söndag 26 juni 2016

Ni vet en sån där dag...




Igår njöt jag för fullo av solens heta strålar och värmen som gjorde min kropp gott.
Stack ut med min målarväska utanför husknuten till min älskade skog och min kraftplats för att tanka energi och balanseras bland en massa smådjur, träd, växter och såklart naturens goda doft.
En långpromenad innehållande prat och skratt med den bästa jag har hann jag också med denna lugna "ta dagen som den kommer" dag.
Ni vet när ni går och känner en sådan god doft lite här och var men inte vet var den kommer ifrån..
Vi hittade källan till den, en vacker vit blommande buske som fick sig många besök av våra nästippar.
Man kan liksom inte sluta dra in doften :))

Det där med VedicArt... att inte tänka när man målar, bara låta handen och känslan styra vad det blir och vilka färger som används.
Att låta sin inre själ komma till tals... älskar det!
Ja så nu vet ni hur jag har det i mitt inre, vad som händer och sker på min resa ;D




På midsommaraftonen blev det ingen plockning av sju sorters blommor detta år för att lägga under kudden, men natten kom ändå med en dröm då en man var med.
Jag kommer dock inte ihåg så mycket just nu, men minns den starka känslan av trygghet som var.
Så fort mannen var i närheten så kom den känslan.
(Ofta betyder det inte att  just den mannen som var med i drömmen är "prinsen" i ens drömmar.. alltså de människor som är med i drömmar..
Ibland får man tyda vad just den personen har för egenskaper osv för att kunna tolka in vad allt betyder för ens liv eller det man behöver bearbeta/jobba med etc.)
Precis så vill jag känna en dag bredvid någon.. trygghet, tillit och såklart riktigt djup kärlek.
Att få krypa upp i en varm famn som energin flödar i.
Den sprakande energin som sammankopplar oss.
Men just nu mår jag riktigt bra.
Jag har hittat hem till mig själv och behöver ingen annan för att känna mig lycklig.
Det är skönt att känna så då ingen eller ingenting ska behöva finnas för att man ska må bra.
Bara kunna vara i sin ensamhet och känna kärleken och lyckan är något jag har jobbat med under dessa år.
Att vara beroende av något yttre gör inte en sann lycka, bara det man skapar från sitt egna inre.. sin själ.

Men som oftast vi alla önskar är det att finna den där.. just den där själen som låter ens hjärta slå extra slag.
Dock är mitt hjärta varmt sen länge, en glöd som nog aldrig kommer att släckas.
Men det är precis så det ska vara... kärlek dör nog aldrig, bara vårt ego som tar fram skölden för att slippa känna.
Känslan i hjärtat som är det största vapen vi har.
Det som kan skapa fred och harmoni i världen.
Vad är vi så rädda för?

Idag är det mysväder... lycklig.
Min kropp har talat till mig från vertikalläget och jag lyssnar uppmärksamt.. svarar med ett  leende, Mmm du och jag.. vi kan vi.

<3




  




torsdag 23 juni 2016

Hur mycket kan man njuta i njutandet...



Att njuta av att bara vara, det är grejer det!!
Mer sånt borde finnas i allas liv för hälsa och välmående.
När man lär sig att lycka inte handlar om att göra saker hela tiden eller att vara runt en massa människor.
Det kan vara svårt i det samhälle vi lever i, men att försöka vara i det tillståndet lite då och då är bland det bästa som finns.
Det finns inga hinder i kroppen, inga känslor som kväver en och det känns som man bokstavligt talat är ett med naturen eller luften som omger oss.
Allt som kan dyka upp låter man sväva iväg och använder sinnena till att vara precis där man är... mindfulness... helt tom och lätt.
(Trots att mitt fysiska jag kände mig som en uppstoppad korv då "kvinnoveckan" snart är här och slaggprodukter/förstoppningen/vätskan åter tagit sin plats.
Härligt det!! :D )

Försöker klura ut hur jag bäst kan minska på vätskeansamlingen som blir när inte systemet på insidan fungerar som det ska.
Det tar tid att även få tarmarna/matsmältningen att fungera.. att tunntarmen gör sitt jobb och sen även tjocktarmen.
För mig fungerar det inte och ama/slaggprodukter/gifter samlas för att sen föras ut i kroppen.. i blodet.. även syret verkar inte ta sin plats i min kropp som det ska.
Bakterierna i blodet/kroppen jag hade förut när jag var inlagd och nära på att dö berodde på detta och därför viktigt att läka.
Min vata (inom ayurveda) tar tid på sig att bli balanserad och jag vet att det gick bättre med balanseringen i Indien.
Min pitta är dock mer balanserad nu än tidigare och min rosacea syns knappt som förut eller känns inte längre pga det.. peppar peppar..
Jag jobbar ju stenhårt med att bli i harmoni med mig själv och min kropp och det händer små grejer hela tiden :)


Dåtid.. Nutid.. Framtid..

~ Var öppen för nya möjligheter, Tillåt dig själv att slappna av och släppa taget, Prova något nytt som du alltid velat göra...

~ Det värsta är över nu, Närma dig en ny situation eller ett nytt förhållande med positiva förväntningar...

~ Människor du älskar som är i himlen säger "Hej, jag älskar dig!", Lägg märke till och tro på de upprepade tecken du får som försäkran att du är på rätt spår, Ha tillit, Följ de tecken som leder dig mot ditt hjärtas önskan...


Tackar och tar emot <3
Allt stämmer hela tiden, och varför fortsätta bli häpen över det?! :D
Jag fortsätter min underbara resa med allt som kommer in i mitt liv och allt som bara kommer flyktigt.
ALLT har en mening.

Dottern fortsätter sitt sommarjobb med fairtrade som är klockrent för henne.
Underbara människor som hon får vara med varje dag, och känner sådan stolthet och värme när hon berättade att hon var en av två som var favoriter till jobbet.
Hon trivs, jag trivs och återigen, Allt har en mening.. ping!!

Och imorgon är det midsommar.
En tradition som egentligen inte betyder något längre för vare sig mig eller dottern.
Det är glädje, vackert med majstången och annat samt en gemenskap om man vill, men sen då?
Vi kan fira var dag om vi vill.
Traditioner är väl till för att brytas också va? :D
Som med så mycket i våra liv så har vi tagit steget tillbaka med sådant.
Dessa traditioner leder ofta oss människor till stress, press, krav, rädslor (för barn med missbrukarföräldrar eller dylikt) och till något som ses som ett måste för så många.
Gillar inte ordet Måste.
Försöker få bort det ur min kropp.
Men vi tar troligtvis med oss föräldrarna till detta firande en stund eftersom ja traditioner är traditioner.
Eller som för mig, jag älskar att titta på människor, se glädje bland andra och komma utanför mitt hem för en stund :D

Rensningarna i vår boning börjar ta slut.. hur mycket kan man ha som är onödigt fast vi inte har mycket? :))
Man tar grejer och sätter sig ner så jag samtidigt får vila min kropp.. det minskas och minskas..
Vi pratar ofta om och inspireras av de människor som säljer och ger bort allt de äger för att leva minimalistiskt och kunna bosätta sig där de mår bra i själen.
Saker är inte lycka och jag som varit shoppingberoende och så fäst vid saker börjar sakta förändra mina tankar och känslor för det.
Det är ljuvligt och man känner sig så lätt.
Dottern påpekar hela tiden att vi inte kommer få med oss grejerna när vi ska flytta ut i världen haha.. ja det är vår dröm att få bo där klimatet gör oss välmående, där vi känner oss hemma och inte känner frustration över det som vi svenskar ofta gnäller på... vädret.
Jag älskar dåligt som bra väder, men min kropp älskar inte kylan.
Det är liksom inte jag och det är svårt att förklara det.
Vintern är vacker och jag skulle älska kylan om min kropp inte varnade så mycket när den tar över min kropp.

Kan tidigare liv ha med detta att göra tro, eller bara obalanserna?
Vem vet..

<3
  

tisdag 21 juni 2016

Har inte riktigt något att säga...


Fullmånen var här, den ovanliga sorten som sker i närhet till sommarsolståndet och befann sig mittemot solen.
Det kom med det positiva och att vi ska tänka på Allt det fina vi har i livet, att Se.. Känna.. vara lycklig för det lilla till det stora... lära och utvecklas.. förändra..
Jag började dagen igår med yoga, ett chakrapass jag drogs till.
Släpp och rensa.. öppna hjärtat.
Kändes ljuvligt.
Sedan blev det åter rensning på olika plan.
Vissa av våra kristaller fick ligga i månljuset för rening.
Salvian kom fram och jag rensade med den vår lilla boning från negativa/destruktiva/dåliga energier.
Det behövs ibland, att tömma allt för att åter få balansen och det ljusa.


Det känns tystare i huvudet än vanligt och har gjort under en tid.
Jag jobbar på med mitt inre och tankenskraft... hur tankar kan göra en destruktiv eller bestämmer hur man ska må.
Jag är så medveten nuförtiden efter all tid jag spenderat ingående vad mina tankar och känslor gör med mig och hur mitt beteende blir mot andra och mig själv att det är lättare att förändra dessa nu.
För jag tänker oftast att Livet bara är... Vi bara är...
Vi dör inte av vad andra tycker och tänker då vi alla oftast är obalanserade eller bara är olika med vissa saker.
Vi dör heller inte av att något går sämre för oss, för Allt har en mening.
Jag tycker bara allt detta är så intressant.
För ju mer man lär sig att tänka och se utanför boxen och lite djupare, och förändrar/bryter mönster inom sig själv så/ i livet, så märker man att saker och ting blir annorlunda och till det bättre.
Det praktiska arbetet väntar jag på... det inom en relation till en partner.
Jag ser så mycket framemot att se hur mycket mer jag kan lära om mig själv och andra... i arbete med andra människor då i t ex en relation.
Just för att så mycket blir starkt emotionellt och mycket speglingar, triggningar och präglingar kan komma fram till ytan.
Mer träning och mer att få bort på djupet.

Såg nyss sista avsnittet av den andra säsongen av det amerikanska "Gift vid första ögonkastet".
Både så underbart med kärlek så tårar rinner och samtidigt så nyttigt att ta del av allt arbete det är i att vara i en relation.
Det är inte bara att tro allt löser sig om man är förälskad.
Man måste kommunicera, vara öppna för varandra, dela alla tankar och känslor, 
och ha den där gemenskapen... vara ett team helt enkelt.
Fantastiskt vilka resor det är i livet.
Och jag är överlycklig över både de bra och dåliga jag har haft.
Tacksam över lärdomar som gör att man utvecklas och hittar en ännu större lycka/glädje och kärlek till allt :)

Sen alla dessa stunder med dottern sittandes på golvet, med en gosig kanin bredvid som alltid vill vara med oss och då vi kan prata djupt om saker eller om allt och inget hur länge som helst.
Vi satt flera timmar vid vårt köksbord igår och pratade om mina gamla minnen (det lilla jag fortfarande minns haha) , saker som skett och hur mycket man egentligen har varit med om.. så mycket erfarenheter, nästan som en film haha.
Men jag ser eller känner inte dessa som något jobbigt, bara som något som har varit, inget som stör mig alls.. vi skrattade och hon älskade att få höra på mina berättelser.
Tänk att så mycket bara ses som en komisk film nuförtiden, för det är så jag känner det.
Mysko känsla men otroligt skönt att det inte tär på mig längre.
Jag har släppt... och säger bara Tack för äventyren både i den yttre och inre världen :D

Nej jag har inget direkt att säga ;D ... jag bara finns och mår bra i det som är.

<3




Magi... Liv...


Så här kan jag känna...
Den värld och dimension vi lever i blir mer och mer suddig för mig.
Det är en osund miljö och jag längtar hem.
Till ett hem där vi inte är som manipulerade kopior av vårt verkliga jag.
Som i filmen "Världsrymden anfaller" från 1978 :D
Ofta behöver jag bara vara i ensamhet.. tystnaden för att tanka på mer energi i min energikropp för att klara att leva här, märkligt att det ska behöva vara så..
Bara vara i acceptans och flöda med i det som sker utan att lämna sin själ.
En dag i helgen som var fylldes min kropp och mitt huvud med låtarna "Blott en dag, ett ögonblick i sänder" och "Drömmen om Elin" helt plötsligt..
Närvaron av mina morföräldrar och farfar x2 fanns hos mig för en stund.. underbart var det <3



Luna vår lilla ängel, hur söt får man bli?! :D
Lite god veganska luncher har det blivit... som denna med grönsaksbuljongris med cashewnötter (viktigt att blötlägga nötter och frön innan man äter eller tillagar dessa då de innehåller fytinsyra och enzymblockerare.
Fytinsyran gör att vi inte tar upp näringen som vitaminerna och mineralerna, det som är viktigt för oss för att kroppen t ex inte ska bli sur.
När blodet blir surt använder kroppen mineraler ifrån benstommen istället, och det kan på sikt leda till benskörhet och mineralbrist.
Sen är det en hel drös annat som påverkas i kroppen...)
  samt ångkokta och ugnsrostade grönsaker, och till det en riktigt mumsig hummus.
Röror kan vara det godaste som finns.
Man kan ha det till så mycket, även som pålägg eller som dip till chipsen.. slurp.

Bara älskar mat, och drömmer om en naken kock som är en öppen själ för Allt samt vegansk/vegetarisk matlagning ;D
Drömma får man tills drömmarna dyker upp i ens liv eller man skapar dem själv ;)

<3  

lördag 18 juni 2016

Magi...

( 1998 var året då detta mirakel föddes till världen, då jag blev medskapare till denna själ och mamma.
Nybliven 20-åring med så otroligt mycket kärlek att ge, men också med sorger, besvikelser och en enorm trötthet i kropp och själ.
Den del av livet som gav mig massor av lärdomar.)

Tacksamhet kan skrivas i det oändliga, men att känna denna
starka känsla som en klump i magen och med ett väldigt varmt hjärta gör att ingenting annat betyder något.. tårarna bränner under ögonlocken.
Jag har levt i fattigdom utan pengar till mat och annat för mig och min dotter.
Har kämpat i motvind under många perioder och min kropp och själ har plågats.. men att få vara med och skapa en helt underbar själ, ha ett hem, kunna äta oss mätta, få ta del av andras livsvägar och utvecklas på min egna, kunna glädja andra och att få en massa glädje tillbaka utan förväntningar utan bara helt villkorslöst samt dessa gåvor i livet som bara kommer när man minst anar det.. då man släpper kontrollen och bara är i det skede man är i livet... kan bara inte beskriva detta i ord hur glad jag är för Allt, både upp- och nedgångar.
Att leva och kärleken till det ger mig harmoni.. att se in i en annan själs ögon och sprida våra leenden ger lycka... att skapa ett liv, en själ eller leva med dessa små gåvor som de faktiskt är ger oändlig kärlek.. Allt detta är Magi.. alla känslor finns ständigt med i allt om vi släpper barriärerna.
Att bara vara ensam och ta in det som är just nu får min själ att vilja ta en dans ut i det oändliga eller bara ha lite mys ;)

<3





Jag bryter mig loss....



(Den naturliga hostmedicinen etc är nu klar.. granskottsirapen.)
Dagarna går och saker tas tag i för att slippa ha de liggandes där på insidan som en börda.
Sen lever jag också med det jag mår bra av och mitt arbete med mig själv.
Ja dagarna bara går...
Står fast i att leva i sanning med mig själv och mot andra och det tas emot rätt bra trots att vissa ibland fortsätter i det gamla spåret.
Men Jag vill inte leva så längre med något.
Vill vara fri i själen, fri från lögner och sådant som att gå emot sig själv.
Och att fly från elände och sådant som man mår dåligt av eller göra sådant som man inte vill att andra ska göra mot en själv är ingenting jag vill ha i mitt liv längre.
Vill leva i passion och glädje.
Att inte behöva fylla ut ett tomrum med skit.
Det här gäller med allt i mitt liv.
Vi människor är ju som sagt komplexa och det tar tid och kraft att förändra något som vi alla oftast går emot.
Vår själs röst, våra destruktiva obalanser och vårt starka ego.
Nåja...

Här hemma har jag en sann kärleksspridare i Luna och min fantastiska dotter.
Jag hoppas innerligt att vår lilla gos läker med vad det än hon har och som vi inte fått svar på.
Hon är pigg, gosig och full i bus så detta är väldigt mysko.
Jag har hopp.

Jag njuter av skogsdoft då några promenader har avverkats i skogsspåret.
Plock av växter till mat för både kanin och mig fortsätter och en daggkåpsolja ska tillverkas för eksem eller dylikt.
Just nu är jag bara överlycklig över att varje dag tänka på allt vardagligt jag kan göra som jag aldrig kunde förr eller som jag gjorde plågad av alla smärtor och starka symptom.
Allt slit med lärande och förändringar gör faktiskt skillnad.
Jag läker... om så sakta, men jag läker!!
Inga kemiska läkemedel till hjälp, bara genom mig själv, genom naturliga örter,- växter och så rena råvaror som möjligt i kosten.
Att lyssna till sin Egna kropp, så viktigt det är.
Något som egentligen inga läkare låter en göra.

Jag har sagt det förr och jag säger det nu...
Jag Älskar Livet.

<3

  

  

lördag 11 juni 2016

Dag efter dag...





Dagar som går med blandat innehåll där man bara är och gör sådant som balanserar och ger en balans och harmoni.
Bakslag i kroppen får accepteras som det är.
Likaså för vår lilla Luna, så mycket kärlek som ryms i vårt lilla hem.




Åren de går... min vackra underbara dotter som nu avslutar sitt andra år på gymnasiet samlar kloka lärdomar år efter år redan innan hon tar steget ut i vuxenlivet.
Hon har gått igenom så mycket och vågar vara den hon är.
Det är en otrolig gåva jag har fått genom att vara med och skapa denna fina tjej.
Jag vill att hon ska gå de vägar hon vill och behöver i livet, lyssna till sitt hjärta och inte skämmas för att vara öppen om saker och ting.
Jag pressar henne inte att sträva efter höga betyg och bara göra så mycket hon orkar och känner passion för.
Det andra får vara som det är.
Dock har hon fått "mina gener" och blivit utbränd under samma period som jag hade när jag var ung.
Hon kämpar på och säger hur tacksam hon är över allt som hon har gått igenom, för att sen kunna hjälpa och förstå andra.. och vilket arbete hon har gjort med sitt inre <3
Vi står otroligt nära varandra och har alltid gjort, och den tillit jag har till henne är jag överlycklig att kunna ha.
Hon är en sökare... en medmänniska med stort hjärta och den jag älskar som allra mest.. min bästa vän och goaste dotter.
Tack för att du kom till mig <3

Snart blir hon myndig och ett nytt steg tas i livet.
Det kommer bli otroligt spännande.

<3
  



Ältandet av livskunskap som ska fastna i mig...




Tack till alla själar som vågar och inspirerar <3
Dessa böcker var så klockrena och igenkännande med vad jag jobbar med och alla budskap man får till sig som liknar vad andra får.
Man får liksom bekräftat att man går åt rätt håll på nåt vis.. att man verkligen följer den där innersta rösten.
För hur coolt är det inte att få till sig saker på olika vis och som visar sig göra hur mycket gott som helst i ens liv.. bara genom att lyssna på sitt sanna jag och vara medveten om saker man i vanliga fall aldrig är medveten om.
Att se med "nya" ögon.. sin själs ögon.
Att må bra i det lilla och det mest tysta och ensammaste, och få känna så starka känslor genom det.
Men oj vad mycket det finns att träna på :D

Har levt i total förnekelse av livet och mig själv.
Inte lätt att bara förändra allt man med hull och hår gick in i trots att man visste att det egentligen inte var rätt.
Därav mitt sökande som barn... och mycket tankar och känslor...
Till viss del var det rätt då min livsväg skulle innehålla det jag behövde lära för att förstå osv.
Man utvecklas och går förhoppningsvis utanför den box man tror att livet finns inom.
Att inte följa den norm, den mall som vi människor är satt inom för att vi inte ska lyssna till oss själva utan istället till de som vill styra oss i deras led.
Jorden är rund och inte platt, eller hur är den egentligen?
Universum är oändligt och utvidgas ständigt.
Har växt upp med att försöka få fram det jag visste och vi alla vet, men av rädsla inte vågar uttrycka pga hån eller de linjer vi ska följa för att inte stå ut ur massan.
Min kropp varnade mig ständigt när jag gick emot mig själv och levde som samhället vill att vi ska leva, och tillslut hade jag inget annat val än att lyssna på den.
Så här står jag idag, med olika faser som har passerat, olika steg i utvecklingen och påminnelser som ständigt flödar.

Vi har växt upp i en värld där allt som vi inte kan förklara, allt som är lite annorlunda mot det vi blir matade med är flummigt, dåligt och ibland oacceptabelt.
Är det fel att lyssna på vår ursprungliga röst?
Är det fel att må bra i kropp och själ och vara lycklig för ingenting?
Är det fel att känna så mycket för allt att man nästan spricker av olika känslor som empati, kärlek, lycka, glädje osv osv.
För när jag är där och är sann med mig själv så finns inget hat, ingen sorg, ingen vrede, ingen frustration, inget dömande osv.
Jag bara är i en enkel och harmonisk värld.

Vi blir styrda hur vi ska tänka och tycka från det vi föds.
Vi styr hur våra barn växer upp och blir.
Vi och omvärlden.
Vi skulle lyssna på våra barn och låta de få bestämma vad de vill bli, låta de få ha kvar deras egna tankar och tyckanden från början, skona dem från mycket av den negativitet som vi ständigt under dagens alla timmar matas med genom media, spel och oss själva, låta de gå sina egna vägar och inte följa vad vi tycker eller vad flocken i samhället gör.
Bara följa deras innersta känsla/intuition och lyssna till deras egna sanna jag.
Tror mycket skulle vara annorlunda då.
Allt har en mening av det som händer och vi alla har olika livsplaner.
Känner att världen skulle må bra mycket bättre och vara mer harmonisk om vi bröt lite mönster och förändrade det som går i arv sen långt tillbaka.
Vi behöver positivitet och ett varmare flöde bland oss alla.

Det är svårt att helt tänka om för människor som inte vill se längre än den box vi lever i, men en dag kanske en händelse i livet gör att det förändras.
För vi är ändå ständigt under träning och lärande på våra egna livsvägar.
Vi utvecklas olika hela tiden.. men är i en gemensam skola.
Det om något är häftigt.



Ofta behöver jag pausa och trycka bort omvärldens strategiska obalanserade flöde.
Det är som att rehabilitera sig från ett missbruk på något sätt.
Vet att det låter dumt, men det är ett hårt jobb att förändra det djupt rotade som jag skadade mig själv med.

Men resan vi gör är magisk, och jag njuter av att vara på den.
Den är dessutom helt gratis och vi har själva noga valt ut den på egen hand :)

Önskar er en riktigt härlig kväll :*

<3
      

lördag 4 juni 2016

Matgalna jag med lite mer gottigt igen...


Denna eko veganska "hamburgetallrik" åt vi idag till lunch.
Med aubergine, grönsaker och en coleslaw gjord på vitkål, morötter, rödlök, iMat havrefraiche, citronsaft, sötstark senap, örtsalt, svartpeppar och cayennepeppar.
Så jäkla gott var det!!


Grön smoothiefrukost med vatate. 


Denna veganska potatissallad med avokado, iMat havrefraiche, rödlök, dill, ditronsaft, örtsalt och peppar rekommenderas.
Falafel hade jag till detta.


Lite grötfrukost med värmda äppelsnurror i kokosolja, kanel, krossade linfrön, hampafrön, bipollen och russin.
Och som vanligt ett glas hett citronvatten innan.

<3

All by myself... ;P


Denna veckas oro och till viss del flängande slutar rätt okej ändå.
Att bara få vara och släppa allt med lite snacks, kombucha och det äckliga "skitpulvret" (Triphala) från Indien gör att mycket rensas (bokstavligt talat) :D
Har även hittat en ny favorit bland Juha Mularis låtar, så jäkla bra!!
Och då ville även orden komma ur mig helt plötsligt trots ett huvud som inte fungerar bra just nu.
Nåt som universum ville att jag skulle få ut kanske.

" Vi möts igen vi två, den dag vi inte trodde skulle komma igen.
Låt mig få veta hur du egentligen mår, då jag känner din sorg finnas kvar.
Se in i mina ögon så blanka och våga stanna.
Ge mig den där sista tåren som rinner på din kind,
låt mig stoppa den då jag nuddar din hud med mina läppar.

Jag vet vem du är där bortom dina vita lögner.
Behöver aldrig låtsas för mig, behöver aldrig visa någon du inte är.
Du är den som stadigt står kvar, du är den jag inom mig bär. "

~ Lindha~

Ibland blir jag bara så innerligt bedrövad på hur samhället talar om för oss på olika vis vad vi ska ha för att vara lyckliga och må som allra bäst.
Om man t ex tar en av sakerna... vänner och fara runt på ditten och datten med så mycket människor som möjligt.
Det finns så många människor i världen som inte har någon.
För vänner måste man ha för att ha ett bra liv säger dom.
Har under stora perioder i mitt liv älskat att vara en ensamvarg.
Trots vänner så har jag mått otroligt bra i mitt egna sällskap och det har bara varit så.
Just nu och sen en tid tillbaka har min kropp och mående fått stå i vägen för att vara social, och jag förstår om människor försvinner när jag inte kan planera hela tiden eller orka hitta på saker i veckorna eftersom jag prioriterar familj, mig och hemmet.
Sen prioriterar jag oftast det som jag mår bra av nuförtiden och alkohol är väl inte det bästa just nu, och gillar inte hur man blir av det eller beteenden som kommer ur det :D
Har även väldigt få vänner som har samma intressen som mig, och förr anpassade jag mig oftast efter andra och ville inte att de skulle vara tvingade att göra något bara jag var intresserad av.
Klart jag gillade vissa av sakerna men...

Jag saknar människor som jag kan prata om allt med... skratta och gråta med.. ja ni vet bara ha skoj och allt livet kommer med...
Att slippa känna känslan av att man blir utnyttjad i olika situationer eller om personen bara använder en som andrahandsval.
Men jag förstår att jag kanske inte är som alla andra och att jag är lite svår just nu pga att jag inte vill bli sämre och få lov att ta steg tillbaka i min läkning.
Det jag däremot vill ha runt mig är ärlighet.
Hur ska en nära vän vara?
Det jag saknar just ikväll är en sådan djup och nära vänskap man kan ha med en kärlekspartner... en sådan där ärlig och äkta vänskap där ingenting är konstigt och där man kan vara precis som man är.
Men livet är precis som det ska vara.
Saknaden är ibland bara så stor... och jag känner den och ler av påminnelsen.

<3






   

torsdag 2 juni 2016

Vårt ljus i livet...


Jag bad änglarna om healing...
Idag mår hon bra vår lilla älskade Luna.
Hon har fått tillbaka buset, aptiten, kärlek och närheten (att vara en svans efter oss).
Hon har känt vår kärlek när hon inte har orkat röra sin kropp och ingenting har fungerat som det ska.
Idag känner vi igen den som har givit oss så otroligt mycket under dessa månader.
Jag lever med mitt hopp och den varma kärlek som bränner i mitt bröst.
Hon är speciell hon...

<3 

Att låta sitt hela jag.. sin egna energi få finnas och spridas åt alla håll...


Att vända baksidan till eller låta den få finnas...
att se och känna lite mer än det man har framför näsan...
att låta sin rymd, aura, sin energi ta plats åt alla håll för att kunna andas och släppa ut det som gör en dålig...

Nyss hemkommen från den holistiska yogan där jag verkligen släpade mig till mattan för att komma mer i balans.
Det var tungt inom mig idag, men när jag låg där så lättade jag från min egna kropp och svävade där ovanför.
Var fullt medveten och vaken var jag var, men min själ behövde ta sig ur för en stund.
Känslan är så ljuvligt skön att vara i.

Att jobba med det invanda mönstret där smärtor, människor som tar ens energi, rädslor osv osv gör att vi låter vår energi dras ihop runt oss eller vid vissa delar gör att vi kommer i obalans.
Vi måste låta vår rymd, aura eller energi (kalla det vad som) utvidgas eller bara finnas.. stor som liten, men den ska finnas.
Vi behöver inte alltid ta oss fram för att vara med överallt eller fara för fort fram, det är okej att vända baksidan till för att komma till ro med sig själv och att ofta stanna upp för en stund. 
Att slappna av i bäckenet, diafragman, bröstet, halsen, bröstryggen osv för att låta andningen ta plats.
Att låta den få flöda för att slippa dåligt mående i olika former..
Våga släppa taget och förstå att känslan just bara är en känsla, ingenting är farligt och det är inte Vi.
Vi vågar släppa våra spänningar för ingenting gör oss illa.
Våra smärtor växer när vi i rädsla tar till oss det och tar in känslan som skapas av våra hjärnor till stor del.. rädslan ja.. det invanda mönstret... omedvetenheten...
Smärtor kan försvinna när förändringen sker och vi tillåter oss att bli medvetna och känna var vi sätter stopp för vår egna energi att finnas då vi bygger in den i våra murar.. där stoppen finns.. av rädslor eller annat.

Jag skrev tidigare om mitt stängda hjärta b la (chakraenergin), hur mina murar har byggts upp både frampå och bak i bröstryggen och i min hals då jag varit i osanning med mig själv osv.
Hur stelt mitt bäcken är där allt skit samlas som frustration etc.
Att min andning ofta är ansträngd och spänningar finns i både mage..diafragman, bröstet, halsen, rygg.. ja i stort sätt hela kroppen.
Då jag har lagt på mitt skydd för Allt av rädsla för att må ännu sämre av omvärldens och livets destruktiva energier och leverne, triggningar och rädslor för sorg, besvikelser och smärtor.
 Dragit in min egna rymd som slukats av min hud och mitt inre.
Men jag har forskat på mig själv då jag lärt mig blivit medveten om det.
Som för någon vecka sedan när jag tog modet att släppa skyddet och vidga min rymd.
Jag lät mig släppa in andra och jag lät mig släppa ut Mig själv.. öppna upp lite.
Det häftiga är att det verkligen fungerar när man testar hur våra energier påverkar oss och vår omgivning.

Jag tog mig igenom yogapasset med tryck på några av våra meridianpunkter, försöka låta allt slappna av och inte kniipa där vi kvinnor blir tillsagda att göra allt som oftast.
Slappna av...utvidga... stänga... andas.. och låta allt flöda.
Öppna baksidan av kroppen där vi ofta inte låter vår rymd få finnas.
"Andningen" behövs överallt och inte bara genom näsan.
Träna på att låta rymden vara lika stor runt om mig för att kunna må bra.
Och försöka att inte svimma av min urlakade kropp och oron som har fått min kropp ur balans.
Tacksam återigen och tacksam att jag lärt mig att vara medveten om min kropp och energier.. mer finns att lära.
Det behövs bara någon som ibland påminner och ger en en liten push att träna mer för att snabbare hitta balansen och flödet igen.
Träning träning.. vem sa att det ska vara lätt när man har gjort så fel under så många år ;)
Men jag älskar´t!!
Jag kommer igen.

Puss på er :*

<3