söndag 25 september 2016

Jadå jag lever och frodas ;) ...




Älskar att vakna efter mysko och intressanta drömmar...
Jag var i gårdagens förälskad och samtidigt kunde jag tyda så mycket från den som försiggår inom mig.
Att jag står i sanning och detta med missförstånd och tillit.
Jag känner verkligen att jag är sann i mig själv nu.
Till och med så mycket att min vän sa att eftersom jag är så ärlig om saker och ting så kan det ibland bli jobbigt i dennes speglingar och triggningar med sig själv :D
Men att det är ärligheten som personen uppskattar hos mig.
Men för att må bra och reda ut saker behövs detta.. man behöver ta tag i det som är jobbigt, bearbeta och läka för att bli sådär lycklig på riktigt.. ;D
Varför gå emot sig själv med lögner och anpassa sig till max för att andra ska bibehålla sina offerkoftor eller destruktiva beteenden.
Varför hålla med om saker som man inte alls tycker eller som inte är sanna.. det är på något sätt ett medberoende och smörande.
En stor lögn i relation med personen.
Det skadar både dem själva och andra.
Vet, för jag har varit djupt rotad i mina själv.
Det tar tid att klättra upp, som allt annat.

Efter lördagens dröm och sedan intag av en god grön frukostsmoothie så tog jag en cykeltur till Bondens marknad i den sköna höstmorgonluften.
Min kropp har varit utslagen hela veckan efter den underbara yogan som triggade igång starka symptom.
Inte ofta jag har så kraftiga symptom längre då kroppen verkligen säger stopp.
Men det har varit mycket med livet.. utrensningar i hem och kropp.. dotter med sitt.. kunskap och lärdomar som bara flödar i mig och som vill in.
Det tar på min hjärna och det emotionella som blir, intryck som hela tiden pockar på min uppmärksamhet.
Med detta svarar kroppen med varningar då det har gått lite över gränsen.
Den är så skör fortfarande fast jag klarar så mycket mer nu.
Jag försöker leva bara i allt detta.. samhället.. som jag har insett inte är för mig :D
Jag vet att det låter så otroligt dumt men så känns det.
Jag vill liksom backa bandet och samtidigt inte.
Inte se tillbaka och leva i det förgångna, men leva i något som kunde vara bättre för oss alla.
Men jag är glad med det som varit.
Allt skit som givit mig allt det bra.
Att jag var skit och valde destruktiviteten som gjorde mig till en annan människa och massor av kunskaper idag.
Vilka skatter vi är om vi bara tänker efter.
Vi kan välja precis vilken väg vi vill.
Vi har Alltid ett val.
Det är Vi Själva som väljer och kan lyssna på vårt inre för att välja rätt, ingen annan.
Men ändå är vi sådana som skyller på alla andra och gnäller för saker och ting.. om hur vi lever eller har haft det osv osv fast det bara är Vårt Egna val.
Det är så otroligt komiskt!!
(En bra film om val och livet är "Mr Nobody" med den underbara Jared Leto, den som vill ha filmtips)

Stackars mig för jag är utbränd, stackars mig för jag har varit med om ditt och datt, stackars mig för att jag har den och den sjukdomen, stackars mig för att mitt arbete är skit... osv..
Vilka offerkoftor vi människor är.
Vi skyller hela tiden på andra och drar ursäkter på ursäkter när Allt hela tiden handlar om oss själva och vilka val vi gör och hur vi bemöter allt.
Vi dömer, vi missförstår, vi drar lögner, vi väljer att inte se klart, vi tar fram vår rädsla istället för att andas och vara medveten..
Tidigare liv (ni som tror på det) har också så mycket med detta att göra.
Fobier vi får med oss, hur vi lever och hur karman ska lösas upp.
Jag jobbar på det.
Har insett så mycket att jag bara vill skratta åt eländet och det fantastiska som allt faktiskt är.
Det finns ingen utbrändhet eller ME eller vad det nu kan vara vi lever med.
Vi väljer själva att dra i oss gifter, leva i lögner, i rädsla, att inte lyssna på vår kropp och själ, att vi måste leva på ett visst sätt som samhället säger till oss, och tro att världen går under för i stort sätt det mesta.
Det låter hårt, jag vet.
Men det bara är så.

