torsdag 26 maj 2016

Tar emot och bugar djupt...


Dagar som dessa är underbara i skog och mark med plock av olika växter och dylikt till mat och medicin.
Vackra liljekonvaljer som får pryda ett bord och en tallpinne som låg och skräpade som Luna får gnaga på.
Sedan bara få sätta sig och ta in naturen kan vara det bästa som finns.


Jag fortsätter med mat som medicin.
(Maskrosblommor och maskrosblad är så otroligt gott och nyttigt) 

Har börjat tycka om detta med att stå framför spisen.
En dag kommer jag dela platsen med någon... någon som känner som jag...
Känner sådan kärlek för livet och för alltet.
Det går nog inte att beskriva riktigt just nu :D 

31

Numret 31 kom till mig i min dröm i förrgår natt precis innan jag vaknade.
Jag kände så starkt för det, att det skulle vara avgörande för min läkning och välmående.
Jag skulle finna betydelsen därute någonstans och visste inte om det var i en burk eller någon helt annanstans.
Sen vaknade jag...

Letade upp betydelsen av nummer 31 på nätet...
(Av Joanne Walmsley- Sacred scribes)

Number 31 is made up of the energy and vibration of the number 3 and the number 1.

Number 3 resonates with energy, growth, expansion and the principles of increase spontaneity, broad-minded thinking, self-expression, encouragement, assistance, talent and skills, manifesting and manifestation.
Number 3 often indicates that the Ascended Masters are around you, assisting when asked.
The Ascended Masters help you to focus on the divine spark within yourself and others, and assist with manifasting your desires.
They are helping you to find peace, clarity and love within.

Number 1 brings with it the attributes of self-leadership and assertiveness, initiative, instinct, intuition, new begginings and a fresh approach.
It also relates to motivation, striving forward and progress.
This makes 31 the number of optimism, enthusiasm, communication, creativity and expansion.

Angel number 31 is an indication from your angels that they are helping you to gain a positive and optimistic outlook and are helping to empower you so that you can walk your chosen path with confidence and grace.
Be prepared to expand and develop your personal spirituality in new and exciting ways.

Your future looks brights and prosperous, so continue living your life with passion and enthusiasm.
Use your natural talents and abilities to their utmost to manifest pleasure, joy and happiness into your life and into that of others.
What you put out to the Universe comes back to you.
Serve your Divine life purpose with confidence and self-belief, safe in the knowledge that you are on the right track.

Maintain a positive atitude and optimistic outlook in regards to all areas of your life.
Positive affirmations, visualizations and prayers help to manifest abundance into you life.
Maintain a light, bright and loving heart, mind and look to new opportunities that will further benefit your life.

Jag kan återigen bara säga Tack, och få bekräftat det som jag redan känner och tränar på :)
Jag älskar detta med livet... lärdomar och att man börjar förstå och lära sig att det man får till sig inom en själv faktiskt betyder något och stämmer.

För ett tag sedan kom jag hem från den holistiska yogan med lite mer lärdomar, och att jag börjat så väldigt smått på något som faktiskt är rätt på min och allas vägar.
Blir så lycklig och tacksam över allt.

Jag fortsätter på min väg och kommer aldrig någonsin att avbryta resan...

<3 

onsdag 25 maj 2016

Filmtips mitt i veckan...













Vissa skådespelare är bara för fantastiska att tolka olika roller.
Jag skriver ingenting om dessa filmer utan dessa är både helt okej och lysande i mina ögon.
Jag grät (floder till vissa), skrattade, tänkte till... tänkte lite mer, känna kärleken värma mitt hjärta, sorgen, hopp och ja de två sista är ju komisk och lite skräck som jag gillar..
Och jag säger bara Johnny Depp.. han kan han.En av mina favoritskådisar sen jag var ung.

<3

söndag 22 maj 2016

Jag är glad att få vara en del av er alla... för en tid eller för en evighet...


