måndag 15 maj 2017

Från 2017-05-12...


19 år... magen kändes stor och tung.
Tanken var ofta vid en strand med havsdoft och lätt bris för det ihållande illamåendet.
I styrketräningslokalen kände jag mig fortfarande hemma då de små befintliga musklerna gjorde det lätt för mig att föda dig ur din trygga vrå.
Jag var så förväntansfull och lycklig över att du skapades till just dig inom mig och att jag skulle få ta del av ditt liv.
Att bli kallad mamma.
Men inombords var jag även tom och väldigt ledsen.
Var det så här de 9 månaderna skulle vara.. med kaos, svek, ledsamhet och även rädsla.
Innan såg jag vilken glädje det skulle vara, njutningen av att ta del av varje steg när magen växte.
Jag hade stunder då jag njöt när jag strök över magen och pratade till dig.
När musik fick dig att dansa och mitt sinne att stillas.
Jag vill backa bandet.. starta om och göra allt lite annorlunda.
Men jag vet att det var detta jag skulle ta del av.. det var min resa.

Jag ångrar ingenting för allt har en mening.
Jag kan bara tacka för allt, för vi skapade den jag älskar mest <3
Om jag bara kunde få uppleva den magen igen.. för en liten stund.. ha ett liv som växer och ger så mycket kärlek.
Men det räcker nu.
Jag njuter nu när jag fått följa dig genom åren.
Som bästa vänner och som mamma till dig.
Svårigheter tillhör livet och allt är inte alltid en dans.. men kan bli när man väver allt samman till en enhet.

Du är det största som hänt mig och den jag längtade efter i väldigt unga år.
Jag fick ingen lillasyster från Kina, men jag fick världens bästa dotter från vår moderjord <3

(Fotot när du satt upp för första gången)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar