söndag 31 januari 2016

Lycka är...





... att sitta på hallgolvet med dottern och prata om allt som rör livet och förändringar vi vill ta tag i till det bättre för oss bägge.
... att med sitt barn kunna dela tankar och känslor med varandra och kunna känna sådan tillit och trygghet till henne.
... att se filmer och galna serier med kärlek och intressanta händelser.. jodå de ger en massor av känslor av olika slag :))
... att ha familj och andra människor som man bryr sig så mycket om och älskar (även de man inte känner vill man så väl).
... att få höra om personer som hittat sin livspartner och strålar med sin förälskelse.
... att höra om när människor uppfyller sina drömmar och får glädjande besked om saker och ting.
... att se barn le och skratta.
... att se äldre människor njuta av något de verkligen tycker om och se deras lycka.
... att få ha glädjen att få ta hand om ett djur som är så kärleksfullt och som kommer med så mycket tok var och varannan dag.
... när "Helt hysteriskt" och andra komiska serier etc visas eller kommer ut med nytt (samt när man umgås med vissa människor...) så man får skratta sådär riktigt ordentligt.
... när man deltar i ett holistiskt yogapass, meditation etc och känner hur man får kontakt med sitt djupa inre osv och alla undangömda känslor bubblar upp eller bearbetas och rensas.
... att få vara i naturen och känna alla dofter och se allt det vackra som finns. 
... att bara känna sig tacksam för att leva och få ta del av så mycket under all denna tid.
... att bara vara i sin ensamhet och må bra i det.
 
Och mycket mer därtill...

<3

 

fredag 29 januari 2016

Vad är lycka och njutning egentligen...


En kasse hänger i hallen med en träningströja/jacka jag tänkte uppdatera min garderob med.
När jag är ute på mina promenader (som dock har gått att räkna på ena handen denna vinter) så behövs sköna kläder som inte är för klumpiga.
Har haft samma kläder under många år och kände att det kanske var dags för nytt.
Men den där lilla ångesten kom över mig, är det inte onödigt när jag ändå har kläder som har fungerat rätt okej.
Kommer nu lämna tillbaka den och vänta tills magkänslan känns rätt :D
Att handla ger mig inte den där konstiga euforiska lyckan längre.
Jag blir lycklig på ett helt annat sätt idag om jag handlat det där som jag velat ha under så lång tid eller det som verkligen har behövts.
En lycka kommer då jag fyller på lagret med ekologiska och nyttiga förbrukningsvaror.
Jag är lite märklig jag :))
Och ha ett lager av det är det smartaste jag har gjort någonsin.
Man behöver inte tänka så mycket på vad som fattas, inte handla varje vecka eller månad och vi får en harmoni i familjen på något sätt.. mysko jag vet haha.
Ingen onödig stress här inte och vi spar massor av pengar då man handlar på nätet då när de har en massa procentrabatt på alla varor.
Så ekologiska, nyttiga och naturliga varor etc behöver inte vara dyrt.
 

Igår njöt jag, som jag ofta gör.
Med en god bok innehållande kärlek och förändringar i livet och en mugg lugnande yogite sittandes i härliga sängkläder av linne.
För några år sedan klarade jag inte av (eller gjorda det ibland med plågor och omläsning av samma rad många gånger) att läsa en bok pga min hjärna då MEmigrän etc uppkom.
Idag klarar jag av att läsa böcker som man ej behöver tänka så mycket av, men dock långa infotexter etc har jag fortfarande svårigheter med trots att jag försöker.
Att kunna ta in texten.
Tar allt i min egna takt och ibland behövs hjälp som jag försöker ta till.
Jag gör stora framsteg och det ligger ett hårt jobb bakom kan jag säga.
Jag fortsätter på denna fantastiska resa och ja jag njuter av den trots allt som är.

Man är och gör allt till vad och hur man vill ha sitt liv och leva.

<3

Jag vaknar upp och ser mina mål.. mål som är oändliga och som egentligen är ett liv...


Mitt mål just nu är att bli hel som människa.
Få allt balanserat inombords så inga symptom bildas och få rensat mitt inre på gamla cellminnen, känslor som fastnat och byggts på som gifter, samt kunna bli så balanserad så destruktiva mönster och beteenden inte längre existerar och inga giftiga känslor osv får sitt fäste inombords.

Jag vill leva med mina drömmar och passioner.
Vill inte gå efter andra, utan bara det som Jag klarar, behöver och vill.
Världen är byggd på lögner av förgiftade obalanserade människor.
Vill inte följa flocken längre utan vill vara välmående och frisk.
 Finns inga ursäkter eller hjärntvätt som ska få styra min kropp, hjärna och själ.
Jag ska leva fritt och förhoppningsvis bli fri från min "sjukdom".. mina obalanser så jag kan Leva och göra alla projekt/arbeten som jag brinner för, som jag har i mina tankar.

Det roliga är de nya avsnitten av "The X-files" (Arkiv X) som nu har börjat igen.
Lögner... lögner... ja detta är en serie, men oj vad rätt i tiden den är trots att den har funnits sen 90-talet.
Den tar upp just detta... lögner.. konspiration...
Vad vet vi människor egentligen, vad är en illusion och vad är egentligen evidensbaserat.
Vilka kan vi egentligen lita på.. samhället, världen..?
Vi blir ju ständigt hjärntvättade och matade med lögner.
Vi lär oss att ljuga med ord och med ögat.
Photoshop, makt och pengar och "vita lögner".. rädslor... som kommer från Egot...från oss obalanserade människor...
Vi måste vakna upp och förstå.

Vi drar ofta till med orden, ursäkten.. jag själv måste komma dit eller jag måste inse det själv...
Ja men när, när man ligger döende?
Ganska komiskt egentligen.. är inte det en ursäkt från vårt Ego/hjärnan pga rädslor och att mycket blir mer komplicerat eller jobbigt?
Lite och fundera över kanske ;D

<3 
 

onsdag 27 januari 2016

Jag följer med...




Dagarna bara rinner iväg.
Jag är överlycklig av att orka med mina vardagssysslor (för det mesta), finns inte så starka måsten längre i min värld.
Från att ha varit värsta pedanten till att faktiskt acceptera damm och lite skräp på golven.
Man börjar vänja sig nu då kaninen springer lös hela dagarna och drar med sig än det ena och än det andra.
Var riktigt nyttigt för oss att hon blev en del av våra liv.
Så mycket kärlek som man får från det man stiger upp på morgonen till det man går och lägger sig gör en riktigt bortskämd.
Underbart med djur.

Har dragit mig undan lite från sociala medier och bloggen.
Har inte känts som att jag haft så mycket som behövts skrivas om eller ta in.
Jag ser och hör saker men de bara är och jag tar inte in det särskilt mycket.
Det har varit tyst både i min inre och yttre värld, eller iallafall tystare :D
Har behövt lyssna på kroppen och bara läka förkylningen, ta hand om min utrensade kropp och låta den få vila från umgänge med andra.
Dock har relationsbrytningar farit runt bland vänner och fler som man såklart har fått stöttat i deras sorg och frustration.
Konstigt det där att det händer samtidigt för fler.
Men tror att detta år kommer i perioder med mycket förändringar hos oss och då mycket karman med olika människor ska försöka lösas.
Har själv fått uppleva lite av detta som gör mig lite mållös och road samtidigt.
Tycker det är så intressant när saker och ting kommer med vinden i flock.. det är liksom någon mening med allt.
Tacksamheten flödar och jag bara är i det.
Men säger bara en sak som alla borde tänka på... Kommunikation, öppenhet och ärlighet... det viktigaste vi har för att upprätthålla bra relationer till andra och även till oss själva på ett sätt. 

Mycket spännande som ska ske denna vår.
Förändringens tid är ju här och den känns så starkt.
Vissa saker dyker upp lite sådär försiktigt och drar sig sen tillbaka.
Men för att något ska bli bra och färdigt på olika plan så gäller det att ta bort de där rädslorna och faktiskt våga stanna kvar istället för att dra sig undan.

Jag litar på universum och på Mig.
Att vara sann och ärlig är det som gör livet och måendet sådär extra bra.

<3    

Sovrums förändring...


Hade gått och tänkt länge på att möblera om mitt sovrum.
Förr fick jag lov att flytta sängen pga för mycket andlig aktivitet när jag låg där för att sova.
Sen är det ju dessa currylinjer (kraftlinjer) som finns och korsen som blir utav dem.
Vår kropp förlorar kraft och vi sover eller arbetar sämre osv om vi vistas för länge på en currylinje eller i ett currykryss.
Jag känner att sängen inte stod så bra till och att en förändring behövdes.
Efter sängens omplacering sover jag nu hur bra som helst, och andra natten sov jag från nio-tiden på kvällen till vid sju på morgonen.. fantastiskt :D
Jag är ju mycket för att allt inte ska stå så rakt efter väggarna.
Sängen står även nu lite snett och magkänslan kändes helt enkelt rätt :))
Men behöver mer gamla tavelramar, mattor, kandelaber och eventuellt mer tyg för att göra allt komplett.
Vill helst inte handla, men något loppis besök får det bli i vår eller i sommar.
Man kanske hittar något på min Indienresa för billig penning, det visar sig.
Mys i massor i oasen blir det nu.

<3
 

fredag 22 januari 2016

Livet i vintervitt...


"Spretande väver vi in oss,
  bland grenarnas hårda bark.
  Det trygga och det varma,
  från täcket så spegelblankt.
  Vindarnas pustar från ingenstans,
  ger oss liv som vi ej riktigt trodde fanns.
  Här står vi så vackra och granna ändå,
  från vår moder till vår fader vi    
  reser oss båda två."
  ~ Lindha ~ 

Det var vackert idag här i staden.
Sådär att jag verkligen ville ta mig ut för att bara lägga mig i snön och titta upp mot trädens kronor och den tomma himlen.
Det kändes som om allt var tomt för en stund.
Istället gosade jag in mig i vår myskanin och lät henne följa mig vart jag än gick.
Hon ska vara nära nära och jättegärna slicka vårat nakna skinn.
De bara fötterna blir rena var dag :))

Jag är snart redo att möta världen igen.
Och längtan är stor efter både lite gott och blandat.

<3

torsdag 21 januari 2016

Jag har levt nerbäddad, varm och go...


Efter tre dagar med total vila, värme, älgörtste (infusion), älgörtstinktur, skivad lök intill mig, pepparmynta i min aromalampa, insmorning med egengjord värmande salva/olja, ingefärste med citronsaft och lite honung på sidan om så har den jättehöga febern försvunnit och symptomen lindrats kraftigt.
Jag blir lika imponerad varje gång hur snabbt kroppen repar sig av 100% naturlig läkning.
Inga kemiska mediciner utan bara växter etc från naturen.
Att hålla sig varm istället för att kyla ned sig och bara dricka hett/varmt kokat vatten (som vanligt) istället för kallt som b la ger kroppen en chock.
Dock hade jag ingen granskottssirap kvar till hostan, men finns andra örter etc till det.
Jag har bara skippat att svälja slem och snytit ut istället för in ;)
(Har skrivit om förkylningens steg i ett inlägg från förra året och om olika kurer.)

Inom ayurveda så beror förkylning på att vi är i obalans.
Om man säger så här... vår "agni" är matsmältningselden,- hur bra vår kropp bryter ner maten och förvandlar den till energi.
Den är avgörande för hur vi smälter vår mat och tar upp näringsämnena, samt hur bra den avlägsnar gifter/ "ama",- slaggprodukter/toxiner ur våra kroppar.
Eftersom vi människor nuförtiden ofta har problem med vår agni,- då maten får ligga för länge i tarmen och därmed samlar på sig gifter, uppkommer obalanser i våra kroppar.
Och med en försvagad agni resulterar det ofta i stopp i utrensningskanalerna och gifterna tar sig runt i kroppen. Immunförsvaret blir sämre av gifterna och symptom/sjukdomar börjar dyka upp.

Jag har riktiga problem i min agni och med ama.
Tror det var detta som gjorde att jag kunde ha dött för några år sedan när jag låg inlagd.
Mitt system fungerar inte... celler, organ, körtlar osv.
Men jag jobbar för fullt på att läka detta och det genom ayurvedan och annat holistiskt.
Har inte haft så här hög feber på flera år men den varade bara en dag då jag var helt deckad och sen dämpades den fort.
Den kom precis efter att jag hade haft en jobbig period när jag verkligen kände gifterna frodas, alla stopp som var och symptom som kom under någon vecka.
När jag äntligen rensades så smått kom febern och förkylningen som ett brev på posten.
Konstigt?.. Nej inte alls.

Jag älskar våra kroppar och att de säger till hur de mår.
Måste bara lära mig till fullo att förstå dess språk :D

Nu ska jag nog gå och ta en välförtjänt helkroppsdusch.. tror ingen kommer lida av det ;)

<3



 

måndag 18 januari 2016

There is no reason to fear...



Igår gavs det oändligt mycket budskap till mig genom siffror.
Att bli medveten om de små små sakerna som kan komma till oss kan göra vem som helst paff.
Men nuförtiden känner jag mest en ömhet för det hela.
Universum och energier kommunicerar med tecken och på det vis de kan för att hjälpa.
 Nej jag har inte blivit knäpp, utan det bara är så :D

Att låta sina egna rötter gräva sig djupare nedåt, sträcka sig uppåt mot ljuset och låta det få rinna genom hela ens kropp för att skölja bort det som inte ska finnas... ut ner i jorden.
Det pågår rensningar här, och förändringar leder till nya äventyr, och så mycket tacksamhet för drömmar jag förr aldrig trodde skulle få upplevas.
Allt blir vad man gör det till, och är man sann mot sig själv finns inga gränser...
Man behöver bara omstrukturera sig själv en smula ;)

<3
 
 

Glädje... stolthet... och sport...


Vilken härlig lördagskväll det var... spänning, som får varenda del av mig att dra ihop sig.
När jag kollar på alla människor och deras stöttande för sitt lag på läktarna så blir jag lite rörd.
Gemenskapen och att känna sådan glädje när kämparandan visar sig.. att aldrig ge upp.
Som vanligt skrämmer jag nog grannarna med den entusiasm jag ibland kan vara i... ljudet av lycka som jag ger genom min röst och klappningar kan nog ingen undgå att höra :))
Leksand har en underbar publik på sina matcher och det är fantastiskt att se.
Stor eloge till alla kämpande spelare som gör det de verkligen tycker om och som ni delar med oss andra.

<3

 

Det bara är, finns och kommer...



Har fått till mig mycket med kärlek nu under en lång period.
Kärlek som är så fint och skönt att ha här inne.
Att se allt lite annorlunda och därmed få en så mycket bättre och rogivande känsla av det.
Allt kommer och går...
Men vi är alltid vår egna bästa vän och följeslagare.
Känner mig så trygg och glad av det på något sätt.

Och jag är under någon sorts rensningsperiod.
Efter att kroppen är som en samlare, både på det bra och mycket av det dåliga som kändes som att jag snart skulle explodera fysiskt, har nu övergått till en mer lätthet.
Med detta kom ännu några symptom som behöver få bort det resterande.
Men glädjen och förväntningen på hur bra jag ändå mår själsligt och allt som ska komma härnäst ger mig lite fjärilar i magen.
När man har lärt sig att tänka om och lite annorlunda på saker (dock inte färdigstuderad) så går och är allt så mycket lättare.. livet bara är så här liksom :D
Alla upplevelser och intryck med alla våra sinnen vi får varje dag skapar ju hur mycket som helst i våra liv och med oss själva.
Det i sig är otroligt häftigt kan jag tycka.

Nu ska jag vila, värma mig, andas och inta ett antal droppar älggrästinktur (sprit, jodå det fungerar :)) ) för att rensa ur det sista.
Och än engång.. hur fasen kan jag känna sån lycka och tacksamhet av att ligga i ensamhet här hemma med allt som är?
Svaret är inte svårt för mig... Livet och allt det kommer med... Allt jag får uppleva på insidan som kommer från yttre och andra faktorer.
Alla kanske inte förstår det jag skriver om, men jag låter det vara så.
Det är ju min egna resa till att bli hel och medveten om allt som är :)

<3

 
 

lördag 16 januari 2016

En strålande lördag i vinterkylan...



Med en dörr insatt för sovrummet så sover jag som i en kokong.
 Det känns varmt, tryggt och mer ljudlöst (såklart).
Och drömmarna fortsätter komma.
Morgonens dröm kom med en mening och några ord som hade skrivits och som jag helt plötsligt vaknade upp ifrån.
" Nu är den här delen slut..... kika..... hälsa "
Vad fasen betyder detta.. kan det vara så enkelt..?

"Ljus kan leda dig dit du ska.
Du stannar bara en stund,
innan något annat tar din hand.
Du vänder dig om och följer,
 med en nyfiken blick.
Utan att våga blinka i natten. "
©Lindha 

Nu ska jag inte tänka något mer på det där, utan det kommer väl och blir tydligare då jag kan förstå sen.

Efter en fin dag med besök, lunchbjudning, lite nödvändig handling och mer inlämning till Stadsmissionen, blir det nu mys här hos mig med ishockey (Leksandsmatchen) på tvn, och få krypa ner under täcket med stearinljus som skiner upp.
Joodå jag mår alldeles utmärkt just nu :D
<3


fredag 15 januari 2016

Min dröm och vägen till att bli hel...


Ja nu kör jag.. lycka, balans och harmoni ska segra över rädslor och andra svåra obalanser.
Den långa resan till läkning, lärdomar och drömmen är bokad, och ja skräcken att åka själv viftar jag nu engång för alla bort :D

Jag har bestämt att bli hel, och jag har känt att detta år kommer bli det år då jag kommer ta allt ett steg längre.
Varför bara tänka sin dröm?
Har gjort några av mina stora drömmar tidigare i livet och nu är det dags för nästa.
Och det bästa av allt är att detta är en resa för min läkning till ett riktigt välmående liv.
Ett stort steg i rätt riktning.
Är så tacksam att jag får göra hela den här resan och att ha fått gå denna långa väg i mitt liv med alla dessa lärdomar och uppvaknanden :)


Dessa kort kom till mig för några dagar sedan.. precis då jag tog modet till mig, skippade rädslan och bokade min resa.. min dröm.
Hur det än blir så är det menat så.. och jag längtar.

<3

onsdag 13 januari 2016

Detta att våga... rädslor ska övervinnas...

Ofta under tidiga mornar får jag till mig så många ord och meningar som vill ut.
När jag väl hinner öppna upp datorn eller ta fram pennan så har allt detta svävat bort i intet.
Har haft detta inlägg som utkast under några dagar... har inte orkat ta tag i allt som kom och som bara ville ut :))

Jag kom att tänka på oss som individer och om våra liv.
Att vi är så fast i det invanda mönstret och att vi ofta går emot oss själva med hur vi ska tycka, känna och vara.
För när vi väl lyssnar på vår väldigt snabba inre röst och känsla så slår vi fort bort den eftersom den inte överensstämmer med andra människors,- eller samhällets röst.
Vi vågar inte "vara annorlunda" eller gå emot strömmen med det som ständigt matas in i våra huvuden.

När jag har haft mina pratstunder med en god vän på någon mysig pub eller dylikt under tidiga kvällar, då inte alkoholen hunnit sätta sig i människors kroppar, så har jag/vi ibland haft intressanta samtal med andra människor.
Man märker hur vissa ur den äldre generationen blir upprörda över att vi yngre "snyltar" på samhället då vi gör och försörjer oss genom det vi drömmer om, som är vår passion och intresse istället för att slita hårt med något som gör oss olyckliga, obalanserade (sjuka), bittra och därmed inte lyssnar ett dugg på oss själva.
Då man ibland kan bli så obalanserad (sjuk) att man inte klarar att arbeta.
Och ett arbete är även att sköta vardagen.
Men vi alla är med och ger till samhället genom skatt osv.
Men vad är det då som triggar dessa människor att bli frustrerade på allt detta?
Att de inte lyssnar på sitt egna Jag, och har levt hela livet med det som samhället har velat istället för dem själva.
En värld som består av ett ego.. en makt som vill styra hur vi ska leva, tänka och känna.
Att sända ut ett mindervärde komplex och att vi inte duger med att bara vara Vi. 
En individ med egna känslor och val från våra egna kroppar och själar.

Och när alla dessa människor inte vet vad som orsakat obalanserna som gör att ens kropp inte klarar att fungera.. varför då döma innan man vet den verkliga sanningen..

När många människor i medelåldern frågar vad jag jobbar med så har jag tidigare skämts av att säga att jag är sjukskriven sedan flera år.
De kan ibland inte riktigt ta att man inte "jobbar".
När ska du börja då, kan de fråga.
Varför behöver vi ett exakt svar på allt som vi egentligen inte kan ge.. både andra och vi själva.
Tid är just bara tid och det som finns för Oss.
De kan fråga om man är "emellan två jobb".. när jag faktiskt arbetar för fullt, men inte som i deras ögon är ett "riktigt" jobb.
Och när de frågar vilken min dröm eller mina intressen är och jag svarar allt som har med ens naturliga läkning att göra, att hjälpa andra på naturliga vägar då de kan få bli läkta i kärnan, att vara kreativ med det som jag mår bra och blir harmonisk av så tittar de på en med en oförstående blick och det kan dröja innan de svarar.
De förstår oftast inte och vill heller oftast inte prata vidare.
(Väldigt många, inte alla)
Tystheten som det ger och ett ointresse för att fortsätta ett samtal om allt möjligt finns inte där.
Ibland ser man att de fortfarande dras åt ens håll, men att deras tankar och rädslor för "okända" saker får dem att tveka.
Jag pratar nu om hur vi människor fungerar och om mitt intresse för hur jag själv beter mig, sänder ut eller blockerar pga mina obalanser och rädslor.
Jag försöker vara sann mot mig själv för engångsskull och faktiskt inte skämmas eller ta åt mig/triggas av andras dömande och oförståelse.
Det är svårt, det medger jag, men allt känns så mycket bättre i kroppen när man klarar det mer och mer.
Dock har jag fortfarande ganska svårt med att umgås med nya människor och försöka få mitt huvud att klara svara på frågor.. orka ta in allt de säger och sen minnas allt..
Jag har svårt att hitta ord fortfarande och att inte få blackout i huvudet.
Rädslan för dessa symptom som blivit i hjärnan och nervbanorna och allt vad det är, ger mig en rädsla och den vill jag få bort.
Men det är ju mitt problem ;))
Jag lär mig att tänka mig frisk, balanserad och hel.
För jag är ju det.
Mitt skal och den fyllda mekanism som bär mig är det dock inte Just Nu.
Och det finns även forskning på att både cancer och andra sjukdomar ger förändringar till det bättre av det.
Förfasen, jag klarar ju min vardag nu, mer än jag har gjort på många år.
Symptom har minskat eller försvunnit.
 Jag är inget offer, och jag är en helt vanlig människa som gör allt för att lära.
 Att inte vara i "boskapen", i detta invanda mönster av krav och destruktivitet är för mig harmoniskt och ärligt, men för andra riktigt triggande.
För första gången i mitt liv tar jag den tid det behövs för att bli hel.
Jag tar mig tid att lyssna och ser på mitt inre, min fysiska kropp och min magkänsla.
Rensar det som faktiskt inte får Mig att må bra.
Försöker bryta många invanda destruktiva mönster och faktiskt lyssna på vad min själ har sagt under hela mitt liv.. det jag inte har vågat leva i och tycka, pga att det inte är riktigt okej att gå lite utanför samhällets gränser.
Den kraft det tar och alla timmar man jobbar med sig själv när man är i obalans tror jag inte många människor förstår.
För ett arbete behöver väl ej vara i en fabrik, ett kontor eller på andra klassiska ställen för att man ska ha rätten av att leva och bli respekterad i samhället?
Vem säger att det är de rätta arbetarställena.
För att klara av att arbeta på sådana ställen behöver vi kunna vara medvetna om oss själva och lyssna på vad våra kroppar och vår själ säger.
För så många av oss arbetar på helt fel ställen än vad våra kroppar klarar av.. vi är ju olika konstruerade.
Annars hamnar vi i det där hamsterhjulet då vi blir destruktiva, obalanserade, bittra, deprimerade och frustrerade.