Tacksamhet i det vackra... när en dörr stängs öppnas en annan med något nytt eller gammalt som ska få en plats på ens livsväg.
Har fått brottats lite med mig själv ett tag.. mer drar jag mig undan för att jag inte orkar med sådant som inte är prio för mig och sådant som min inre röst och känsla försöker få mig att förstå.
Vet inte om andra orkar med mig och förstår, men för mig är mitt läkande och min utveckling viktigast just nu.
(Solen sken plötsligt upp med sitt ljusa klot och tog sig in rakt i mitt ansikte... ljuvligt :)) )
Jag känner mig inte lika ängslig och rädd för att i slutändan stå där själv längre.. jag kan inte kontrollera eller ta min energi åt att försöka få andra att förstå det jag går igenom.. min förändring och min nyfunna lycka.
Jag har förstått att jag inte längre kan leva mig in i andras känslor, måenden och liv för att finnas helt och fullt ständigt.
Låta mina tankar och mitt hjärta fly från mig själv till dem hela dagar.
Det fungerar inte för någon och absolut inte för mig längre.
Så ja, till viss del är jag inte densamma som förut.. jag har börjat värdesätta mig själv också och vad jag mår bra och gläds av :)
Och mer kärlek har jag att ge på ett mer sundare plan.
Och ja jag tränar fortfarande på det där dåliga samvetet som oftast dyker upp då jag ej kan finnas som förr.. fast det har minskat med tiden.
Jag bryr mig alldeles för mycket om hur andra mår och känner och vad hjälper det mig och dem egentligen?
Oftast stannar vi kvar hos varandra som vänner, familj, partners fast vi dras åt olika håll.
Vi vill inte och vågar inte inse att människor faktiskt kommer och går i våra liv pga våra olika livsvägar och utvecklingar.
Ibland hittar vi tillbaka då våra vägar återigen korsas eller att vi går liknande väg, eller så får vi vara tacksamma för den tid vi haft tillsammans.. vi är alla fria själar i olika världar, men ändå en och samma levande kraft.
Att vara sann mot mig själv som mot andra har givit mig en nystart på livet och en lättnad som jag aldrig har haft förut.


Det här är min sten... en jade.
Den jag drogs till så starkt och som behövs vissa dagar att lämna över allt till b la.
~ Jag flödar i sanning i mitt hjärta ut ur mitt halschakra.
Låter allt från min eld komma ur mitt system.
Stenen tar emot... ~

* Jade stödjer oss till vårt mål och påminner om att vi är en del i det stora... är kejsaren i vårt egna rike.
Den kommer med harmoni, kraft och stillhet osv.
Viljan att leva, tar fram vår inre visdom och guidar oss på vår livsväg.
Bra för läkning, hjärtat, njurar, nervsystemet och avlägsnar toxiner b la.

Klart jag drogs till den ;)

Pussar och varma kramar sänds på er väg :*

<3

Tiden som stod still...





Jag trivs här...
Tog oss en cykeltur till växtmarknaden på Vallby friluftsmuseum i helgen.
Minns när flytten hade gått från min lilla hemort till Västerås och detta härliga ställe låg på några minuters gångavstånd från vår bostad.
Dottern var liten, och picknick och små utflykter till djur och gamla små stugor var något vi tyckte mycket om.
Teatrar som spelades upp för barn och vuxna bland de gamla husen och dess gårdar.
(Speciellt en, "Emil i Lönneberga" finns fortfarande som ett fint och roligt minne hos oss)
Vi gillar det fortfarande, trots att hon har vuxit upp och jag fortfarande är i samma ålder som förr ;)

<3 

Älskar mat... min medicin...



Otroligt mumsigt med grytor och när man bara freestylar med råvaror och kryddor.
Jag älskar dock kokosgrädde/mjölk som bas och det är mycket lent i magen. 


Ibland när lite rester tar sin plats i kylskåpet tar jag den till att göra en ny maträtt av, som indisk dalgryta som blev en underbart god soppa blandat med sötpotatis och blomkål.
Inoljade sparrisar, som är en av mina favoriter blir topping tillsammans med inoljade mungbönsgroddar.


Kan inte mer än älska ångkokta grönsaker!!
Näringsämnena håller sig kvar och smaken är ljuvlig.



En annan favorit är olika sorters pesto.
Enkelt att göra, gott och hälsosamt.
Här blev det en pesto gjord på cashewnötter och basilika samt lite olja, citronsaft, kryddor etc.
Toppingen blev persilja och dagsfärska maskrosblommor som är otroligt nyttiga då de är fulla med vitaminer (bra för vegetarianer b la för sina B-vitaminer), vätskedrivande, blodrenare, avgiftare, leverstärkare och stimulerar matsmältningen osv.
Dessa blev lätt stekta i olja och vitlök... Mmm!!

Kocken och lill-kocken här hemma fortsätter att hitta nya recept och lyssna på vad våra kroppar behöver för att läka och för att rensas på toxiner och slaggprodukter etc.
Roligare är det numer att stå vid spisen måste jag säga :D

<3

onsdag 18 maj 2016

Hur gör jag nu när både lycka och den fallande kraften delar min kropp?...

Ibland stannar jag upp helt och säger till mig själv att börja om från början.
Det pågår ständigt en konversation inom mig, och då och då är det som att en del av mig vänder mig om och inte vill lyssna på den andra delen fast den vet att den har rätt.
Jag vänder på något vis alltid tillbaka till den andra.
Det blir även en tyst konflikt då något i den yttre världen kommer in och vill ta plats.
Hur gör jag nu på bästa sätt?

Det är svårt att vara mamma när hela ens hjärta och själ känner sådan kärlek och omhändertagande, i en kropp som inte klarar att överösas med för mycket emotionellt eller för många åtaganden.
Det är inte lätt när man märker och ser det finaste man har skapat dräneras av samhällets hets och värderingar.
När man märker hur det sakta börjar visa sig och samtidigt växa sig allt större fysiskt.
Jag har varit där under samma ålder, så jag förstår hur svårt det är att gå emot allt det där utanför som river i en.
Det är frustrerande att stå utanför och försöka stötta i arbetet med tankar, rensningar inombords av sådant som förgiftar ens kropp och lära sig att lyssna på sig själv osv.
Att se en besviken tjej som under hela sitt liv har brottats med känslan av att vara övergiven av någon, trots att hon säger att hon bryr sig allt mindre nu.. för att hon är lycklig med mig och de andra som finns runt henne.
Men ibland kommer det, och omedvetet finns klumpen därinne.
Varje gång hon läser lögnen... att hon är delaktig...
Det ska inte behöva vara så och det gör mig ont.
Jag har förlåtit, men ändå fortsätter det på något sätt för den jag har djupast i mitt hjärta.. förlåtelsen som inte är lätt att plocka fram.
Övergivenheten och utbrändheten som följde mig sen unga år följer nu även min dotter.
Jag vill inte känna rädslan eller oron, och jag vill att hon ska få ha en annan sorts väg för lärdomar i livet.
Hur gör jag nu när bägges vår överkänslighet åter har fått kraft i våra kroppar då så mycket säger stopp?

Min andning har bokstavligt talat tagit över min kropp.
Den vågar inte stanna upp av rädslan att luften ska ta slut.
Känslan att behöva andas in världens problem i min kropp, men samtidigt rädslan att släppa ut min egen som ger mig liv.
Detta är Inte bra för mitt inre system.
Varje dag går mina tankar och känsla till att praktisera andningsövningar.
Jag försöker djupandas men tanken till de andra övningarna är det enda som finns.. det händer ingenting mer.
  
Mina rutiner finns kvar men några har fallit längs vägen för en stund.
Jag försöker släppa på det som jag gång på gång ser i min närhet.. det destruktiva som sätter min tillit ur spel en aning.
Men jag vet också att jag bara behöver rikta in mig på mig själv och vara den sanna jag.
En dag kommer ärlighet och sanningen att segra på något sätt.
Jag mår ju bra och känner mig glad trots att det andra finns med, men kroppen orkar inte mer just nu.
Orosmolnen har cirkulerat trots att jag ständigt blåser iväg dom.
Vill bara att allt ska lugnas ner, att hon här hemma kan få kraft och slippa såren som fäster sig på hennes kropp.
Hade vi inte haft våra kunskaper om hur en kropp och själ fungerar så vet jag inte hur allt detta hade sett ut idag.
Hon pratar ofta om en flytt bort från detta samhälle och det som ej finns i vår dröm.
Vi vill inte fly men vi vill leva det liv som får oss att må vårt allra bästa jag.. leva med våra drömmar och i våra hjärtan.
Ett år kvar, och sen hoppas jag vi har modet och orken att låta universum ta oss med till det ställe våra själar så länge har vetat att vi skulle bo och ha vår plats hos.  

Tacksam över livets alla skeden, medan jag ibland önskar att våra barn skulle skonas livets hårda fall.

Jag orkar inte vara delaktig just nu i det yttre, fast lyckan lyser inom mig och jag ändå dras till all den glädjande energin som svävar omkring mitt ibland oss.
Är inget offer, och livets tankar och känslor behöver bara bli skrivna ibland med mina egna ord för att få bli ett minne blott i min livsbok.

Puss och kram.

<3





   

söndag 15 maj 2016

Svammel och öppenhet är den jag är... men jag älskar det ;)

Det är söndag och här ligger jag i soffan.
Försöker minnas när jag sist hade dessa feberkänslor jag har nu i min kropp.
Det var så länge sedan jag verkligen behövde vila hela dagar eller hade starka symptom, och jag känner bara tacksamhet över alla dagar jag har fått tagit del av en vardag utan att "kräla efter golvet" i total utmattning och diverse...
Men ändå är det inte alls så som jag har haft trots att de flesta människor inte skulle ha älskat detta :D
Kan iallafall prata, laga mat och göra smågrejer just nu.
Jag har fått åka på min drömresa och fått alla dessa fantastiska behandlingar, lärdomar och gått emot mina egna rädslor.
Jag har fått ta del av andra fantastiska människors historier och deras klokheter.
Jag har fått dela sådant som för mig har givit mig ett liv tillbaka och det förgångna som snart inte längre finns kvar som ett smärtsamt minne.. bara något som jag är glad över att ha blivit skapad av. 
Jag har under hela denna tiden som jag har klarat att balanserat mig någorlunda och för en lång stund fått "semester" ifrån fått fortsätta att utvecklats.
Det måste ha varit en mening med att jag skulle klara allt detta för att gå vidare på min väg och förstå att jag kan gå hur långt som helst och lära mig mer och mer.
Alltså min lycka med allt går inte att beskriva.
Det har hänt massor som gör att mina aha-upplevelser för min kropp och hälsa har blivit mer och mer klara.

I fredags var jag ut och träffade en av mina bästa vänner.
Jag visste att jag egentligen behövde vila nu när kroppen har börjat varna lite högre igen, men att få vara social och få ha dessa djupa samtal och skratt kände jag att jag behövde.
Så ibland får man prioritera trots varningar och försöka återställa ordningen efteråt :D
För första gången på väldigt lång tid öppnade jag lite av min mur.. min skyddande höga mur mot omvärlden och lät mitt skratt komma ut och min piggare glada själ som jag har här hemma mest hela tiden.
Denna mur som jag behövde ha för att sortera ut det som inte gjorde mig gott och de energier osv som tog för mycket av min kraft med min fortsatta läkning.
Det är svårt att förklara både för vänner och andra att jag bara har lyssnat på min intuition.. min starka känsla och vad rösten i mig från hjärtat och magen har sagt.
Jag fick det äntligen förklarat på ett sådant sätt att det medförde en förståelse.. underbart skönt :)
Prioriteringen (som rösten och intuitionen i mig har sagt) har varit det rätta och det som vi alla egentligen behöver.
Har varit mycket själv, är medveten om ekonomin (fast jag helst vill skippa allt som har med pengar att göra) och var pengar tar vägen.. äter i stort sätt nästan aldrig ute pga ekonomin (att det är onödigt helt enkelt) och för att maten oftast är fulla med gifter och näringsfattiga på de flesta ställena eller ej är bra för att läka mina obalanser.. har från flera håll fått frågan hur jag har råd med ekologisk mat t ex, och svaret är att vi ligger på ungefär samma matkostnad som tidigare förutom att jag har förändrat hur mycket svinn som blir.. storlek på inköpen och att vi har förändrat så mycket i livet och blivit mer medvetna om pengars värde och om vad som är onödigt och inte.
Människor gnäller att de ej har pengar och så har de mycket mer att leva på än jag och många andra.
Man måste även se vad man verkligen har råd med och extrautgifter som kan dyka upp.
Att ha intressen, bil eller renoveringar osv som slukar pengar är kanske inte det bästa om man inte har dessa extrapengar utöver räkningar och mat som man måste ut med.
Tyvärr märker man alltför många som gnäller på att pengarna försvinner och att de står utan i mitten på månaden och sen köper de allt möjligt och åker runt överallt trots det.. hur tänker man då och hur medveten är man?
Jag har även valt att inte ha en kärleksrelation eller ta in för många nya bekantskaper (ha ytliga samtal som tar mycket av min energi) i mitt liv på sistone osv osv.
Jag har enbart gått efter vad min känsla i magen/hjärtat har sagt och känts.
Svårt kanske att förstå för er som läser, men jag behövde detta i mitt läkande fast jag älskar att lära känna eller prata med nya människor trots min blyghet och såklart vill jag även ha en själsfrände i mitt liv med en dag :)) 
Jag har varit medveten om att jag har varit kall, distanserad, tyst och tråkig pga det, och efter varje gång har jag frågat mig själv varför jag utstrålade det och hade det beteendet.
Men jag vet ju svaret, och jag har ändå känt att jag har skrattat, varit skämtsam och kärleksfull på insidan.
Men ingen har fått se det riktigt så som jag vill.
Dock uppfattas inte jag alltid så jag själv känner mig, men jag ville ändå förklara.
Prioritering för mitt fortsatta liv.
Det är mitt svar.

Direkt märkte jag att blickar gavs, människor började återigen våga sig fram (nu menar jag både kvinnor och män), jag tillät mer konversationer och jag öppnade min port för att försiktigt låta mer energier få mer fritt spelrum i min atmosfär.
Jag var försiktig och hade mitt tunna skydd, men jag vågade tillåta.
Så tack vännen för kvällen och de andra vännerna som hängde på <3

Det är en otrolig känsla hur häftigt det är att kunna förändra, öppna och stänga sig själv.. sitt energifält osv och se hur människor påverkas av det och hur jag själv gör det.
Jag forskar ständigt på mig själv och lär mig hur vi människor fungerar genom denna resa jag gör på min egna väg.

Sedan har jag kommit på, eller egentligen vetat fast jag inte visste om jag skulle tro på min känsla, att min kropp drar åt sig otroligt med vätska.
Har knappt rört mig på 8 år.. vardagsmotionen har ej funnits heller.
Har testat min kropp små perioder men det har inte fått bra resultat.
Dock blivit bättre att kunna röra mig mer nu de senaste åren utan att få starka symptom, men balansering är viktigt och vintrarna sker i hemmet utan rörelser förutom den lugna yogan.
Jag powerwalkar ibland och kan göra bra mycket mer vardagsmotion nu utan att känna av mer än lite utmattning och små symptom ibland.
Det är en magisk känsla att kunna sköta hemmet med disk och smått och gott utan att behöva ligga deckad i flera dagar :D
Tror jag bara gick några få powerwalks under den senaste hösten/vintern för att kyla gör min kropp sämre. (Vataobalansen tar över)
Jag vet att jag har en vata-pitta kroppskonstitution inom ayurveda och att jag har en bra förbränning genom det.
Den svullenhet/mullighet jag har fått är vätskeansamlingar.
Några gånger under alla dessa år med ME/obalanserna har min kropp under några dagar förminskats ett par storlekar för att sedan efter en tid svullna igen.
Efter Indienresan tunnade jag ur igen för att nu ca 1½ månad efter börja lägga på mig lite vätska igen.
Det är mycket i mitt inre system som ej fungerar som det ska och jag har full koll på det.
Dock finns det flera orsaker som gör att vätskan inte håller sig borta och jag undrar då vilken av dessa som jag måste rikta in mig på.
Jag önskar att jag fick åka tillbaka till ayurvedaläkaren i Indien som sa klart och tydligt vad man skulle göra och vad jag själv behövde :D
Blodsockerfallen som oftast är kraftiga och suget på olika saker fanns inte där överhuvudtaget och här hemma har de kommit tillbaka.
Där åt jag massor och hade rutiner som jag även gör här fast på ett annat sätt, (åt 3 gånger per dag) och fick djupgående massager etc varje dag.
Fick rensa min kropp för att börja bygga den på nytt och flödet blev bättre.
Jag tror att världen där var bättre för mig än här hemma just nu om jag ska vara ärlig.
Men jag ska fixa detta och klura ännu mer :)
Bra att ha en blandning av storlekar i min garderob iallafall haha.

Det som jag med har gått djupt in på och fått en otrolig levnadsglädje av är att jag har upptäckt att allt vi lever i och gör är helt onödigt.
Tänk er att ni bara Är.. allt runtomkring er finns egentligen inte.
Vi skapar något som är besvärligt och för mycket av bara för att vi testas dygnet runt.
Vi testar oss själva och kontrolleras av vårt ego.
Kraven, pressen, livet för barnen i skolan är egentligen något helt obetydligt som vi bygger upp och som har gått alldeles för långt åt fel håll.
Om vi bara en dag släppte Allt och bara va.
Om vi följde vår inre röst och gjorde bara det som vi från grunden är och vill.
Hur skulle det vara?
Jag och min dotter brukar prata om detta och det är en sådan häftig grej.
Precis så som när man tänker djupare på att man faktiskt finns och lever.
Det blir en riktigt konstig känsla av den tanken inombords :D
Nej vi har helt enkelt spårat ut som människor.. det är min åsikt och den står jag för ;)

Jag fortsätter med det här spännande skolarbetet jag har i mitt liv och njuter av att jag återigen lättade på mitt skyddsskynke och kikade ut för en stund.
Mer av skratt, kärlek, beröring och blickar in i ögon.. våra själar.. är mitt kall för nu.. (iallafall försöka) ;D

(PS: Jag är Ej perfekt, så något kommer uppfattas fel här)

Kram på er :*

<3














torsdag 12 maj 2016

... Klockrent... Komiskt... Ironiskt... Vilka kommer att läsa på alla bilder?


Alla världens människor hade kunnat få mat om inte vi hade tagit så mycket grödor till boskapen vi enbart föder upp för att göda vissa människor.
Djur som både får lida och ger oss människor en massa gifter i våra kroppar.
Vi överäter något som inte är bra för oss och som de preparerar med en massa kemikalier.













Sanningen som vi väljer att inte se eller lyssna på..
Och det gäller väldigt mycket i livet ;D
Och jag ska inte vara den som är den... 

Fy sjutton säger jag bara
(Och ska tillägga, jag är ej vegan men äter mest vegansk mat pga att jag mår bäst av det och den vegetariska kosten.. tål dock inte vissa animaliska produkter då kroppen ger symptom.
Rött kött är utesluten här helt.
Dottern äter dock vegansk kost både i skolan och hemma.

Och den där filmen jag tidigare la ut med föreläsningen gav skruv kan jag säga :/ Tummen upp för det!! )
<3

Nam nam...





Nu kommer det sådana där matbilder igen... :))
Jag fortsätter på att maten är medicinen trots att det ibland blir lite som slukas som magen inte mår så bra av.
Mycket oljor ska det vara (även i smoothies)... smörjning av systemet pågår :D
Och "kocken" försöker så gott hon kan haha.

<3

Jag lovar... jag orkar...



Under maj månad är fokuseringen lite större på diagnosen och sjukdomen ME/CFS.
Tusentals människor drabbas, och även jag fick den efter ett liv med både yttre och inre påverkan som givit mig alla dessa obalanser under många år.
Sjukvården och läkarna står ovetandes och handlingsförlamade då de som blivit insatta i detta meddelar oss att ingenting finns att göra, livet är i stort sätt "slut" (de liv vi hade) och vi kommer aldrig kunna arbeta eller leva ett normalt liv igen.
Efter att ha lyssnat och kämpat för min hälsa i så många år, accepterade jag tillslut plågorna, de långa perioder jag var sängbunden med att inte kunna se ljus eller höra de minsta lilla ljud utan att känna att man ville dö.
Att gå med känslan att ha över 40 graders feber, smärtor i hela kroppen, migrän, en kropp som inte ens kunde ta mig till toaletten utan en envishet, tårar som forsade och en styrka som egentligen inte fanns är inget jag vill ha igen eller att andra ska bli utsatta för.
Och en hel massa andra symptom utöver dessa genomsyrade mig varje dag.
Mitt liv jag hade med vardagssysslor, umgänge med dottern, intressen och det sociala fanns egentligen inte.
Jag satt på mig mitt skal och tvingade mig ofta till olika saker, men det var som att jag var i en fruktansvärt smärtsam bubbla.. jag ville aldrig acceptera mitt tillstånd.
Idag kan jag inte förstå hur jag klarade att sätta på den där roboten fast kroppen i sina plågor egentligen hade slutat att fungera.
Jag förstår att jag klarar att vara den där roboten när jag under hela tre-fyra tillfällen i mitt liv har varit ordentligt utbränd men fortsatt att gå i skolan/jobba och sköta familj/livet.
Men det är inte såhär man ska behöva leva.

Jag gick min egna väg och jag är ej min "sjukdom"/obalanser.

Efter frustrerande och ilskna samtal med sjukvård på olika distanser och försäkringskassan bestämde jag mig för att en kronisk sjukdom inte skulle få ta mitt liv som jag flera gånger hade en tanke på under åren.
De lurade mig och de grundliga undersökningarna gör de inte.
Starka mediciner som de bara ville testa på mig gjorde mig inte läkt, tvärtom.
Efter otroligt kämpiga dagar med att försöka läsa mig till samt besöka alternativmedicinare och hitta naturliga sätt att läka blev min livskraft.
Jag lär mig ständigt om att allt hänger ihop och vad våra inre organ, system, det emotionella/mentala/intryck och kosten osv osv gör med vår hälsa och hur de fungerar när vi inte lever balanserat och lyssnar på vår kropp och själ.
Under åren har det gått framåt i min läkning just för att jag slutade att lyssna på de som inte hade hopp pga att de ej hittat botemedel i forskningen eller förstod hur vi fungerar och istället började jag forska på mig själv.. förändra mig och mitt leverne och hitta kärnorna och läka på djupet.

Med detta vill jag att ni ska förstå att livet idag oftast inte får oss människor att må bra eller hålla oss friska.
Vi måste stanna upp och faktiskt inse att obalanser vi får i de destruktiva liv vi lever leder till olika grader av "sjukdomar".
Vi sätts in i olika fack fast vi alla ska behandlas individuellt.
Mitt fack där jag har hamnat i kallas ME/CFS där inga botemedel finns som specialisterna säger.
Mina obalanser gick för långt och för djupt och därmed blir de en "kronisk sjukdom".

Jag vill även säga att det finns Hopp och det finns sätt att läka på.
Det tar tid och kraft men jag har hela livet på mig att finna alla dessa svar.

Jag gör inte detta enbart för mig, utan för min dotter, mina vänner, min familj och alla människor i vår värld.
INGEN ska behöva plågas, och INGEN ska behöva spendera sitt liv med att ligga sängbunden, ensam med bara sina tankar som skär i huvudet av smärta och en kropp som inte orkar förflyttas.
INGEN ska behöva få denna fruktansvärda "osynliga" "sjukdom".

Jag tror inte på sjukdomar, men jag tror på läkning av obalanser.
Och jag vill få er att bli uppmärksam på det fack (sjukdom) jag och så många har hamnat i, både barn och vuxna, med inget hopp om bättring och inga svar på våra frågor.

Jag vill ge alla med ME/CFS en stor kram för att ni fortfarande kämpar så hårt.
Jag vill ge er hoppet som faktiskt finns.
Jag vill ge er svaret som ni vill ha men som bara finns inom er själva.
Kämpa och lyssna vad er kropp säger till er.
Förändra tankar, mönster och ert liv.
Det finns hopp om att bli hel, det finns ett balanserat liv om vi bara står emot samhällets hets och det finns ett underbart liv att leva i.

Mvh,
 en envis obalanserad själ som sakta blir mer och mer läkt, trots små svackor av total utmattning (som idag).
En dag då dottern med sina stresseksem och lättare utbrändhet krockar med mitt.. då missförstånd och vår utmattning blev ett litet tjafs men som fort blev bra igen <3
Inte lätt ibland med livet och alla känslor som det kommer med.
Och inte lätt att skola om ett barn att inte lyssna på,- och leva i detta elitsamhälle som vi alla ska bo i, och vara den där duktiga som aldrig blir duktig nog i sina egna ögon.

Bara ut med det, förstå, andas och lev igen.

<3