onsdag 30 november 2016

Att ta vara på tiden och ge mig själv det jag behöver...


God morgon på er <3
~New birth, guarded vigilantley~
In every creative process, in every birth, in every opening of a new cycle of life,
there is a time of vulnerability.
This vulnerability is natural and appropriate.

Nu har jag med "yogobe" på nätet yogat mig mjuk och skön i kropp och sinne några dagar.
Det är en så skön start på dagen att verkligen få ett flöde, komma i kontakt med mig själv och min kropp genom olika yogapass och meditationer.
Få värma mig med lite vatate från Indien eller yogite. 
I vissa perioder är jag väldigt dålig på att ta mig tiden på morgonen varje dag, men någon meditation etc kan det bli ändå.
Jag vet ju hur skönt och viktigt det är att göra detta hela tiden.

Men glad är jag, att kunna fixa och dona med det jag behöver här hemma.. det som jag ej kunde för något år sedan utan att pinas för varje rörelse jag tog (till och med i viloläge) eller tankar som kom upp i huvudet.
Balans... jag måste bara säga att man värdesätter att kunna dra benen över sängkanten varje morgon efter det man har levt i, att kunna höra ljud igen.

Nu är det då så att dottern även hon blir bättre i sitt mående och symptom.
Nu ska hon helt plötsligt ut och dansa på fredag igen.. vad hände?!! :D
Och nu planerar hon och vänner för fullt för nyår och här sitter då jag med inga planer alls.
Jag som har värsta festplagget i garderoben :))
Ganska skönt faktiskt, älskar att vara ensam trots att det ibland kan vara kul och vara social.
Så vad ska man då hitta på denna nyårsafton... mysa ner sig och ha skoj på egen hand, 
eller kan det finnas något annat?
Jag är nog inte som de flesta andra som behöver vänner och folk omkring sig ofta, speciellt på högtider.. jag gillar mitt egna sällskap, är trygg i det och kan njuta av det.
Det visar sig och tiden får utvisa.

Nu blir det snart ett utrensande bad med hårinpackning och oljemassage.

Njut av er dag och ta hand om er :*

<3









måndag 28 november 2016

Minnena som bara finns och livet...



Jag såg på något som fick mig att gå tillbaka i tiden.
Inget ältande eller något dåligt, bara tankar och känslor om vissa tider som har varit.
Jag blir känslosam för att så mycket skapar minneskänslor och jag kan le och skratta med tårar på mina kinder.
Ingenting kan man ångra eftersom saker sker och är som de har varit.
Men ändå kan man undra hur det hade blivit om man hade gjort lite annorlunda eller om man bara gått lite åt ett annat håll...
Det är fint det där med minnen.
Vad som har skett under alla år och vad som kan dyka upp ur det förflutna en dag.
Om vi bara mötte nya människor under åren som går och fick nya känslor, hur skulle det ha varit?
Om ingenting från det förflutna, från gårdagen eller barndomen någonsin kom upp igen eller kom tillbaka till den tid och dag vi lever just nu.
Möten som vi lämnat och ångrat.
Händelser som satte spår.
Barndomens lekar som kändes så fria utan ansvar.
Skratt som aldrig ville ta slut.
Tårar som forsade men som torkade lika snabbt som de kom.
Förälskelser som fick röra sig fritt utan hinder.
Kramar och delade hemligheter som stannade vänner emellan.
Alla drömmar om framtiden som ofta kan blekna med tiden.
Själar som fanns som fortfarande finns där ute i världen i sina liv, som kan bli ett möte igen en dag eller inte.
Kärlek som kom med hoppet och en tro på något som är utöver det vanliga.
Nya liv som kommer till världen och förändrar.
En blick inåt där allt har varit och livnärt sig under all tid som har gått eller smugit sig ut så fort det har kunnat.
Tiden...

Mitt i allt det här finns Jag.
Jag minns och världen står still.
Ingenting har förändrats för allt finns inom mig.
Det som var då dyker upp igen och igen.
Vi kan aldrig riktigt bestämma över minnen.
Bara omfamna dem med värme och med tillit.
Det är fint att leva, att få känna det som har varit och det som är nu.

Det är måndagkväll, och här sitter jag...

<3 



  

söndag 27 november 2016

Just nu...


Nu mår jag.
Livets dryck, en kombucha med julig smak av äpple och kanel, med underbar doft av rökelse och lite kärlek..
en skön söndagskväll med tacksamhet för vad man har <3

<3

Filmtips i vinterkylan...


















Det är filmer som både var bra och de som var helt okej.
Vissa ville jag se bara för att man har sett den första delen som "Independence day".
Vissa är komiska och andra är tänkvärda.
"Just in time for christmas" är mer en B-tjejfilm men jag gillar dom, det är ju en massa romantisk kärlek i dessa ofta :D
Jag behöver få känna den där förälskelsen ibland, som jag gör när filmer påverkar mig så starkt.
Kan liksom sätta mig in i andras känslor väldigt lätt om det så är på film eller i verkliga livet.
Jag har både skrattat hysteriskt och gråtit om man säger så till dessa :D

<3

Första advent...





Älskar min taklampa som är köpt på Läkarmissionen.
Secondhand är det bästa.
Dock syns det inte på bilden hur snygg den är ;)


Där till vänster står jag och insuper den friska luften.
Påpälsad och väldigt lycklig :D



Efter nästan nio timmars sömn som verkligen behövdes och med drömmar som vanligt blev det en skön vinterpromenad till julmarknaden.
Jag trivs... till och med i den vackra vintertiden.
Trivs med mig själv och kan till och med bära mössa och tycka om det.
Det har hänt något inom mig tror jag minsann ;))
Nu är det ljuvligt att komma hem till sin boning och mysa med både de små "energiknyttena" som dyker upp då och då och med de jag håller kär.

I fredags var det första gången dottern var ute på krogen och dansade hela natten (nykter).
Hon har inte velat förut och inte haft åldern inne heller dock, men nu skulle hon då ut.
Är inte van att hon ränner ute, och jag var likadan till precis innan studenten i stort sätt.
Så nu kan vi då gå ut tillsammans, skoj :))
Även mamsen var ut efter att ha haft finvännen här med en massa tjatter.
Dock fungerar det inte riktigt för mig att vara ute efter klockan 22 haha och jag har nog tröttnat på det där utelivet med.
Det bästa är afterwork med livemusik, men vet ej om det förekommer så mycket sånt här längre...

Så efter allt detta så tänder jag idag ett ljus för första advent, men också till de som somnat in och som finns med oss i hjärtat och runt om oss.
Igår somnade dotterns farmor in som hon själv önskade.
För någon dag sedan skippade dottern skolan för ett tag och tog bussen till sjukhuset för att få några timmar själv med henne.
Att få säga allt som behövdes och finnas för henne i slutet.
Det uppskattades av de bägge och det är jag så glad för.. att de fick sin tid trots att de inte har träffats regelbundet genom åren.
Och kan säga att jag är väldigt känslig för sådant här.. människor och själar påverkar mig så starkt på alla vis och på olika sätt.
Känslor är både en gåva och en pina för mig, men mest något som jag värdesätter väldigt mycket.

Jag önskar er alla en riktigt fin första advent med en värmande kram :*

<3





tisdag 22 november 2016

Men samtidigt...



... som vågorna får sin kraft, dör de lika fort ut.
Har nog inte skrattat så mycket som jag har gjort nu på länge.
Det kommer med en massa tok och dålig humor hela tiden.
Jag är inte bara en person som jobbar hårt med mitt inre och med livet i sig,
jag har även andra sidor som inte alls får så stort utrymme här inne.

När livet tar med oss i vågorna och det skiftar mellan svårigheter och glädjande dagar,
behöver vi påminna oss om att allt är som det ska.
Vi kan flyta med eller kämpa mot strömmarna, vi väljer helt själv.
Såklart blir det jobbigare att kämpa emot och fly från dem då de en dag hinner upp en och kommer med sin kraft återigen och då ännu starkare.
Men vågor kommer alltid att vara lugna eller stormiga...
det är livet, och vi ska vara tacksamma för hur mycket vi kan förändra och ta lärdom av dom alla då de tar oss rätt..
Detta oändliga hav som styr oss mot rätt riktning.

<3


söndag 20 november 2016

Livets vågor...


Det tar på kroppen och det tar på min energi... mina känslor..
Har varit en lite jobbig period nu, men det fungerar och bara är så.
Lärorikt om inte annat :)
Allt har kommit för att testa mig av en orsak.
Och jag tar det, det är helt okej för det går bra.
Praktiken måste finnas lika som teorin...