Jag vill iallafall inte leva så.
Det är det hårdaste arbete jag har haft i hela mitt liv men f**n vad jag mår bra.
Jag säger bara att konsten att leva i lycka faktiskt går.
Förändring kallas det.
Vakna upp ur dvalan.

Go söndag på er ;) :*

<3



torsdag 15 september 2016

Från själens resa i drömmarna till kroppens reaktioner i det verkliga livet...




Sådan där dag då jag vaknar tidigt av ännu en dröm, minns delar av den än.
Då när man både känner sig pigg och utmattad.
Mycket blir gjort med morgonrutinerna och trots att jag har en kropp som är lite urlakad så vill den bara dansa.
Sagt och gjort så blev det.
Meditation och frigörande dans var bra för att både släppa ut det som behövs och ta in något annat.
Underbart med sådana mornar.

Fortsatte med att låta min kropp bestämma lunchen.
Den behövde järn, och något som var mitt ena cravings som gravid.
Potatis och stuvad spenat.
Dock gjorde jag en vegansk variant på fiskpinnar med marinerad tofu med mycket gott som tamari, ingefära, vitlök, citronpeppar, rapsolja, örtsalt, sambal oalek och vatten.. panerad och till stuvningen använde jag havregrädde och vatten.

Och det bästa av allt under dessa perioder...
A girl`s best friend... menskoppen.
Bort med det konstgjorda och sådant som skadar slemhinnor, ekonomin och mående.. samt vår natur.
Vi gillar verkligen våra koppar här hemma :D
Den känns inte, och när man väl får in snitsen så undrar man varför man använt annat tidigare.
Inte behöver man byta hela tiden heller.. superbra!!
Jag har under största delen av mitt liv varit utan mensen pga P-spruta och sedan hormonspiral.
Men har insett hur dåliga dessa är för kroppen.
Så nu kan jag njuta trots dessa dagar.

Torsdag är även en dag då tid spenderas på Shanti och då holistisk yoga får reparera mig.
Dagens pass tog mycket på min kropp, men det var bra.. det är som det ska.
Det fick igång mycket i mitt inre och de olika chakrana fick utlopp för det som behövdes.
Hettan flödade som ett band runt mage, hjärtat/bröst, i händer och huvud/ansikte.
Det kändes men känslan var häftig.
Saker höll nog på att lossna i psoasen.. sådant jag har burit på.. stress och annat.
Det som legat och grott och som inte velat ut förr och annat som hela tiden fylls på.
Lager på lager som bara mjuknar upp och släpper.
Chakran som jag ej spenderat lika mycket tid på pockar på min uppmärksamhet, de vill också få sin tid.. de som har kommit i lite skymundan men som ibland har fått min tanke.. dock för lite.
Men jag är i ett flöde då jag bara är... orkar liksom inte.. varför bry sig om sådant som inte behövs bry sig om.
Och sådant som behövs bry sig om finns ändå här så varför bry sig alltför mycket haha.

Nu hägrar sängen och jag längtar att få komma till drömmarnas värld.
Natti.

<3 Sat Nam







  

tisdag 13 september 2016

Fortsätter med lite filmtips...








En mystisk serie i 80-talsstuk, lite skräck, lite tänkvärt, sorgligt, fint och skratt..
ja gott och blandat blev det.
Kul att ibland få vara i lite andra världar för en stund :D
Alltid tyckt om filmer och det har inte lagt sig än.
Att kunna leva sig in i något annat, lyssna på det som infinner sig och se hur människor kan leva sig in i en roll som någon helt annan än de själva.
Kunna tolka en roll är väl en gåva i sig.
Blir nog en lärdom för en själv.
Bara de inte flyr från sig själva såklart, många skådespelare som vill det.

Hösten börjar komma och myskvällar i mörkret är min grej.
Njut av er tisdag :*

<3

måndag 12 september 2016

Jag vaknar till en ny dag... men distraktionerna förföljer mig...


~ Vaknar i mörkret med ljuset som energikällan till ena sinnets fördel.
Det dansar i mörkret av liv, av nyfikenhet jag känner dess närvaro.
Det rofyllda ljuder i hjärtats alla rum då man känner det sippra längs alla kanaler.
Sakta vaknar alla instrument som ska spela min melodi,
i mörkret men också i dagens sken.
Den vill höras men den vill också bara finnas för de få, 
det stilla rum som sprakar av livskraft i melodins ljusa slingrande toner. ~
/Lindha

Distraktioner är något vi alla i stort sätt utsätter oss för mest hela tiden dagligen.
Det leder ofta till beroende eller bara en utmattning i kropp och själ som vi tillåter oss själva att plåga oss med.
Man kan tycka att man mår bra av det, har roligt och känner en sorts lycka med det..
sätter vi oss ner i ensamhet, tystnad och utan allt som tar energi eller ger oss olika intryck kan vi få upp olika känslor som kan trigga oss och få oss att känna obehag.
Vad är det egentligen med teknikprylar.. media, telefoner, tv-spel, meddelanden, människor/familjer runt oss vi inte mår bra av, dömanden, destruktiva beteenden som att finnas för alla andra utom sig själv, självkritik, göra saker i osanning med sig själv, skjuta upp saker man behöver göra och allt detta med materialism som pockar på var man än rör sig eller tittar...
Ibland behöver vi nog ta en paus och faktiskt inse vad vi utsätter oss själva för.
Hur vår hjärna och våra sinnen ständigt går på högvarv.
Inte undra på....

Missbruk, destruktivitet, otrygghet, oro, rädsla, beroenden, depressioner, ångest, sjukdomar, symptom, vrede, frustration, ledsamhet, smärtor...
Dessa ord och dessa känslor... hur våra liv ser ut kommer utav något...

Offermentaliteten... jantelagen... osanningar...

Jag vill se och känna mig själv.
Jag vill lita på mig själv.
Jag vill vara trygg med den jag är.
Jag vill må bra i den kropp jag fötts i.
Jag vill bara kunna ta del av just det jag vill och behöver för stunden utan distraktioner.
Jag vill vara den jag är utan att behöva förändras för att passa in.
Jag vill leva i en värld där vi förstår hur mycket vi alla behöver varandra utan distraktioner.

Jag vill lyssna på en melodi, den vi alla är en del av.
En melodi som bara spelas med toner som inte skär sig med varandra och som tystnar när vi alla behöver sova.

<3 


söndag 11 september 2016

Orden som tilltar i styrka... och känslan som vilar...


~ Stormen har stillnat, ljuden ger inga utslag.
Mina sinnen får vila allt mer, när vinden råder bland trädens grenar.
Jag släpper taget då livet gav mig sanningen.
En omfamning då ingenting kan skada.
En liten fråga där inga svar finns, kurar jag ner mig i tryggheten,
där allt lever av luften och hjärtats varma slag.
Ingen oro, ingen rädsla, ingen vrede, och tiden ger mig luft under vingarna.
Snart svävar jag runt och mina vingslag ger nya möjligheter.
Det finns så mycket mer där ute, en plats utan allt det här.
En plats i frid och kärlek.
Ett liv fullt av det vi saknat och försummat. ~
/Lindha


En saga som är fin och tänkvärd.
Som har lite av Paulo Coelho i sig på något sätt.
Böcker som jag älskar att försvinna i, som får mina känslor att leva så starkt under ett kort ögonblick.

Jag skrev en bok när jag var i 6-8 års åldern.
Om en flicka, Lisa.. som rymde och som hade färgstarka illustrationer.
Under den tiden tjatade jag ofta på mina föräldrar att jag ville ha en lillasyster, en liten syster från Kina.
Vet inte varför jag kände så starkt för det förutom att jag inte ville att så många skulle behöva bo på barnhem.
Att de skulle få ett hem med kärlek.

Men boken har funnits med mig i mitt inre under alla år.
Den är kastad, men den finns ändå kvar.
Budskapet till mig själv från unga år har jag tagit till mig nu.
Tack Linda för dina ord.

<3

Tittar in för en stund...





(God vegansk kanelbulletårta på Global Living med hett vatten och glatt umgänge med familjen)
(Ekologiska grönsaker i massor från Bondens marknad gör mig lycklig)





Dagarna de går och förändringar sker.
Livet är liksom helt annat än det jag levt förr.
Ägandet, sökandet och leva på fel grunder var min vardag..
Har kommit till insikt mer och mer och genom det är det en rejäl röjning som sker i vårt hem och lika så inom oss själva.
Stor del av saker man tror sig ha behövt och velat ha.. minnen osv som bara samlar damm har gått i skytteltrafik till Stadsmissionen etc, 
och mycket annat ska säljas.
Minnena finns inom mig och det där ägandet av minnena genom ting är inget som gör gott iallafall.
Jag övar på det där och det ger resultat.
Ägandet och rädslan av förlust.. stå utan något har varit starkt inom mig under livet, men det bearbetas och släpps på.

Jag har även övat massor på att stå vid spisen.
Maten som är vår medicin...
Det är så mycket med det där att balansera obalanser och ta bort sådant som man är överkänslig mot under en tid för att läka.
Att förändra kosten till vegansk, utan animalier som jag eller dottern inte tål så bra, kött som bara förstör... det kan ibland vara lite trixigt men också väldigt enkelt.
Allt tar tid.
Läkning tar den tid som behövs och det är mycket att klura med.
Men jag sätter inte in mig i något fack.
Att vara vegan eller vegetarian eller köttätare.
Jag äter det som läker, det som jag tror på och det som jag känner att jag mår bra av.
Vill inte skada djur, trots att surströmming eller något skaldjur har ätits vid mycket fåtal tillfällen.
Men jag hör inte hemma i de fack vi sätter oss själva i.

Med allt detta behövs även balansering, vila och lyssna på kropp och själ.
Jag mår bra i ensamheten men då och då även socialt.
Jag drar mig undan då jag behöver det och mår bra i det.
Har förstått saker och ting med tiden.
Haft långa perioder sen barndomen då jag till stora delar varit social och igång.
Men insikten kom med att mitt mående är som bäst då jag drar mig tillbaka i ensamheten och kapar alla intryck och andras energier och känslor som jag snappar upp så lätt.
Dock tycker jag om att umgås med människor, men behöver det där lugna och stilla då jag kan släppa och komma till ro.
När jag slutade att lyssna på min kropps varningar och den totalt gav upp av djupa obalanser så har jag nu under min återuppbyggnad och ställa allt tillrätta igen börjat förstå vad livet handlar om allt mer.
Det jag och vi alla redan vet men som jag bara tryckte undan har nu fått lägga sig på ytan.
Orden har även tystnat.
Allt det som behövde ut har fått höras.
Men nu låter jag allt bara vara.

Jag lever mitt liv och ni andra lever ert.
Det nionde året, 2016 kom med avslutet som det var sagt.
Det kom med förändring.
Och jag ser fram emot livet och samtalet med min själ och allt som finns varje dag jag vaknar från en drömfylld natt.
Det är en häftig grej det här med att leva.
Ingenting är farligt, ingenting kan skada.

Jag lever det liv jag behöver för att läka och vara hel.
Fast jag bryr mig om så oändligt mycket så bryr jag mig inte.
Svårt att förklara, men så mycket i livet gör vi så svårt och så mycket det finns som vi inte behöver lägga energi eller tankar på.
Jag tränar på det, för just nu orkar jag inte bry mig.
Jag lever och mår bra i processen och det räcker för mig.

Ta hand om er och livet och ha en riktigt härlig dag :*


<3