lördag 28 oktober 2017

Mitt skapande... o det jag skriver om...

Kom att tänka på detta med att vara kreativ och vilja skapa utifrån sig själv.
Vet att inte alla förstår mina texter/dikter eller kanske undrar varför jag lägger ut konstiga foton till min poesi etc.
 Igår lade jag ut ett foto på mina ben med högklackat t ex.. en bild jag haft i mitt huvud ett tag då jag skrev min text.
(Har många idéer och bilder jag får upp oftast.)
Den har en betydelse... nätstrumpornas betydelse är fårorna.. att väva samman något..
De bara fötterna som vill ner i moderjord och vila i livets andrum som jag själv som sitter på stenen i skogen.. i det tysta och i stillheten där man hör.. där man kan andas...
De högklackade skorna är att jag inte når ner riktigt, inte är jordad ordentligt.. att jag svävar där ovanför.. vara vilse...
Men jag har lager av skydd av kläder...
Lite så kan jag tänka...
Tack för fina kommentarer iallafall ;)
Söker ingen bekräftelse men alltid fint med fina ord hursom.

Jag vill skapa och har alltid velat i hela mitt liv.
Så ni som inte förstår, det är okej haha.
Jag är djup, jag vet... men ord kommer som en rinnande bäck i mitt huvud då och då och de går inte att stoppa.
Jag skriver bara ner allt, och läser sedan vad som kommit ut oftast.
De flesta av mina texter tänker jag inte riktigt ut utan de kommer som ett flöde.
Är väl själen eller något som vill ut med saker :))

Ibland skulle jag behöva en fotograf då det är svårt att ta de bilder jag får upp och så som jag vill ha dem.
Eller målningar till dom som kommer upp i mitt inre.
Det får bli ett annat projekt.

Trots att jag ej tänker så värst mycket så kan mitt huvud bli så utmattat när flera dikter bara rasar ur och vill bli nerskrivna.
Igår var en sådan dag.. behövde bara lyda och göra det som skulle göras.

Sedan det jag skriver här i bloggen handlar enbart om Mig.
Ingen annan behöver ta illa upp, för allt är om Mitt liv, tankar och känslor etc.. samt lite annat :D
Vi är alla olika, vi är på olika plan i livet och vi får till oss människor under en livstid som är menade för oss.
Jag vill Ingen något ont för alla själar är här av olika anledningar :)
Skriver enbart om det som handlar om mig o samhället osv.
Alla som har varit och är i mitt liv är jag ändå tacksam för och det är ni som har givit mig massor av lärdomar som just Jag behöver för min utveckling och som glädje såklart i mitt liv.
Vi alla speglas och triggas av olika orsaker.. så även av andras ord i bloggar eller sociala medier...

Hoppas ni förstår mitt tänk lite bättre nu ;)
Kram på er :*

<3 

fredag 27 oktober 2017

Inte förvånad... allt blir bra.. :)



Det bara flödar på som det ska.
Lite törnar, lite sol, lite nytt och gammalt som kommer på besök då och då.
Förstod innan jag drog korten vad som skulle komma...
Varför behöver man alltid få saker bekräftade, både en och två gånger?!

Egot har slitit i mig en tid.
Mycket jag har byggt upp med mig själv har fått små sprickor.
Vet att jag inte ska ta andras ord och handlingar på fullt allvar.. inte alls faktiskt.
Jag kan stå i spegeln och titta på mig själv och inte känna samma självklarhet som förut.
Den att jag är fin och vacker som jag är.
Några ord och handlingar från någon har satt mig lite ur system.
Inga tydliga ord så, men egot säger saker till mig...
Den som var jag, den jag äntligen vågade ta fram till nästan 100%.. stilen som var jag, vacklar jag med.
Kände mig inte omtyckt och tillräcklig.. när jag var Jag.
Bara en illusion av mig var bra nog.
Den som man inte visste så mycket om.

Jag vidgar min rymd och jag motar egot dit den inte ska få höras.
Jag fortsätter att titta mig i spegeln för att få se mig stråla igen...och le.

Fortsätter att förstå att olikheter.. våra obalanser.. olika själar ska få finnas med mig.
Har inte gett upp om endel :))
Vi "fajtas" fram och tillbaka, men vi släpper inte taget...
Vara öppen och acceptansen är bra nog just nu.
En önskan om människor som förstår och accepterar mig som jag är finnes.
Att kunna bolla lite tankar,- och prata med utan att två tomma ögon tittar konstigt på en ;))
Det blir bra detta... 

Fin kväll på er :*

<3


Det är vackert när man vet...


...när ingenting döljer ens rädslor eller känslor, och fasaden har rasat...
Vi bär på alldeles för mycket ibland, och det kan förstöra det sanna inom oss.
Vara ärlig mot sig själv och andra... men ibland blir det för mycket för att orka vattna, hur gärna man än vill.

Det är inte alltid det råder samförstånd om den saken.
Men om vi verkligen tar bort flagorna så tror jag ändå att det visar sig stämma.
Ibland tror vi, ibland vet vi bara.
Vi kommer tillbaka till varandra gång på gång... av en orsak, i kärlek eller vänskap...
Kan finnas "hatkärlek", men vi bryr oss för mycket för att släppa.
För själen vet.
Är det pga lärdomarna från den andre som vi bara behöver, eller är det faktiskt kärlek.
Kärlek mellan två själar, vare sig det är vänskap eller mer.

På något sätt tror jag vi "älskar" mer än bara "tycker om".
Vi låter oss bara inte göra det pga att det är för "stort" för oss att hantera oftast.
Vi tillåter oss inte känna så starkt.
Det kan bli fel.. tror vi.
Rädslor att förlora någon, rädslor för smärta, rädslor som vårt ego tycker blir för slitsamt.
Det är slitsamt att vårda kärlek i både vänskap och andra relationer.
För vi har så mycket annat att vårda och ta hand om idag.
Den som kommer sist oftast är Du själv.
Den vi behöver vårda och ge kärlek till som mest. 

Jag vill... vill du? 
(Till min ovetandes själsfrände där ute... min bästa vän... livet... till mig.)

<3


Vilse i tiden... stillhet i andetaget...


~ Vilse i tidens fåror
Väver jag samman alla trådar
Svaren som tillkommit
Frågor som finns kvar överlappas

Livets andrum jag vilar i
Låter luften mig behaga
Stillheten varar ett ögonblick av en sekund
Du tar mig med i utandningsbanan ~

/ Lindha

<3

onsdag 25 oktober 2017

Godmorgon...


När min kropp nu har varit ur balans en tid kände jag att det var riktigt skönt att få en skön stund på yogamattan igen.. den mjuka och varma i ull.
Har använt en annan under renoveringen men dock ej så mycket som jag har behövt.
Nu börjar jag äntligen få lite ordning i min oas igen.

Jag älskar det här med att ha en inre väckarklocka och vakna mellan klockan 4.30- 6 varje morgon.
Efter en hel natts sömn berättar kroppen att nu är det rätt tid att vakna.
Innan den slöa och sega kapha-perioden börjar från klockan 6 på mornarna då det oftast känns som man är bakfull när man vaknar eller har somnat om.
Gäller att stiga upp då också :D
Jag mår bra av detta.. att vara i tystheten och i mörkret med bara några ljus tända.
Att börja dagen med ett skönt yoga-, och meditationspass och sedan göra sina rutiner med tandborstning, tungskrapan för att ta bort slaggen etc som samlats under natten.
Torrborstning innan dusch, och inta gott värmande ingefärste etc nu när kylan är här.
Har några morgonrutiner som alltid finns... vattenkokning för att slå upp i termosar för att ha under dagen och lite annat :D



Nu börjar också det nyrenoverade badrummet och lilla toaletten ta form... äntligen kan man njuta av det på riktigt.
Bara lite småfix kvar av hantverkarna och av mig.
Är glad att vår port i vårt område var bland de första att renoveras innan vintern kom.. stackars de som har sitt senare och ej har toalett eller dusch när snön kommer.
Men allt går, och man vet att det blir något bra utav det :)
Nu återstår bara att tapetsera/måla väggarna i vardagsrum, hall och ena sovrummet, 
samt att renovera hela köket.
Vem känner sig manad att göra detta för ett någorlunda bra pris? :D

Nu blir det en bara vara dag.
Det behövs för min ledbrutna och utmattade kropp som behöver få ett flöde och balans.

Fin lillördag på er :*

<3

En ros...


... vill jag ge denna dag till Andy, en granne i detta område som verkligen gjorde min dag igår :)
Släpade ner tre Ikea-kassar med tvätt på morgonen till tvättstugan med b la tunga mattor.
Väl framme kom jag inte in och kände hur frustrationen och utmattningen började fylla mig så smått.
Trots bokning så har det blivit fel i systemet.. teknikens under...
Personen som skulle tvätta dök upp och jag förklarade situationen för honom.
Istället för att börja med sin tvätt bjöd han in mig på sin tvättid och lät mig tvätta med honom.
(Tur vi har många tvättmaskiner och två stora torkrum i vår fantastiska tvättstuga)
Han förklarade att man måste hjälpa varandra, och själv var jag så tacksam att 
jag berättade hur underbar han var ett flertal gånger igår förmiddag :D
Han frågade om det var jag som brukade tvätta före honom på tisdagar då vi ofta tar samma tider varje vecka... och visst var det så.
Han var så glad för att hela tvättstugan alltid var så rengjord när han kom dit.. t om våttorkade golv, och ville träffa den som gjorde så fint.
Och där stod då jag ;))

Sedan kom den senare lunchen jag stod och fixade iordning.
Det ringer på dörren och där står min granne.
Hon undrade om jag hade möjlighet att hjälpa henne med en leverans av ett badkar då hon ej har så mycket hjälp häromkring.
Hon förstod om jag inte kunde då min kropp är som den är.
Klart jag kommer hjälpa till.
Från att ha fått hjälp till att hjälpa en annan medmänniska på bara några timmar.
Vilket flöde :D

Denna period av renovering i vårt område har givit mig bättre kontakt med grannarna.. och andra människor.
Älskar detta.
Nu har vi alla något gemensamt och stöttar varandra.. hoppas det håller i sig.

<3


söndag 22 oktober 2017

Bara fortsätter köra på...


Det har varit en utmattande tid.
Renoveringen av badrum och toalett har kommit till sitt slut, de har bara lite småfix kvar men äntligen har vi toalett och dusch.
Dottern och jag tog oss ut för att lyssna på lite musik på afterworken i fredags.
Behövde ha lite kul och göra något tillsammans.. lite dans och så...
Just nu känns det som att jag behöver vila och sömn i flera veckor, men jag lever ändå.
Symptomen hopar sig och jag är fullt medveten om vad jag behöver göra för att få tillbaka balansen.
Vataproblemen är stora nu och ländryggen smärtar.
När den börjar kännas av ordentligt, då vet jag att nu är det illa.
Bara lite till... så mycket jag vill...

Har varit social denna helg och kvällen igår blev inte riktigt som det var tänkt.
Den var mycket trevlig men kom även med mysko inslag.
Idag står b la rening av energier för mig och mitt hem på listan.
Och gårdagen blev ännu ett litet uppvaknande att jag faktiskt åldras fysiskt fast jag känner mig som 20 inombords..
Dottern står och lägger lite ögonskugga på mina ögonlock och utbrister att mitt skinn inte följer med haha.
Har märkt själv att det inte är som förr längre, man förändras och jag har inte tänkt så mycket på det tidigare i så stor grad.
Jag älskar att bli äldre trots att vissa saker kanske inte är lika roliga.
Men det är naturens gång.. och man får följa med på den resan och inse att det bara blir bättre och bättre.
Att få ha varit med om allt man har varit med om och blivit medveten om sig själv på olika vis, det är häftigt.
Mer vishet, lärdomar och erfarenheter, och de fortsätter att komma till en.



Mycket som sker i världen.. mycket förändringar och mycket som måste till en förändring med..
#MeToo är grejen nu.
Det är stort att rädslor, skam, tystnad kommer upp i ljuset.. att vi vågar blotta oss och vågar säga Stopp.
Alla är vi människor och energier.
Jag skäms egentligen aldrig över att prata om mitt... jag gör det hela tiden.
Vågar blotta mitt innersta allt som oftast.
Önskar att vi alla börjar se oss själva, på våra egna beteenden och tankar.
Vad behöver vi själva bearbeta för att bli balanserande själar så världen förändras till det bättre.
Alla har vi fel och brister.
Men vi kan bli medvetna om dem och varför vi har dem.
Det som jag själv reagerar på är hur feminister ibland blir lite för mycket.
Det ska vara jämställt såklart och jag är på deras sida.
Men det har gått lite överstyr med mycket... det blir för extremt.
Mycket "bitterhet" eller annat och för stor hets som drar med så många.
För en balans så behöver vi även männen, kvinnor och män är olika...
Det är för mycket maskulin energi cirkulerandes i världen idag.
Svårt att förklara dock hur jag tänker utan ett exempel.
Detta är bara min tanke.

Nu ska jag ta min slitna kropp och huvud och fixa lite smått i badrummet innan jag återigen intar ryggläge under mystäcket i soffan.
Det är vilodag, och jag kommer inleda den nya veckan med mer vila för att inte återigen bryta ihop.

Fin söndag på er :*

<3









måndag 16 oktober 2017

En varm höstdag...


... med skogspromenad i spåret och plocka med några svampar hem.
Härliga skog.
Doften går inte av för hackor och alla färger löven ger.


Gjorde en lins/tomatsoppa till lunch som blev riktigt god.
Nu när hösten är här vill kroppen ha lite varma soppor.

~
Börjar bli van att leva så här, i lite renoveringskaos.
Grejer och kläder som ska flyttas från rum till rum beroende på vad som behövs just för dagen.
Det där att ta en dusch varje dag finns inte, men ändå känner jag mig inte så äcklig.
Har väl blivit van vid lukter nu :D
T om så jag kan glömma att se mig i spegeln när jag har vaknat och sedan ska ta mig ut senare.
Det kan vara skönt, att skippa den där kontrollen och ytligheten för en stund.
Tanken om vad andra ska tycka.
Det går att leva ändå trots att man är bortskämd med bekvämligheter så som toalett och dusch etc.
Man börjar tänka till...

Nu börjar man se slutet på allt och snart har vi allt det där igen.
Det är verkligen en lyxvara att få kunna ta sig snabbt och några steg till en toalett när man väl behöver.
Tacksam är vad jag är.
Jag har ett hem och slipper tänka på var jag ska sova om natten och var jag ska göra mina behov.. bara en känsla som kommer upp ibland.

Det kommer dock bli tyst.
Hantverkare som ständigt far runt och låter ytterdörren vara öppen för allmän beskådning.
Ibörjan var det väldigt jobbigt för en ensamvarg som jag.
Som behöver tystnaden för att ladda mina batterier och för läkning.
Det är för mycket för mig att ta in... intrycken som trycker sig på då mitt huvud få gå på högvarv.
Att vara högkänslig med detta tar på mig.. mycket energier i omlopp.
Men som sagt, jag börjar bli van efter alla veckor.
Man gör så gott man kan i situationen, och i slutändan kommer allt bli bra :)
Jag har väl inte varit mitt bästa jag under denna tid och som har gått ut över andra.
Då jag har varit så utmattad vissa gånger så att allt brister.
Just nu känns mycket rätt fantastiskt dock.
Frustrationen och den lilla ilskan har försvunnit.
Ett spår av det dröjer sig kvar för att sedan blekna.
Fnns så mycket gott i livet och då är det egentligen inte människor i sig jag pratar om eller andra tillflykter vi ofta har för att försöka må bra.
I ensamheten finns mycket att känna sig välmående av.
Att våga vara i det som bara vill finnas just nu.
Det är som en tv-serie där händelser skiftar efter varandra.
Med en tanke och en känsloknapp kan vi bestämma själv om det egentligen är värt att lägga all vår energi och tänkeverksamhet på det.
Tänk vad svårt vi gör allting.
Vill inte vara utan min högkänslighet eller den empat jag är, men vi bara finns här.
Att finnas... det gör jag.
Nu finns längtan att se lite folk, vara runt dem och känna hud mot hud.
Om ni möter mig, ge mig en kram.
Kramar gör gott för oss alla :D

En till dag är snart till ända..
Har varit till yogan tidigare ikväll och fått mer verktyg till att läka och må bra i livet.
Verktyg som jag även har tränat med under en tid.. en påminnelse.
Att klara av att handskas med världen, problem, energier, känslor, mig själv och min kropp.
Det är magiskt hur vi med tekniker som b la intentionen faktiskt kan förändra det destruktiva vi har givit oss själva under livet och att kunna få ett flöde för vår kropp med andning osv.
Skapa oss en rymd som inte krymper och ger oss smärtor eller psykiska problem etc..
Häftigt är det.

Några dagar kvar... bara några, men just nu är det idag.

Natti och sov så gott  :*

<3

lördag 14 oktober 2017

Ibland blir det inte riktigt som det är tänkt...


... men det blir bra ändå.
Jag testas ständigt känns det som, och är man i det som blir så fungerar det också rätt bra.
Det är väl menat att det ska bli och vara så helt enkelt just nu.
Att leva i nuet och göra det bästa av situationer gör att man lever så mycket bättre.
Har skrattat så jag nästan har kissat på mig idag på äventyret man var ut på, härlig känsla det :D
Tror ändå det är dags för mig att varva ner en smula.. landa min vatakropp som far runt som en duracellkanin.
Jag är faktiskt rätt utmattad.
Men mycket jag vill och just nu känns det som man har en smula vårkänslor.. vet inte varför, men det sprudlar runt i min kropp samtidigt som jag har andra känslor.
Mycket märkligt då det kanske är meningen att jag ska vara lite nere.
Dock har jag haft en längre period då jag inte har varit på topp och det har pendlat lite.
Är det något fel på mig kan jag undra...
Hur kan en kropp reagera på så olika vis, och det intressanta är hur olika vi alla reagerar på kanske samma händelser eller situationer i livet.
När jag väl börjar filosofera så kan tankarna skena iväg.


Denna låt är förbaskat bra!!
Vilket sound.. och så mycket i en och samma låt ,och kroppen börjar genast röra på sig.
Alltid kul att få tips på nya låtar och musiker :)
Vissa drar man sig till mer, något som verkligen lockar en att lyssna på ofta eller i perioder.
Musik gör så mycket för ens själ.. det blir olika känslor med varje låt.
Det som känns bra för mig är inte samma för någon annan.
Sedan är många låtar skrivna av musiker som delar sina speciella känslor eller perioder i sitt liv med olika sorts måenden.
Det i sig är intressant kan jag tycka.
Idag var musik härligt för mina öron.. speciellt denna, "Flickan i Havanna" samt "Gräsänkling blues" med Governor Andy.. jag är lite gott och blandad med min musiksmak och ingen dag är egentligen den andra lik riktigt :D

Kände min kreativa ådra dra i mig med.
Vill både skriva och måla lite.. måla till mina texter kanske.
Svårt att komma igång bara, speciellt med målandet.. skrivandet går bättre.
Så mycket jag vill, så mycket jag behöver...

<3






fredag 13 oktober 2017

Det är fredag...


... Martini Bianco värmer i höstkylan, och man har fått bli ren med en skön dusch till helgen när man inte har ett fungerande badrum än hemma.
Det är mysigt med höst, jag älskar det trots att man blir så trött när mörkret faller så tidigt.
Men jag lever för stearinljusen... mys.
En helt okej dag med en massa leenden från människor har nu passerat.. man blir så glad och varm inombords av sådant.
Dags för äventyr imorgon.. :)

Natti på er :*

<3


Så det är... så det ska bli...



Har inga tårar som vill ut för honom...
för jag vet att kärlek kommer till mig på riktigt en dag.
Oärlighet kommer inte in i min oas, den kommer inte in innanför min hud igen.
Snälla, visa mig den respekten så får Du all den kärlek jag går och bär på som bara vill ut... som jag vill ge...
Har stött bort så många i mitt liv, de som faktiskt har haft egenskaper som jag värdesätter och mår bra i men som jag har varit för snabb att välja bort för att jag inte har känt att det "klickar" för mig på andra plan... och rädslan för att bli sårad.
På senare tid har jag vågat stanna och utforskat olikheter etc för att jag vet att riktiga djupa känslor kan växa fram med tiden.
Men under den tiden är det viktigt att vara ärlig och kommunicera.
Har märkt att väldigt många människor har problem med just den biten, det som är det viktiga i Alla sorts relationer... kommunikationen samt att jobba för en relation tillsammans.
Men jag får fortsätta min resa, och en dag kommer den själ som tillsammans med mig vill utforska livet, varandra och tillsammans få lärdomar vi behöver.
(Mina känslor)



Ett nytt skede börjar i mitt liv.
Jag står här redo för att kasta mig ut och ge mig hän till glädje och harmoni, att vänja mig vid att bo själv i min oas då dotter flyger ur boet och till kärlek.
Ja jag längtar efter det.. kärleken.. närheten. 

Livet kan gå i hundraåttio, men livet kan också kännas som man travar fram i tjock lera.
Det kan kännas som man inte kommer någon vart fast man förändras och får en massa till sig var eviga sekund.
Det i sig är ganska magiskt :)
   
Jag har insett mycket de senaste månaderna som jag ändå är tacksam för.
Lärt mig massor om mig själv och andra..
Jag är bara arg och besviken (frustration som vill ut)... och den ilskan ska jag i ett yttre lugn få ur mig på yogamattan.
Det blir bra... här ska ingenting samlas inom mig, och solens strålar eller regnets flöde ger mig ljuset, energin jag behöver och rensar bort det dåliga.
Behöver bara landa och andas.. få balans igen. 
Med en nystart och en värme i hjärtat finns jag nu här.. i min oas... i min bubbla och ute i livets magiska värld.
(Kanske även ute bland folket ;) )
Allt har en mening.

Ni får ha en underbar dag :*

<3




torsdag 12 oktober 2017

Behovet jag har... känslor som kommer och sanning som vill finnas...



Ingen dag är egentligen den andra lik.
Vi kan vakna och känna en känsla just då, samtidigt som den kan ändras under dagen.
Det är spännande i sig hur allt kan förändras beroende på hur man mår, tänker, känner eller vad som händer.
Man kan bygga upp allt i förväg och förvänta sig saker, men det kan bli nåt helt annat i slutändan.
Jag försöker att inte göra detta, men det är svårt ibland.
Det man tror behöver inte stämma och det man vet, vet man verkligen att det är sant?

Har haft några veckor då jag har snubblat lite och hamnat på knäna.
Det har helt enkelt blivit lite för mycket för vad jag har klarat av just nu.
Sommaren då jag klarade så mycket mer än vanligt har hunnit ifatt mig.
Jag är så tacksam för denna långa tid jag har kunnat leva så mycket mer aktivt både med kropp och huvud än det jag har varit van vid.
Nu har mycket av utmattningen kommit ut i tårar vid olika tillfällen, men jag vet att detta en dag tar slut det med.
Då energin har byggts upp igen för nya tag.
Det är lite mycket att gå i här hemma med byggarbetare som avlöser varandra om dagarna, intryck och annat som varit.
Måste få lite stillhet och lugna min vatakropp och sinne.
Behöver massor av kärlek och närhet, men det är som det är med det också just nu.

Jag vet att min frustration ställer till det för mig, när jag inte får svar som jag behöver.
Kan handskas lite bättre med den nu, men dock inte så som jag önskar.. än.
Vill inte bli så.. kall och känna mig lite halvt "elak".
Värmen och den omtänksamma själen brottas med egot och de avlöser varandra.
När jag inte känner att jag kan prata om allt som finns i livet just nu fast jag behöver ha en sådan person i min närhet.
Jag har en vän, en fin sådan som alltid finns som jag finns för denne.. dock för långt härifrån.. men det är ändå någon jag värdesätter otroligt mycket i mitt liv.
Jag värdesätter också andra jag har som är otroligt goa människor, så tack för att ni finns trots att jag är så dålig på att ha en tät kontakt.
Men jag bryr mig om er alla och även de som sårat mig i livet (de flesta ;) och de som jag har sårat) <3

Jag älskar att känna trygghet och kunna dela allt med någon man tycker om, att ingenting känns konstigt att prata om och ta upp.
Det ger mig frustrationen... mitt behov av något som inte riktigt finns eller som människor kan ha svårt för.
Det är svårt att hitta sådana som man dessutom finner den där kärleken till och man får det besvarat utan rädslor och alla obalanser inblandade som vi alla oftast har.
Två fina män har jag haft i mitt liv, i en relation som jag har känt det med.
Det är jag ändå tacksam för, och kanske en lyx då jag vet att djup kärlek samt att kunna ha sådana samtal och tillit inte är något som många hittar under sitt liv.

Igår var min dag.. ett år äldre och med mer lärdomar i bagaget.
Älskar att bli äldre fast jag känner mig ung fortfarande.
Men dagen kändes inte glädjefull.
Besvikelser som egot tar fram la sig som en filt över mig, och jag ville bara sova för att slippa känna.
Men det är bra att vara i sådana känslor också, för de är just bara känslor och de kommer att försvinna.
Har underbara föräldrar och en dotter som jag fick umgås med för en stund och de ger mig ändå ljus i mitt liv när det är lite mörka moln som svävar förbi.
Tacksam för grattishälsningar på sociala medier och sms som ger mig värme i hjärtat.
Men lite märkligt ändå hur meddelanden kan skilja sig så åt från samma personer när de skriver till en offentligt och sedan privat.
Privat får man jättefina och varma ord etc (inte bara vid grattishälsningar :D ) och offentligt blir det "kallt" och "fåordigt".
Det är många som är så.
Hur kommer det sig, och varför ska det vara hemligt och så olika kan jag undra?
Varför inte vara öppen och ärlig?
Hemligheter, oärlighet och falskheter vill jag inte ha i mitt liv och det har jag under flera år tagit upp.
Ville ändra mitt egna beteende och samtidigt få samma av andra.

Nu när dessa kaotiska dagar börjar komma till sin ende och jag snart kan få lite balans igen så kommer jag ändå se tillbaka till denna period och le så smått.
Jag klarade detta också.
Regnet slår mot mina fönsterblecken och världen stannar aldrig upp.
Redan nu kan jag känna att detta är en bättre dag än igår (jag kämpar på)... ord som vill ut har luftats, 
och i mina tankar tar jag nu fram personer och annat som ger mig ett leende på läpparna och en värme inom mig som ska lyfta mig upp igen.
Vi har den förmågan att läka oss själva, så bara att ta fram "medicinen" och sätta igång.
I ensamhet finns mycket vishet och läkande energi.

Det jag sänder ut får jag till mig.
Lärdomar jag ska ha kommer in i mitt liv.
Allt är som det ska och allt blir som det blir.

Ta vara på er dag och ta hand om er :*

<3




tisdag 10 oktober 2017

Mina ord och enbart mina denna dag...

Ur askan kommer små puffar av den känslan som fanns.
Känner mig lurad.. faktiskt arg och frustrerad... jag som inte skulle tillåta mig att ha oärlighet i mitt liv igen.. inga frågetecken.. inga ord som sägs men som sedan inte stämmer?
Ord som sägs allt mer sällan.. handlingar som inte stämmer överens eller som ej finns..
Man blottar sig totalt och lägger bort den stora rädslan för sårbarheten, den som har plågat mig så mycket förr.
Skäms till viss del för att jag blottade mig så, för att jag ville visa och ge den där tilliten.
Jag vågade och släppte kontrollen mer än jag någonsin gjort... tog en dag i taget..
Vet hur det ska kännas med den där riktigt djupa känslan, men den är svår att få.
Man ser fel och man tar fram en sorts rädsla, men jag ville kämpa.. inte ge upp så lätt som jag tidigare har gjort, gång på gång.
Var sann ut i fingerspetsarna och trodde det skulle vara något bra.
Var noga med att kommunikationen är det viktiga, det som får bort missförstånd och annat som kan förstöra.
Jag bara va.. gick i det vecka efter vecka.. månad efter månad utan större svårigheter.
Allt kan vara så enkelt.

Men det blev inte enkelt.
Det är jobbigt när man är rätt ensam om att lägga så mycket energi på att få detta.
(Nu är inte alla öppna av sig som jag oftast är och detta är inget ont mot någon annan)
Att känna sig ensam i något som ska delas.
Varför ska det vara så svårt att dela sina tankar och känslor...
Att Dela.. ge och ta... jobba för något som kan bli bra.
Ett liv i frihet men ändå med en djup gemenskap, värme, glädje och trygghet.
Att vara tacksam för lärdomarna som kommer till en och stanna kvar i det.
Komma över barriärerna man ständigt bygger upp inom sig och ligger och ruvar bakom.
Det går att klättra över, och det går att riva ner dem.. om man verkligen vill.
Ville bara veta sanningen.
Inte gå i förvirringens dunkla rum.

Men det som ska komma kommer (förhoppningsvis)... universum är stort.
Den där nålen i höstacken..

Våga leva, förändra och våga bryta destruktiva mönster.
Jag är inte färdiglärd än på långa vägar och kommer aldrig att bli i detta liv.
Vill bara göra allt detta tillsammans med någon som vill detsamma... och samtidigt njuta och ha roligt av vad livet bär på.

Yogan igår öppnade upp ett flöde i mig.. det sipprar iallafall igenom lite.
Men i halsen tar det halvt stopp.
Jag blir hes och får en klump... saker som vill ut.. känslorna som har fastnat.. frustrationen..
Yogan och meditationen är bra, det hjälper när man kommer lite på sidovägar..
Jag är mest besviken.. och arg.
Alla är vi olika och det är okej det med.

Idag är en dag och imorgon en helt annan.

<3


söndag 8 oktober 2017

Är så trött, så trött... från dagar i mitt liv...



Ingen som vet om den utmattning som lamslår min kropp, inte ofta den syns.
Den trötthet som tynger ned mina ögonlock som cementklumpar.
Hur jag varje dag vaknar och hoppas det har försvunnit så mitt liv kan helt och fullt kännas så där sprudlande igen.
Jag kämpar på och det har varit mycket nu som sätter stora spår i mig.
Mina tårar ligger där precis i ögonvrån och vakar till det tillslut inte går att ha dem infångade längre.
Jag är så trött och utmärglad från min själ.
 Min energi har tagit slut av att kämpa med saker och ting...
Det finns sorg över ett litet liv som ej fick se solen gå upp om morgonen, en ledsamhet och empati/medkänsla utan dess like, frustration och besvikelse över något som jag inte kan förändra.. någon jag ville så väl, finnas för och dela av mig själv till och jag känner mig så otroligt dum och så denna utmattning av kaoset här hemma som jag inte riktigt pallar med osv.
Jag skäms för att jag har insett att jag har ett värde, konstigt men så jag känner... att även jag måste få det jag behöver och mår bra av.
Inte bara anpassa mig efter andra eller i samhället.
Att det är bra att få utlopp för sina känslor och tankar så att ingenting fastnar där på insidan och ställer till med oreda.
Men jag skäms för att jag vill ha en dialog, för att jag uppskattar att man delar med varandra om det som finns inom en eller händer i livet, för att jag känner så otroligt mycket med allt och hur andra mår och att allt känns så otroligt mycket för mig jämt.. less på det ibland.
Är det för stora krav jag ställer på människor?
Krav..som låter hemskt i mina öron.
Vill bara ha det så...
Jag är bara så trött... så trött så det gör ont i varenda del av min kropp.
Kanske är jag för snäll ibland (och dryg som jag känner det), för dum för mitt eget bästa.
Men det är Jag.

Det tar stopp när det tar stopp.
Och nu är jag där.
Ensamheten är min bästa vän.
Mitt varma hjärta försöker värma min trasiga kropp.
Men värmen tar slut...

(En dag i mitt liv.. känslor som dyker upp och som med tiden dunstar bort.
Det blir bra.. allt blir bra..)

<3