Men ibland blir man bara ledsen för ett tag och det måste få finnas det också.
För dotterns ledsamhet och besvikelse, och det som man själv får till sig.
Skönt att kunna prata om allt och släppa och öppna upp känslorna då med både lycka och skratt med det på en härlig kvällspromenad :)
Livets vågor.

<3



fredag 18 november 2016

En morgon...


Att komma ner till kinesiologens utrensande och harmoniska lokaler får en bara att le.
Om morgnarna är det oftast denna frukost som intas just nu.
Lite nyttigheter som är bra för min läkning, bara blutsaften (järnet) som fattas.
Är så otroligt tacksam för dotterns kinesiolog, som även gav mig råd.
Bort med parasiterna från binjurarna, bubblorna vid hjärnan och fixa kortisolhalten samt lite annat :D
~Intelligence and Intuition are two friends~


Ibland tror jag bara vi alla behöver ta en paus och andas..
omvandla det negativa och allt lidande bland oss och i oss till kärlek, medkänsla, förståelse och fred..
För att få harmoni och sprida bra karma.. att få kärlek och sinnesfrid <3

(Tonglen är bra den)

<3

Filosofiska jag och tankar som virvlar om våra liv...

Jag lyssnade på lite filosofiskt tänkande här på förmiddagen t ex om hur vi tänker kring arbete och vårt liv.
Vi pratar ofta om hur mycket vi arbetar och hur mycket tid det tar från oss i livet.
Egentligen är inte arbetet en stor procent av livet, utan tror mer att de flesta av oss har arbetat med hel fel saker än det vi har passion, gåva och intresse för.
Vi ser helt enkelt ett arbete som ett nödvändigt ont.. ja "ont", då vi psykiskt förknippar det med något negativt, ett måste (krav), stressfullt då oftast arbetsplatserna har alldeles för höga krav på varje individ eller att vi själva har det för att få bekräftelse och högre status, eller något som tar vår tid av dagen som vi kunde ha gjort det som är nyttigare, behövligare och bättre för oss själva, för vårt välmående och ett liv med lycka istället för destruktivitet.
Det finns mycket att tänka till om det där..
Hur vi ska förändra vårt tänk och våga gå efter våra drömmar osv.

När vi möter en ny person så frågar vi oftast vad personen gör och arbetar med, inte vem man är.
Det är som standard för oss att ett arbete ska visa vilken vi är och vilken status vi som individ har i samhället, och det är fel kan jag tycka.
Ett arbete visar inte hur vi är som individ helt och fullt, för tänk om vi är på fel plats..
Det visar inte hur mycket vi värnar t ex om mänskligheten och planeten då vi ofta arbetar med "onödiga" arbetsuppgifter (min tanke), ökar konsumtionssamhället och den dåliga miljön och strävar efter att öka vår ohälsa (genom prestationsångest, stress, makt etc).
Finns mycket mer där också.
Det visar inte alls hur vi är som människor, oftast bara hur vårt skal ser ut och hur vi spelar vår roll.

För mig då som har varit i den delen att prestera hårt, arbeta både med mitt då "drömjobb" och arbeten som inte egentligen har varit min grej bara för att... samt då försöka klara av att vara Jag, ta hand om mitt barn/familj, ha ett hem och sköta det och sätta mig ner och komma underfund med Vem jag är och Vad jag är här för att göra... min gåva och en passion för något osv.
Sedan att krascha så hårt efter att ha varit i detta och denna ständiga varningssignal under så lång tid för att det var så man skulle leva.
I en lögn med sig själv där man aldrig kunde ta sig tiden eller egentligen fick tänka efter och bestämma hur ens egna liv ska vara. 
Det kan vara svårt i det liv vi bygger upp med kraven och hur vi tycker att ett liv ska se ut.
Skuldkänslorna vi tar på oss när dagen kommer då kroppen har fått nog av lögnerna och det vi utsätter den och vår själ för.
Det dåliga samvetet som kommer som en kalldusch när andra anmärker på att vi inte gör rätt för oss.
Vad är egentligen att göra rätt för oss?
Är det kravet att arbeta så hårt som möjligt och under längst tid?
Är vi bra då? Bäst? Ger mest till samhället?
Eller är det bara det vi har fått inpräntat i oss under hela vår uppväxt att det är så vi ska göra och vara?
Inte vara annorlunda, inte lyssna på oss själva (själ och kropp) och inte hitta våra egna individuella gåvor som är menade för oss att ta fram och arbeta med för att ge vår del till "stacken".
Att människor som går utanför ramarna och bosätter sig i en skog med självhushåll osv är konstiga när de i själva verket är de mest kloka och lever i det naturliga som vi ska göra. 
Att vara "rätt man på rätt plats" handlar inte bara om att klara av och göra ett bra jobb precis då.. det handlar om vår egna dröm, passion och att ge och få lärdomar av andra.
Det vi brinner för.. det som vi kan skapa för mänskligheten, oss själva och vår planet.

Sluta att anklaga, skuldbelägga och se ner på andra människor.
Vi gör så gott vi kan, och ibland när vi har gjort mer än så så har lågan brunnit ut.. kroppen ger upp, själen lyser inte lika starkt och livet tappar sin mening.

Jag är nu där när jag har tänt lågan igen.
Maskineriet börjar sakta starta trots att man får leta efter oljan att smörja det dag ut och dag in.
Det tar tid att bygga upp ett maskineri och få en låga att lysa så starkt.
Men min låga brinner och maskineriet rasslar lite då och då.
Det tar tid... men jag vet att jag aldrig kommer gå tillbaka till det gamla.
Vi är inte byggda för det som är nu och det visar sig hela tiden utan att vi vill se.

Vill inte höra på elaka ord att man inte duger eller är lägre ner/mindre värd än någon annan.
Att jag måste skynda på att hoppa upp på hästen igen, för läkning får inte gå sakta, det är inte tillåtet... om jag ändå kunde bestämma det själv :D
Inga skuldbeläggningar då jag kan ha arbetat hårdare än många andra förr.
Det spelar ingen roll.
Jag är jag utan mitt arbete.
Jag är jag och jag arbetar för min hälsa och för att bli hel.
Jag arbetar för att hitta mitt kall och få mycket lärdomar och medvetenhet.
Fråga mig nästa gång: .. Vem är Du?

<3
  


onsdag 16 november 2016

Vi är olika och vi behöver förstå...





Livet och dagarna kommer med det som kommer och allt är som det är.
Jag har insett mycket under åren och hela tiden kommer praktiska övningar för mig att träna på.. superbra :D
Utbildningen kommer aldrig bli klar tills man somnar in från detta liv men det är intressant medans man är vaken.
Och det gäller att vara klarvaken många gånger.
Jag börjar att bli trött.. ordentligt trött trots att jag är starkare än jag någonsin har varit.
Som jag sagt förut så känns det ibland som att man lever i fel tid, man vill fly (trots att jag ändå inte vill det)till en tid där vi har kommit längre i vårt medvetande...
Vi alla är så olika att allt oftast bara krockar då alla är på olika plan och i olika faser.
Samtidigt är det en så otroligt bra utbildning och man får lärdomar varje dag.
Men ibland tar energin slut.. den vill puttra på sparlåga.
Jag är så lycklig ändå över hur långt jag har tagit mig trots den starka motvinden som samtidigt är precis det jag har behövt och som var bestämt att jag skulle ha från början.

För mig kom superfullmånen som har varit med mycket energier.
Jag valde ett metta/tonglen yogapass under denna under morgontimmarna som kommer med medkänsla och att släppa på våra försvar när negativa och det mörka kommer upp runt oss.
Att öppna hjärtat och sprida ljuset som lyser upp det mörka.
Nätterna och även denna natt kom med arbetsamma drömmar och i vissa även rädsla.. 
då jag vaknade upp under fullmånenatten med ett rusande hjärta, då jag visst satt mig upp och i panik försökte svepa med händerna i hastiga rörelser bakom mig på kuddarna för att få bort de mörka energier som fanns där.
Jag både såg och kände dem. Blev så skrämd.
Två nätter och även denna natt som jag ändå kan se positivt på, då saker som sker är intressanta och lärorika :)

Men min kropp varnar nu... mycket har det varit trots att jag klarar av och kan ta saker helt annorlunda nu mot förr.. framsteg...
Det gäller att balansera och lyssna på kroppen.
Har lyssnat på någon som velat dela av sig själv och kände förtroende.. som jag vet har kämpat hårt med sitt mående, som inte fått rätt hjälp men som nu har tagit tag i saker som gör mig så glad.
Att se in i människors ögon och känna sådan förståelse och medkänsla, det är fint på något sätt.
Blev så glad att personen kände ett hopp, att vara påväg...
Det tar tid... det tar tid.
Jag blev även glad att höra att det lyser om mig, att all denna förändring jag har gjort och gör för med sig något gott, att det är det rätta.

Snart är det dags att åka iväg med dottern till kinesiologen igen.
Den person som har fått så mycket positiv kritik, som har läkt så många av sina patienter/klienter från "kroniska" och svåra sjukdomar/symptom.
Fast det tar tid att läka från kärnan beroende på hur djupt obalanserad man är så har hon blivit bättre med vissa saker redan.
(Vi var till läkare med hennes problem först för att se vad de sa, men de visste ingenting och kunde ingenting göra.)
Det som man själv hade på känn fick man bekräftat där så innerst inne vet vi alla egentligen väldigt mycket om vi bara tog oss tiden att lyssna.

Just nu är dock jag i behov av lugn och ro.
Vila och få prata (när man orkar för en brinnande hjärna vissa dagar) med personer som ger en harmonisk energi.
Sanningar... tillit och glädje.

Jag är tacksam för människor och livet i sig.. är som i acceptans av att allt bara flödar.
Kommer fortsätta kämpa mig igenom denna medvetandeförändring som sker i världen just nu, och för den härliga men arbetsamma utbildning som jag har :)
Jag ger aldrig upp och min tro och kärlek växer sig allt större.
Ingen kan ana hur var och en av oss har det trots hur öppen man än är.
Vi kan förstå om vi delat en liknande väg eller om vi på något sätt kan känna in...
Många gånger vill jag ta bort all social media, vara för mig själv (som jag dock tycker om) och leva... ni vet bara leva utan intryck eller andras påverkan.
Jag måste ta det varsamt med mitt högkänsliga jag.. gråter alldeles för mycket av allt just nu och under en tid.
Ingen vet hur starka mina känslor egentligen är för allt, från de små små sakerna till...
Av lycka, medkänsla, kärlek och sorg.
Så innan vi dömer någon annan så kan man inte veta vad just den personen tänker, känner eller hur man lever.
Ingen kan se in i någon eller lätta på alla skal vi oftast har trots att man är öppen, och ingen kan spendera varje sekund med en i vår vardag eller i vår själ.
Det är inte lätt att leva ibland haha.
Bara en tanke.

Ta hand om er och stor varm kram till er som behöver, för idag är den varm :D :*

<3


De jag håller så kär har firats...



18-årsdagen
MIN ÄLSKADE DOTTER,
~Med lycka och tårar min mage växte,
en tonåring med längtan efter dig.
Toner du rörde dig till och mina ord du fick höra
genom huden så tunn.
Det var dig jag väntade på och det är du som delar min livsstig.
Finns ingen som du, då livet gav mig mening.
Men åren de går och nu står vi då här.
Den dag du lämnar det gamla, det som givit dig allt det du nu tar
med dig på din forsatta resa in i nästa del av livet.
Med stolthet och så mycket kärlek i mitt hjärta följer jag nu dig
som du har följt mig.
Älskar dig mest av allt,
/Mamma ~

Pappa,
~Du är den som alltid funnits vid min sida,
han som kommer med skratten och hjälpen
när det krisar.
Jag var din spelevink med gitarren och musiken alltid där,
det som aldrig gjorde mig besviken.
I garaget vi donade och jag följde dig om dagarna
Den kärlek och omtanke du givit och ger kommer alltid finnas kvar.
Du kommer alltid vara min älskade far~ 
/Lindha

Säger som alltid...
Grattis till alla pappor var dag <3 
Ni har skapat liv som jag hoppas ni delar dess resa, umgås med och lyssnar på.
Förändra det som går att förändra, och stå inte och se på om ni gör era barn besvikna och ledsna.
Att se sitt barn må dåligt och bli övergiven av en förälder är det värsta som finns.
Frustrationen att ingenting kunna göra är otroligt jobbig.
Det finns så mycket vi kan ge våra barn, men det största av allt är den sanna kärleken och stödet.

<3



onsdag 9 november 2016

Vi...


~Du finns inom mig den mörka men lyckliga själ
Vi lever sida vid sida till de hårda tonerna och de ljusa skratten
Det blev annorlunda från tiden då det inte fanns något annat
Skenet lyser upp då den mörka minns det som tynat bort
Vi lutar oss tillbaks och glädjs tillsammans.. du och jag med rockiga toner
Tillsammans är vi en och samma och vi älskar, älskar livet~
/Lindha


Från det mörka i det ljusa, kommer det ljusa i det mörka.
Att kunna vara i de bägge ger balans.
Det ger även en trygghet, lycka, glädje och en känsla av att kunna hantera livet utan att ramla ner i avgrunden.
Vi behöver de båda och de kommer alltid finnas under våra liv.
Att vara i och kunna acceptera det mer jobbiga eller mörka för en stund och sedan kunna släppa det efter att ha förstått vad det beror på eller inte har givit mig ett nytt liv.
För dessa känslor är normala för oss alla.
Vi är inte våra känslor, så att förstå det och att man inte dör av detta gör att man kan vara lycklig, harmonisk och glad även i det jobbiga.
Mitt liv har förändrats helt av att ha jobbat med det.
Jag känner mig glad och lycklig även i de mest märkliga dagar, dock är de väldigt få nuförtiden (kroppen fortsätter på sin väg för att bli hel och läkt).
Andas, förstå och släpp <3
~Jag är inte min kropp och jag är inte mina känslor~
<3 Men de finns och jag är tacksam för dem <3


Ordning ska det va...





Lite lussebullsbak har det blivit också, dessa är ej veganska men utan penslade med ägg dock.
Veganska baket blir en annan dag.

Jag inte bara läker jag har arbeten också.
Mellan balanseringarna så börjar jag fixa vardagen, och ingen kan vara mer tacksam än jag.
Vissa dagar går lättare än andra såklart men jag gör det.
Men det är på en skör lina jag trampar fram.

Mitt stora skåp är städat och jag är en ordningsmänniska.
Vill inte ha onödiga grejer och de ska inte vara utspridda överallt så man inte vet vad man har.
Lätt hänt att man då köper mer än man behöver.
Hyllan med vår lilla familjs naturliga medicin/kosttillskott/hudvårdsråvaror (till våra egengjorda hudvårdsprodukter) förråd.
Vi använder inte alls vanliga kemiska/syntetiska mediciner eftersom de bara gör oreda.

Mat är vår bränsle och vår medicin så en söndagslimpa blev det i helgen med linser och massor av kryddor och nyttigheter som serveras med hemlagat mos (veganskt).
En pytt med rotgrönsaker och en kikärts/rödbetshummus blev en annan dags lunch.
Just nu är inte matkreativiten sådär lysande, men jag accepterar det och ser fram emot en ny period med nya ideér :D

Jag är så glad att mitt pedantiska beteende börjar släppa.
Städar inte ofta, dammsuger inte på flera dagar, kaninhår berör mig inte längre som allt hår gjorde förr osv.
Det tar sig som sagt och ingen ångest uppfyller mig längre.
Jag vill ha det rent på sätt och vis och ha ordning, men ingenting som är extremt.
Tror jag... ;))
Pittaobalansen inom ayurveda ska puts väck helt.

<3










Kreativitet och budskap som kommer om dagen...



Har känt mig lite kreativ en tid.. så smått.
Jag bara älskar höstlövens färger i alla dess skiftningar, både det dova och det ljusa.
Hade en kväll då det kändes som att himlen ville gråta men som att den höll igen.
Själv satt jag i ljusets varma sken och lyssnade på goa toner och mådde sådär bra som bara jag kan.

~När mörkret faller och ljuset tänds,
då skuggorna får synas för alla.
Visans klagan ej längre ljuder,
toner tar plats i det kalla.
I hjärtat mitt öppnas den värme,
som har funnits i alla tider.
Tar platsen min som är menad,
var den än är och vart det än lider~
/Lindha


~Beneath the illusions, pretty as they may seem, you know what is real.
Beneath the lies, sweet though they may sound, you know what is worthwhile.

A tremendous force of light is gathering around you.
It is attracted to the purity of your intention to create from your heart.~

<3