söndag 28 augusti 2016

Små och stora stunder...





Med goda mysfrukostar som gröt (utan mjölk) med lite linfrön, hampafrön, kanel och nyplockade bär... trädkramning.. meditationer... musikens välgörande vibrationer... och böcker som helar får mina dagar att bli så bra.
Ja annat med, som att umgås med fina människor.. njuta av läkning... alla lärdomar som dyker upp... lyssna på det som finns och är, livet... de små stunder som ger en stor lycka... helt enkelt en hel del men inga stora saker.

Ett möte som alltid ger mig en speciell lyckokänsla och glädje är den fattiga kvinna som sitter utanför vårt lilla köpcentrum ofta.
Varje gång man kommer emot henne så ser hon en rakt in i ögonen och ler så stort och hälsar.
Jag spricker alltid upp i ett sådant stort leende som håller i sig ett bra tag efter detta.

Hon frågar aldrig efter pengar osv, det är hon som ger en glädje.
Som häromdagen när hon hon sprack upp i ett leende och utbrast: Ohh so nice!!
(Hon pekade på mig då jag bar en kjol :D)
Vilken energi hon kommer med.. otroligt :)


Just nu känner jag väl att jag inte har så mycket att skriva i denna blogg.
Ibland kan det dyka upp saker som jag vill skriva ner men det känns som det har mattats ner lite för nu.
Har dock ett instagramkonto (lindha1) som känns lite lättare att få ner tankar etc i.
Får väl se hur det blir med allt sådant.
Kommer inte ha något för att få bekräftelse på olika vis, utan bara det som jag själv känner en passion för och orkar med.
Som sagt tycker jag om och mår bra av att skriva av mig för att sedan kunna gå tillbaka för att se vad jag behöver för att utvecklas på min väg.
Vet ej om ni läsare vill att jag skriver här eller hur ni känner.. ger detta er ingenting så kanske det är onödigt att jag har en öppen blogg.
Det visar sig som sagt hur jag känner... :)

Har jag sagt att jag gillar kärlek?! :))
Nu ska jag se lite kärlek som ger en bra känsla för nattens sömn.
Natti :* 


<3

Sinnets reaktioner och underliga kommentarer :D ...


Liten förkylning kräver kärlek och omhändertagande  av kroppen.
Immunförsvaret blir försvagat pga obalans med matsmältningen och allt det där.
Vila, värme och kärlek var det ja.. och nu är den snart borta, underbart :)





Färger och smaker...
Trots att jag aldrig riktigt har tyckt om att laga mat förutom nu mer på senare tid pga osäkerhet och inte någon riktig passion för det, så älskar jag att äta.
Ibland funderar jag på om jag har det som en flykt från något, men det ska vara att jag har ett slags beroende... att det helt enkelt fyller en funktion.. för sinnet.
Under åren med psykisk ohälsa så var det min flykt.
Antingen så åt jag väldigt lite eller så åt jag massor, mest hela tiden.

Det är svårt att förändra och jag har ibland en dålig karaktär när suget sätter in.
Matsug beror ju också det på något.
Som för chipsen eller snabba kolhydrater.
Min kropp söker energin som inte finns, och därmed ropar den efter snabba kolhydrater.
När jag var i Indien och fick detoxa, samt äta bra för mina obalanser och tre mål mat per dag mådde jag som bäst.
Inga blodsockerfall och inga sug efter något.

Idag var ingen bra dag för min mage.
Dålig mat för mig igår gjorde att kroppen sa sitt idag.
Gifter samlas i min tunntarm.. maten som inte smälter som det ska.. och genom det uppstår illamående, en svidande känsla men dock inte magkatarr och att det känns som maten sitter från halsen och nedåt.
Jag mår pyton bara jag tänker på det magiska örtpulvret från Indien (Triphala) som är så beskt och kärvt att jag har svårt att ha det i munnen.
Men underverk på bara några timmar gör det.
Jag längtar så efter oljelavemanget (ja ni som är känsliga får ta det helt enkelt..det naturliga från mig :D ) som ayurvedaterapeuten gav mig.
När vätskan från min kropp och gifterna försvann så fort.
Jag blev mig själv igen på något sätt.. jag kände mig så ren och klar.

Men jag försöker att inte slå ner på min kropps dåliga funktioner just nu.
Det ordnar sig, det tar tid.

Jag skrattar lite för mig själv när jag tänker på ett par män som hävde ur sig sina konstiga synsätt en gång i livet.
Jag fick sådana komplimanger hur vacker jag var, såg så bra ut och att jag hade sådan utstrålning.
Flirtandet fortsatte trots att jag var ärlig och sa att jag ej var intresserad mer än som vänskap.
Sen kom det även fram att de egentligen drogs till smala kvinnor som dom själva.
Men hullet fanns även där hos ena mannen som ex.. 
När jag nu tänker på det att så mycket är ytligt och att vi människor går emot oss själva, funderar jag på varför de var så ihärdiga..
Varför ge sådana kommentarer eller ha sådana beteenden?
Min kropp består av vätska och därav det hull som kan dyka upp, det försvann när jag kom hem från Indien.
Hur kan man då säga att jag var "större" än någon personen brukar falla för.. för det stämde inte :))
(Detta är inget dömande och att jag blir sårad osv.. bara lite funderingar och det är kul att bolla tankar :D)
Vi ser ju alla olika ut i benstommen..i kroppen och vi har även olika obalanser som kan göra mycket med våra kroppar.
Hur kan vi människor gå så mycket efter ideal och våra egna lögner mot oss själva som mot andra?
Vad är det som egentligen är orsaken till att vi (eller många) vill ha en specifik form hos någon annan?
Man kan inte beställa riktig kärlek av vad en yta består av...
Vi vet ju ingenting om våra känslor då vi går efter hur andra ser på det eller vad vi har med oss i ryggsäcken.
Vi kan aldrig bestämma eller veta vilken typ av person vi kommer falla för och som är ens själsfrände.. det spelar ju ingen roll hur personen ser ut, för vi vet inte.
Det som spelar roll är vår starka känsla som kärlek är.
Att vara sann mot sig själv och förstå att energier och personlighet är så mycket mer än ytan kan inte sägas för många gånger.
Vi klickar med olika själar bara, så är det.
Är lite trött på all hets om "perfekta" kroppen.. jag väljer att försöka lägga händerna för öronen och ögonen för det.
Det kan både vara en flykt, osäkerhet, dålig självkänsla, obalanser, präglingar mm när man sträver efter dessa ideal.. och jag orkar inte längre.  
Men jag kan skratta gott åt kommentarer som är lite underliga och när man säger emot sig själv :D

Och varför skrev jag nu detta undrar jag haha.
Onödigt ja, men ändå en tanke...


Alla är vi människor ändå och ja ni är alla fina.. 
en kropp är vacker i alla sina former, kom ihåg det :)

<3




  

lördag 20 augusti 2016

Att få saker och ting gjorda med skratt och dans...



(Veganlunch som andades liite 80-tal med gula zucchinibåtar fyllda med egengjort potatismos blandat med ångkokt broccoli och blomkål.
En liten grön zucchinibåt fylld med egengjord kikärtshummus.
Sådär enkelt och gott att göra.)


Jag fullkomligt älskar umgänget med min hjälpsamma dotter.
Min kropp gav klartecken till att putsa köksfönsterna med min oslagbara städhjälp efter en tidig kväll med mycket sömn trots fullmåne.
Mår så otroligt bra när jag somnar vid 22-tiden och får min läkning under natten och sedan vaknar i ottan.
Men samtidigt som putsningen började vi även riva tapeterna som har börjar flagna och tappa sin spänst.
Det bara blev så.
Vi tar iallafall steget framåt till ett nytt kök trots att kroppen sa ifrån lite.
Snyggt med det ruffiga tycker vi, tur att vi är så positiva ;D
Med skratt, vickande höfter och lite jäklaranamma blev köket städat för den här gången med, inte ofta men dock av kärlek, inspiration och glädje.
Lite vila emellan vår lunch och att bli klar fick det bli.

Men idag kom då småsymptomen fram, små just nu men kännbara.
Då vet jag att det är dags att ta det lugnt.
Har gjort en hel del som tar energi fast det även har varit sådant som ger energi, lycka och glädje.
Livet består av så mycket men ändå ingenting förutom att leva.
Och att leva är fantastiskt i sig.
Jag lyssnar gladeligen på min kropps ord och går in i denna dagen med att ta det som det kommer.
Att vara i acceptansen.

Det finns så mycket med hur kroppen fungerar och hur allt hänger ihop.
Ofta får jag till mig orden med det kroppen behöver och vill men som man ofta inte tror på eftersom det kommer från en själv.
Sedan kan jag läsa om det och att det var precis så som jag själv fått till mig.
Så nog ska vi lyssna på vår kropp och själ alltid.
Vi gör det ganska svårt för oss själva för det mesta.
Allt i vårt liv handlar inte om läkning, men vi lever i det i en blandad kompott av vad livet tar med oss i :D

Nu ska jag avsluta här för idag och bara Leva.
Ta hand om er och njut av er dag :*

<3







  

onsdag 17 augusti 2016

När fingrar inte behöver skriva...


Ibland blir det så.
Ingenting behöver komma ut, och när man ofta bara behöver finnas och lyssna lite då och då.
Saker som behöver lösas och förändras, och sådant som man kanske lite för länge har tänkt tagit tag i.
Ibland kan energi tas ifrån en när ens älskade barn behöver läka något och kanske behöver få ut saker som har legat där på insidan och grott så länge, sådant hon har delat men behöver få väck för gott.
Man vill ta över känslan fast man vet att även dom behöver detta för att utvecklas på sin livsväg.
Men hon är så klok och fin min älskade tös.
Hon kämpar och förstår.. hon är glad ändå över jobbiga erfarenheter.
Det är tur att vi två vandrar vår väg tillsammans ändå.

Inte alla förstår när mina tankar är djupa.
Inte alla förstår när jag klurar på allt som vi har trott på men som hela tiden varit en lögn.
Inte alla förstår att mitt liv är förändrat, men att jag äntligen har hittat glädjen och spänningen över allt som livet kommer med, dåligt som bra.
Inte alla förstår hur jag kan vara lycklig och för positiv när även dåliga dagar är här.
Jag kan säga ,-skit också!!.. fast jag inombords ler i mina utmattade dagar.
Inte alla förstår att jag om dagarna tränar för fullt på att förändra Alla mina destruktiva tankar och beteenden jag tidigare har haft eller som smått kan dyka upp då och då.
Inte alla förstår hur jag menar när mina tankar printas ner, när orden flödar ur min mun eller när mina skoj ses som triggningar/speglingar för andra.

Jag är jag... en som oftast tänker på hur andra mår, en som har börjat tycka om den jag är, en som älskar så djupt när någon kommer riktigt nära, en som blir rörd över att få dela livet med mitt barn.. den underbaraste jag har, en som känner tacksamhet för Allt.. för livet.. för människor som står ut med min förändring.., en som bara vill leva och få vara den man är.

Jag har bra dagar och jag har även konstigare dagar, men allt är som det ska.
Man är inte märklig och drar lögner för att man har jobbat på hur man tänker och på de känslor som dyker upp utav det.
Det går att förändra så det blir lättare att leva.
Att vara människa är ett heltidsjobb, men man kan iallafall vara lycklig och må bra i det svåra och lilla för det.
Men ibland säger jag ,-Skit också!! Bara för att jag kan ;D

Sov så gott och ta hand om er :*

<3



fredag 12 augusti 2016

Hennes röst viskade.. låt mig följa med...


En skönhet som talade till mig.
För några få kronor tog jag den hem.
Var den har bott tidigare får bli dess hemlighet, bara spår av energier finns kvar.

Att lyssna är och förblir livets gåva...
något som vi borde tänka på oftare.

Fin helg på er :*

<3

Att leva och leva... samma men ändå så olika...





Hade en sådan där ljuvlig dag i skogen med syrran.
Vi som oftast åker till fel skogar för att finna dessa kantareller hamnade precis rätt denna gång.
En magisk skog, ja magisk då allt man behövde fanns där, och delar av den som var som ett sagoland med all mossa och växtligheter.
Blåbären var större och finare än jag någonsin har sett i en svensk skog och lingonen lös upp med sina röda klasar.
Korgen blev full med svamp, bär och olika växter till både mig och lilla Luna :D
Att skogen kan göra så mycket med välmåendet.. bara att tacka vår moderjord för allt vi får ta del av.

Idag lagade dottern och jag en lunch med det jag drog hem.. den ekologiska veganska kantarellsåsen passade så bra ihop med potatis och linslimpan.
Mums för smaklökarna.

Att traska i en skog tar på kroppen en smula, men jag är så otroligt tacksam att kunna ta mig dit mer än ni anar.
Man uppskattar allt så mycket mer när man vet hur det känns när kroppen knappt orkar röra ett finger.
Är glad att ha fått känna på det för att förstå.
Inombords levde jag ett hetsigt liv fullt med tankar och känslor, men utanpå hade off-knappen slagits på utan att ha en möjlighet att slå på den igen under lång tid.
Det fanns så många tillfällen då jag inte ens klarade att känna eller tänka pga smärtor och utmattning, men kroppen klarade det ändå.
Så häftigt och otroligt hur vi fungerar :)
Levde gjorde jag då och lever gör jag idag.. Tack.

<3   


onsdag 10 augusti 2016

Mycket går undan och mycket stannar upp för en stund...






 Siktet är nu inställt på väldigt många saker.
En av dem är att få dottern balanserad och några av de andra har jag skrivit om i tidigare inlägg.
Nu är en tid bokad för henne till en alternativmedicinare/kinesiolog etc i en annan stad.
Han är väldigt fullbokad då många har rekommenderat honom och det tyder bara på att han är bra.
Nästa steg är att sedan kombinera detta med ayurvedaläkare och behandlingar.
Undra om man kan få en sponsor till detta, dyrt men effektivt.
Passar inte för mig då pengar inte växer på träd här hemma som ensamstående och i den situation man är i för tillfället.
Men jag gör allt för att få min dotter hel och balanserad.

Lunchen är viktig och "kocken" försöker få till bra måltider.. rena och ekologiska.
Dottern är underbar då hon är riktigt duktig i köket och oftast hjälper till med göromål.
Hennes underbara veganska kladdkaka/brownie med svarta bönor, havregryn, kokos-, och rapsolja, kakao, bakpulver, vanilj-, kokos-, och rörsocker samt havregrädde blir en favorit här hemma.
En nyttig frukostsmoothie varvas med varm len havregrynsgröt etc då lite kyligare luft börjar komma in.
Gäller ju som sagt att bli balanserad och läkt.
  

OS pågår och det kan vara en fördel att så mycket går på nätterna då man sover.
Ibland kan jag låta tvn stå på för att ha det i bakgrunden.
Men innerst inne vill jag komma bort från allt tittande mer och mer trots att jag är en gammal sporttjej.
Bordtennisen kom med en liten saknad.
Minnena av den tiden i min ungdom då träningar och tävlingar tog upp mycket av min tid i veckorna.
Jag var inte bara en utövare utan också en tränare för både barn och ungdomar.
Gick domarutbildning och ville verkligen fortsätta inom den sporten i vuxen ålder trots knäskada.
Men min livsväg var annorlunda...
När jag nu ser dessa duktiga pingisspelare så vet jag att min nervositet inför tävlingar då jag med darriga ben och händer aldrig skulle ta mig långt.
Men jag kämpade på och hade det väldigt roligt under dessa år iallafall :)
Tacksam över att min pappa även han engagerade sig så mycket och även han var med och tävlade och var tränare.
Mina föräldrar har alltid ställt upp och varit delaktig i det jag har gjort,älskar dom för det då jag fick ta del av så många besvikna barn då föräldrarna aldrig kom och tittade eller var delaktiga.
De ville dumpa barnen på träningar etc så de kunde ha sin egentid.
Flera försökte få dem att förstå att barnen verkligen var ledsna, men ingenting gick in.. så sorgligt.

Men nu när man ser idrottarna göra sina passioner (förhoppningsvis) med stora leenden på läpparna och tårar av glädje för de över detta på mig.
Glädjen och lyckan av att vara nöjd och engagerad med det de älskar.
Få massor av lärdomar i livet.

<3   

lördag 6 augusti 2016

Att vara efter med dagar...


Dagarna bara går och jag kommer ta det som det är.
Att skriva här får bli när det blir helt enkelt.
Tisdagslunchen bestod av gurkmejaris och en gryta med b la blomkål, skalade mungbönor, andra grönsaker och olika kryddor som pitta churna i krossade tomater för balansering.
Tomater ska dock inte ätas för mycket av vid pittaobalans och speciellt under sommaren då det är pittatid, men den sänker vatan som behövs för mig.
Blomkål är bättre för pitta.
Gott var det iallafall.





Total vila... att bara vara och låta min kropp få ta den platsen den söker, alltså med täcke ute på balkongen, min oas :D
Få lite pussar från lilla Luna då och då, lyssna på barnen som leker utanför och verkligen njuta av stillhet och acceptansen av stripit hår med färgutväxten som egentligen inte känns som jag.. det ljusa.., men det är okej och det får vara så.
Jag tycker om Mig precis som jag är i det enkla.
Och genom balansering med allt från kost till Livet så har rosacean på kinderna flugit sin kos (bara lite rodnad ibland).
Visst får man älska sig själv precis som jag älskar livet?
Små ögonblick kan kännas annorlunda, men detta är stort för mig.
Lika stort som livet är.
Att bara känna att kroppen är den som bär Mig, min själ.. spelar ingen roll hur den ser ut, men man ska älska den för arbetet den gör. Magiskt!! (Vackert ord)

Jag vilar idag med efter en härlig fredag med dottern från tidig morgon till umgänge med en finvän på kvällen med ett par Bloody Mary´s som värmde gott i magen.
Jag bara älskar dom, matigt och ljuvlig smak :D (Dåligt för min kropp dock med pittaobalansen)
Förstår nu hur svårt det är för många människor att kunna bolla tankar om livet, medvetenhet osv.
Det triggar att vi egentligen inte vet vad som är rätt eller fel i denna värld, att vi bara är fria själar som kan vara lyckliga i det enkla utan alla av livets "måsten".
Om det är rädsla som kommer med det förstår jag.
Men tankar och samtal är just bara det.
Jag kommer inte ta någons liv och jag är bara lilla jag med ett intresse för att bolla just olika tankar med andra :))
Men det kan vara svårt...

Bara att luta sig tillbaka och hoppas på fler möten med massor av tankar som faktiskt är helt okej... då samtal finns där alla kan gå utanför "boxen"...

Fin lördagkväll till er :*

<3