Tänker på förr då man hade självförsörjning och arbetade på sin gård och i sitt hem.
För mig är det ett riktigt arbete samt arbetet med sig själv och med alla andra.
Eller när jag ser alla dessa olika folkslag i olika byar i regnskogen eller andra "undangömda" platser på vår jord, hur de lever och har den där lyckan trots avsaknad av det som vi tror gör oss lyckliga.
Men inte dömer vi dom.. inte många av oss iallafall.
Varför ska då människor som lever i västvärlden dömas för att de vill vara utanför samhällets gränser?  
 Vi behöver slippa stressen i våra kroppar och destruktiva tankar om oss själva och andra från detta exakta planerande som vi ofta måste ha i våra liv.
Om vi säger så här...
Den tid och energi man behöver för att bygga upp en förstörd och trasig kropp, ett sinne och från ett destruktivt liv har ingen tidsplan.
Det fungerar inte så.
Under mitt liv och som jag ser i andras så vågar ingen helt stanna upp och faktiskt lyssna på vad våra kroppar vill, behöver och känner.
När vi fått våra "quick fix" och våra kroppar har fått den bedövning den behöver för att fortsätta i samma bana som förut så gör vi det för att det ska vara så.
Men det slår tillbaka med full kraft, gång på gång tills vi en dag står där.. eller ligger och inte kan ta hand om oss själva.
  De flesta av oss går med våra robotkroppar och lever våra robotliv men som tillslut tar slut och vi faller.. och då faller vi hårt och djupt.
Varför tillåter vi det trots att fler och fler blir sjuka och klagar på diverse symptom.
Vi försöker med stödgalor för att samla in pengar för svåra sjukdomar när vi fortfarande förstör våra kroppar med dåligt levnadssätt.
Varför tänker inte många på varför vi egentligen får dessa och tittar lite närmare på När vi fick dom.. hur mådde vi då, hur var våra tankar, vad åt vi, vad har egentligen hänt tidigare i livet..
För tänker vi till en extra gång så kanske vi förstår att vi är de som skapar allt detta.. med våra val, destruktiva händelser/ trauman, med små obalanser som vi inte lyssnar på som sen utvecklas för att vi ska få upp våra ögon på att något är fel, på det liv vi lever, på allt som finns runt oss som gifter av olika slag osv osv.. listan kan göras lång.  
För allt som vi känner, tänker, tillför genom kost, tar in från omvärlden och gör ger ju oss antingen en obalanserad sjuk kropp eller ett välmående liv med en hel och läkt kropp.

 Så det är nu dags för mig...
Det jag tänkt på i så många år.
Att försöka ta mig till Indien på en ayurvedaresa.. till ett ayurvedaretreat.
Jag försöker att hitta en medresenär eftersom min rädsla är just att resa ensam när man inte är så berest, och någon att dela boendet med.
Jag ska bara dit på något sätt, och den resa som är ett av valen är redan den 23 mars.
Någon som kan? :D
Rädslan ska bort och helandet ska bli verklighet.

<3
  
  



 

söndag 10 januari 2016

Hej du vinterland... jag finns här idag, men kanske inte imorgon...


Godmorgon kommer just nu med ett goddag :D
Behövde en morgonmeditation då konstiga saker sker inom mig och energierna är underliga (som det känns), 
när kroppen spritter men Jag känner mig lugn.
Den gör liksom som den vill på nåt sätt.
Låter mysko men så det känns :))
Bergskristaller behövde vara med fick jag till mig då även en sten rullade ut från under kudden till mig där jag satt och skulle påbörja meditationen.
Det bara känns och visar sig som en bild i huvudet, och när man inte lyssnar riktigt så vill den väl visa sig på riktigt eller nåt.
Nåja skönt var det trots att det känns som jag har svårt att fokusera just nu... (vata).. vik hädan denna vinter säger jag haha.

Detta behövdes läsas idag både av mig och så många andra.
Vi behöver bara flyta med... vara i det som kommer och älska livets alla skiften.
Det är då vi kommer att må som bäst i vår kropp och själ.
För allt hänger ju ihop när det handlar om att bli hela, friska och välmående människor.

Önskar er en ny fin lärorik dag från min oas här i snöyran utanför fönstret :*

("Rubriken" betyder inte att jag som människa vill försvinna från livet utan bara att man förändras hela tiden... energin osv.. )

<3

Dessa djur...



Den lycka och kärlek som hon ger oss alltså...
Luna fattades oss förr, och nu finns hon så nära hon bara kan under i stort sätt hela dagen.
Ja djur ger en både healing och en sorts trygghet.. en lycka som man verkligen är tacksam att få ta hand om och ha i sin familj.

<3 

Hjärtat... så starkt och sårbart...


Jag har under flera år och perioder i mitt liv haft en stor sorg.
En stor sorg i hjärtat, då när hjärtchakrat är stängt.
Bitterhet, ilska, hat, svartsjuka, oförmåga att förlåta sig själv eller andra, rädsla för ensamhet, beroende av bekräftelse, självmedlidande, avundsjuka och ängslan är det som kan visa sig då i oss.
Vi kan få olika fysiska symptom och sjukdomar av att ha det så.



När jag tog ett aurafoto för något år sedan syntes det klart och tydligt.. hjärt chakrat var stängt, litet och svart.
Jag vet med mig alla beteenden eller känslor jag har fått av det genom åren.
Har hatat män i stort sätt hela 20- årsåldern och haft en rädsla för att träffa någon igen som gör en illa.
Men det jag behövde var att förlåta, älska och förlåta mig själv, jobba med rädslan för övergivenheten och skippa rädslor från egot.
Övergivenheten har även funnits som känsla så smått från barndomen med, så allt samlas på insidan omedvetet.
Det är tragiskt i sig.
Men har jobbat på att få upp allt på ytan för bearbetning och sen släppa gifterna som de ger.
 Jobbar på att balansera upp de chakran (energihjul som går som en spiral igenom kroppen) som är mer i obalans och det är även det ett hårt jobb.
Förmågan att kunna förlåta både mig och andra har för mig tagit ett stort steg i rätt riktning.
Känslan av att kunna se allt på ett annat sätt och känna förlåtelsen på riktigt är underbart inombords.
Medkänslan har jag aldrig haft problem med dock, men kärleken till mig själv har inte funnits riktigt.
Men nu tar sig även den och den lilla lågan har vuxit sig starkare.

Genom åren har jag haft hjärtat så stängt att jag har haft svårt att få riktigt djupa känslor för någon.
Man har trott sig älska någon men det har bara varit en längtan efter att verkligen få känna det.. mer ett behov att få kärlek från andra för att egot ska bli tillfredsställt.
Jag har haft drömmar om att ha den sanna djupa kärleken men eftersom jag stängde av och blockerade hjärtat så kunde jag inte dra till mig den riktiga kärleken heller.

Som jag skrivit om tidigare hade jag lyckan att ändå få uppleva den sanna kärleken.. en energi till två själar som kändes djup, stark och sann från mig.
Att bara känna för en stund hur man kunde släppa det som jag höll mig fast i och låta flödet finnas kändes fantastiskt.
Då i den stunden fanns tilliten, tryggheten, lugnet, glädjen, pirret, energin och det största av allt, en stark värme inombords som dunkade hårt.
 Man kunde fastna med blicken på den själ man kände så starkt för.. le med hela ansiktet och känna en sådan stolthet för den personen.
Se hur vacker han var, se in i själens ögon och känna samhörighet och krypa in i hans famn och känna tryggheten.
Att älska någon djupt och samtidigt älska mig själv skulle vara en ännu starkare känsla jag skulle vilja ta del av.
Harmonisk energi som ändå är vild av kärlekens värme.

Ibland kan jag fundera för mig själv hur fasen jag skulle kunna dra till mig den där kärleken.
Jag är inte på så många ställen där man kan träffas på, som i samhällets ögon är sådana ställen.
Här hemma kan det vara lite svårare, men icke omöjligt haha.
Svenskar kan även vara väldigt rädda för att ta kontakt, på ställen som i livsmedelsbutiken, när man är ute och går eller var det nu kan vara...
Har vid några tillfällen under åren fått en intensiv ögonkontakt och en stark dragningskraft till olika personer i butiker etc.
När man som mest fokuserad har gått för att ta den där potatispåsen från hyllan så har man fastnat med blicken på någon som tittar in i mina ögon en bit därifrån.
Man fortsätter lite ofokuserat läsa på inköpslistan och går till nästa hylla och tittar sig omkring då man känner den där energin dra i en... och man ser den personen tittar på en samtidigt igen och åter igen...
Man kan gå från gång till gång och hylla till hylla med blicken som hela tiden fastnar i den andres ögon och båda vill ta kontakt men gör det inte, av rädsla och osäkerhet.
Varför är vi så?
Tänk om man missar ännu en själsfrände genom att rädslan styr en.

Men jag fortsätter på min bana då jag bara är... 
och kanske en dag tar mig i kragen och faktiskt går emot min rädsla.
Vi behöver vara sanna mot oss själva, och
vi alla behöver kärlek.
Och jag har nu börjat med mig själv.

<3