söndag 16 juli 2017

En kväll.. en minut... en del av mitt liv...




~Vad är det jag behöver veta
det jag gör är ändå fel
Behöver vara med mig själv
inte rädda världen från dess smärta.

Varje gång du ropar är jag där
saknar du mig om förändring sker
Det jag trodde på så starkt
visar sig innehålla så mycket mer.

Kan inte vara någon annan
vill inte bry mig om vad du ser
Dagen då insikten kommer
ger mig mer mod än du gav mig kredd.

Luften bär mig på dess axlar
varje viskning ger mig friden
I fönstret du ofta blickar
som om livet kan ge dig tiden.~
/Lindha

Oj vad det sitter hårt rotat i en.
Allt som man har levt i och fått lära sig om i barndom och vuxen ålder.
Det visar sig i praktiken, i vårt vardagsliv.
Försöker spräcka den gjutna betongen inombords och vad hjärnan/ ens ego är van att tänka.
Måste börja tänka om med en heldel, eller egentligen inte alls då vi har det i oss från början.
I varje situation är det som att vi låter en regelbok läsas upp för oss.
Det vi tror på och anser är sanningen.
Men om vi bara släppte det svaret vi får och stannar upp... kan vi då förändra något till det bättre...
Kanske faktiskt se klarare på saker och ting.
I flera år har jag tränat och insett hur fast man är i de kedjor vi lindar in oss i ju längre åren går.

Med tiden har jag även blivit känsligare för det som är runtomkring.
Möten med människor och dess energier och måenden, väder, naturen, ja egentligen allt..
Har märkt att jag ibland kan påverkas så mycket av vissa människor att jag går in i en gammal roll/version av mig själv.
Att jag är fullt medveten om det men det är svårt att skifta dräkten som dras på mig.
Det tar energi, och jag märker att jag kämpar i det tysta med att försöka komma loss och hitta tillbaka och få den lätta energi som jag känner att jag nu har.
Jag märker även att när tillit till en annan människa inte finns helt och fullt drar jag mig lite undan och blir kallare... humöret vill skifta och det känns inte bra.
Känselspröten är väldigt vibrerande och jobbar järnet just nu :D

Försöker universum säga något kanske?! ;)

Men jag är glad åt möten... för oavsett så lär jag mig hela tiden om mig själv.
Det som speglar och triggas, det nya som är en del av processen i ens egna utveckling.
Gäller att stanna upp och lugnt skifta till något annat än det som man tidigare gjorde "fel".
Mycket kan bli destruktivt, och mycket kan man få till sig gång på gång innan man förstår innebörden och lärdomen.
Är så tacksam att jag vågar möta mig själv och alla känslor, ju längre tiden går ju roligare blir det ;D
Det är något vi människor har tappat.
Vi är egentligen våra egna psykologer och läkare, och vi behöver inte betala för det.

Skön söndag på er :*

<3




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar