tisdag 16 maj 2017

Det känns lite så...


Drar mig undan för att komma närmare och trassla mig igenom det som vill gömma det viktiga och trygga.
Jag trivs i det som finns där ute men som få vill vara i... det mystiska och självklara.
Men det står still för en stund. 
Det som kom till mig förut har nu lagt sig mjukt här inne, bäddat ner sig och finns kvar för alltid.
Vill upptäcka mer.. sökandet ger inte mycket och runtom gnistrar det till lite här var.
Det gamla för mig blir upprepningar men kanske nytt för någon annan.
Kanske ska vara så en tid, att bara låta det gamla cirkulera tills nya lärdomar dimper ner.

Måste stå stadigt nu när saker sviktar lite.
Vara på platser som ger en det man behöver, omge en med lugnet, glädjen och lite extra pushningar för att inte stagnera.
Du själ som förstår och vill förstå mig hitta hit, finn mig.
Ett samtal som jag så väl behöver, de energier i min närhet som kommer få mig att lyftas upp med ny kraft.
Det jag behöver, det jag saknar.
Den trygga vrå som finns med allt det andra levande som frodas runt om, naturen, djuren.. drar i mig, den vill få mig att stanna.
Men jag behöver något mer... någon som talar mitt språk som kommer från mina läppar, någon där ljudet av skratt når mina öron så skrattgroparna blir djupare, då jag kan känna en hand röra min kind så mjukt och en omfamning som ger en lycka och värme.
Någon som bara finns, som vill delge sina innersta tankar i samförstånd.
Saknad får finnas med.. för nu..

<3

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar