller vad Jag tyckte om eller behövde.. Just nu under denna tid.
Allt förändras hela tiden. 
Behövde få ur mig massor av det jag fick till mig på så många sätt och genom så olika saker att det ibland säkert blev för mycket.
Men detta var för mig helt rätt.
Idag mår jag bra, jag läker och jag älskar mig själv på ett sätt jag aldrig har gjort förut och är lycklig in i själen.
Må andra tycka jag är både konstig och jobbig eller vad som än är.
Viktigast är att jag är på rätt väg och att det fungerar.
Med tiden kommer jag landa och jag hoppas ni som känner mig förstår min resa, att jag behövde göra detta för min läkning.

Jag jobbar på att vara helt ärlig och lägga min mask där den hör hemma, i soporna.
Min fysiska kropp klarar bra mycket mer men har fortfarande sina krämpor då och då.
Just nu är balans otroligt viktigt för mitt läkande och efteråt också såklart.
Jag får ofta höra av andra varför jag inte gör det eller det, eller varför jag inte dricker/dricker mer om man sitter på en pub, varför jag inte går ut nu när det är sol, varför jag inte äter vissa saker eftersom det är så gott och man måste njuta oxå osv osv.
Jag lyssnar på Mig, på det min kropp och själ säger och intuitionen (oftast, inte alltid då jag fortfarande äter t ex chips som jag mår dåligt av).
Jag njuter hela tiden av livet av mat men mer renare sådan, utan att hela tiden gå emot mig själv och bara kunna vara i ensamhet med mina tankar och känslor.
Jag försöker förändra.
Jag är människa helt enkelt, men vi alla är olika individer.
Lyssna gärna på andra, men ta och testa vad som just Du mår bra av och det som gör att Du förändrar dig och ditt liv till det bättre.
Vi tror ofta att vi gör det som är bra för oss själva, men egot finns ständigt med i våra val och tankar... inpräglade beteenden och tankar som gör en falsk känsla.
Så töm dig själv och lyssna på riktigt.. på Dig.

Vi är här för Lärdomar, för att Leva och för att Lita på att allt blir som det ska.

(Detta inlägg började jag skriva för drygt en vecka sedan därav denna text nedanför ;) )
Blev ett morgonpass med yoga och meditation för halschakrat.. 
(För kommunikationen både inom oss själva och mot omvärlden.
Om jag lever i min inre sanning.
Gör jag det som är rätt och viktigt för mig och lever jag efter mina egna värderingar b la.)
.. där slemklumpen i halsen kom med retningar och hostande för en sekund.
Sådant kan bli när man jobbar med det.
Underproduktion av sköldkörtelhormon har B LA att göra med att man kan ha avstannat i energin vid just halschakrat.. att man håller inne med saker t ex.
Sköldkörtelproblem är vanligt idag och därav viktigt att reda ut saker och ting från hela ens liv och vara i sanning... ge efter med gråt och annat som annars "fastnar i halsen".
Det var iallafall ett skönt pass men lite jobbigt fysiskt denna gång då det var en annan yogaform än den holistiska.
Men man gör bara det som ens egna kropp klarar av, mycket viktigt att komma ihåg.
Ingen prestation eller kamp.
Intentionen är det viktigaste.

Nu göra denna dag till den bästa för just Mig.
Tänk vad en förändring kan ge... nytt härligt liv och ett ansikte utan rosacea ;D
Nu promenerar jag lyckligt vidare på vägen med precis alla landskap som finns.. wohoo.

Önskar er en fantastisk dag :*

<3 













Inga kommentarer:

Skicka en kommentar