torsdag 22 juni 2017

Jag förstår, men gillar det inte...

När jag blir sådär utmattad i kroppen och hjärnan har fått nog.
När smärtan blir stor i huvudet och min röst inte orkar höras riktigt.
Då rastlösheten kikar in på besök och inte riktigt vill gå trots krocken den skapar med resten...
Ja då kan ibland gamla präglingar eller trauman dyka upp lite smått som gubben i lådan.

Jag märker direkt när de kommer.. hur de liksom smyger sig på.
Speciellt känslan av övergivenhet.
Den jag fick som barn så smått, något jag tror även kommer från ett tidigare liv.
Jag kan säga saker som jag själv känner inte är så smickrande.. kanske de inte alltid uppfattas av andra, men jag känner dom.
Irritation kan också smyga sig på just för utmattningens skull.. allt blir liksom lite för mycket.
Och jag menar aldrig något illa om jag låter lite "surare" :D
Men jag är inte övergiven.
Jag mår inte dåligt.
Men det där gamla vill fram fast det inte är starkt längre.
Egot/hjärnan vill inta offerrollen men att jag hela tiden är medveten om vad som sker från första stund det kommer.
Som att man tampas med en annan person där inne.

När man har bearbetat med tankenskraft och psykologiskt så behöver man även ta bort kärnan på problemet... alltså präglingen, förträngda minnen eller trauman som har fastnat i energikroppen.
Den blockerar och täpper till.
Behöver healing av en shaman eller dylikt.
Var ska jag hitta en bra sådan?
Regressionsterapi står också på önskelistan.
Höjd- och kräkfobi beror på något...
Att vi dras till vissa sorters människor och vissa vägar som kan vara destruktiva i vissa fall beror ofta även det på någon gammal prägling eller från ett tidigare liv osv.

Jag balanserar chakrana (typ ett energiband genom kroppen) för att släppa och få flöde.
Mycket som har blivit bra genom att göra det, både emotionellt, psykiskt och fysiskt.
Och jag har jobbat stenhårt med tankenskraft.. kbt och psykologi i stort b la.
Bättre än ingenting kan jag tycka.

Just nu läser jag klockrena intressanta böcker igen ;)


Jag tycker även om när jag fick höra att jag inte var så "flummig" som personen trodde haha.
"Flummig" är bra.
Jag trivs med att vara Jag.
Jag är ju bara en helt vanlig människa.
Tar en annan väg än många andra bara.
Går den väg som är jag och som jag tycker om.
Jag har lärt mig att livet blir så mycket bättre då, att låta andra se vem jag egentligen är.
För jag är oftast öppen... och sårbar ;))
Är så tacksam till er som känner tilliten till mig och vågar detsamma.
Det är stort för mig. Tack <3

Ljuvlig kväll till er och Natti :*

<3






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar