tisdag 28 november 2017

Levande död...


Var ingen bra dag igår för min kropp och själ.
Runt mina ögon lös det röda och de ville helst blunda från morgon till kväll.
Dock blev det ingen sömn, men en sorts frustration höll i sig då saker kom till en som blev lite för mycket för min utmattning.
När jag blir så pass utmattad så pockar tårarna ofta på.

Tog mig till Shanti för den holistiska yogan då jag vet att när man mår som sämst behövs den som mest.
Fick känna på andras lycka och kärlek.. det är fint så jag fick kämpa med tårarna där med :))
Det blev motstånd under passet... andningsövningar och använda sin röst när man tonar (hjärnan hittar inte ord nu :D ) ger vibrationer etc och shanting gav mig ett tryck i både huvud och ner i kroppen tillslut.
Genom yogan har jag vågat börja använda min röst.
Förr var jag oftast tyst och klarade inte att sjunga eller ibland prata så mycket så andra hörde.
Skämdes för min röst...
Nu sjunger jag i meditationerna och bryr mig inte om jag hörs högst i rummet.
Jag bara är och går in i mig själv och låter ljudet och vibrationerna hela mig.
I början av passet var 4-4 -andning i ett bra flöde men sedan ville de "dåliga" med obalansen i kroppen inte göra detta.
Jag fortsatte och det kändes ändå bra i energin..
Under vilan kom två män upp inom mig.
Den ena var spanjor/sydamerikan eller något sådant med kortare mörkt hår men inte helt rakt.
Han kom med ansiktet nära mig, som att jag tittade på honom och han ville säga något som jag ej hörde.
Samtidigt såg jag en hästvagn där en man med grått längre hår satt i.
Vet ej vilka dessa var, och de uppenbarade sig så snabbt.
Och efter en stund kunde jag komma tillbaka till nuet och mattan.

När jag sedan satt mig på cykeln hem rann tårarna för varje tramprörelse jag gjorde och ville verkligen inte sluta förrän jag kom in innanför dörren.
Det var som att de behövde ut och rensas bort.
Yogan löste upp saker och ting till ytan.. underbart.

Det blir för mycket ibland... med samhället och världen.
När man är med andra som mår dåligt eller blir behandlade illa.
Man har inte bara sig själv, det är som att andra lever genom mig ibland, 
och jag har inte bara mig själv att ta hand om och finnas för.

Nu har jag hört så många som mår riktigt dåligt, både unga och äldre.
Det tar liksom aldrig slut.
Fortfarande ser jag hur vårt samhälle förstör människor med krav, omänsklighet, stress och robotfasoner.
Märker hur b la oempatiska chefer på företag trycker ner sina anställda som gråtande eller desperata känner sig otrygga och rädda.
Hur de ger pressen till unga som precis kommit ut i arbetslivet samt äldre att arbeta trots sjukdom etc.. och hota med att de kan bli uppsagda för att de söker "robotar".
Var finns rätt män/kvinnor på rätt plats och var finns medmänsklighet?
Om man tittar runt så är stor del av alla människor obalanserade och sjuka på olika vis nuförtiden.
Hur ska vi förändra detta?
Inte hjälper det att förstöra människor.. ingen tackar en när man tillslut ligger ner.
(Har egen erfarenhet av det)
Nu är jag trött på den här världen, och maktpositioner som gör människor kalla och helt uppe i sina egon pga pengar och det ytliga bekräftelsebehovet!!!

Ett ego behöver vi dock ha för att leva i denna värld, men den ska vara balanserad för att kunna hjälpa ens intuition och med det som gör att vi kan må bra och göra bra val i livet.
Att älska sig själv...
Vi behöver kunna ta hand om oss själva också, inte bara andra.
Livet är som sagt en livresa där vi själva har planerat hur vi ska leva och vilka lärdomar vi behöver få.
Så när egot tar över för mycket i världen och den kommer i obalans och blir destruktiv då måste vi säga stopp.
Inte bara rycka på axlarna, utan våga säga ifrån så en förändring kan ske.
Skulle alla vända ryggen till hur skulle då vår värld se ut idag?


Efter en tidig kväll och ett uppvaknande i ottan efter en drömnatt så kändes det bättre i kroppen.
Den bästa tiden för läkning etc för kropp och dess organ är mellan klockan 22-02.
Det blev att fixa en vata-, och pittabalanserande grönsaksjuice till frukost.
Behöver få tillbaka den där balansen nu.
Tappade helt orken efter höstens kaos och kom helt ur fas.
Snart kommer även det ayurvediska vatabalanserade örtpulvret hem också.. längtar, då det gjorde gott för mig :)
Nu ska det bli en oljig och varm vinter för min inre och yttre kropp.
Allt blir bra.

Natti på er :*

<3

Tacksam en söndag...


Varit iväg till "hålan" för en dag för lite fix och härligt umgänge med familj och syskonbarn.
Mys med lilla Sickan och frallorna Stella och Ralle blev det också.
Djur är för underbara med sina egna karaktärer.
Skulle gärna vilja veta vad de tänker och talar om.

Det är kul att komma tillbaka till hemorten för en stund.. ibland.
Men hemmamänniska som jag är så behöver jag min oas för att släppa allt och kunna få ny energi.
Vet inte varför jag känner så.
Minns när jag flyttade hit från orten med dottern.
Var jättelycklig av att bo här och mådde bra i att staden var större, men jag behövde tryggheten som fanns i hemorten.
Ofta var vi där när jag var ledig och ofta ville jag inte hem.
Ville hem men ändå inte.
Nu är det helt annorlunda.
Jag trivs här och mår nog som bäst av att vara hemma faktiskt.
Borta bra men hemma bäst heter det ju ;D


Sakta men säkert hittar saker sin plats hemma i oasen.
Nya murriga sovrummet börjar ta form.
Lite mer växter.. lite mer tavlor och lite annat kanske, sen så :D
Hängde tavlor på spikar som redan fanns efter min dotter, synd att göra fler hål på engång.
Man får se sedan hur man vill sätta allt när fler tavlor ska få en plats.

Jag trivs därinne.. i det mörka.
Får ro på något sätt.
Tacksam för att ha ett hem och ha den tryggheten.. 
kunna skapa något utifrån den Jag är.
Allt tar tid, och förändringar sker med den...

<3



lördag 25 november 2017

Kör på...



Det här med vila går inte som jag har tänkt det :D
Försöker här och där men det finns så mycket vilja, fixanden och skoj saker... duracellkaninen blir av obalansen. 
De hopar sig obalanserna och vatan i mig tar över fullständigt, även pittan till viss del.
Leder knakar, ont i ländryggen, torrboll, kylig ömsom varm, svårt med koncentrationen och kroppen känns inte lugn eller mitt inre, mycket som dyker upp i huvudet med kreativa saker osv som ändå bara blir halvt gjorda då jag går från det ena till det andra.. tungan blir öm då jag ej tar upp näring som B2-B3, folsyra, järn etc och andra små symptom som uppstår med tarm och matsmältning och andra organ som inte fungerar som de ska.
Humöret pendlar från ren utmattningsirritation och lite ilska... till att bli kritisk vilket är destruktivt och drygt att vara medveten om.. känns inte kul alls.
Men lycka och glädje finns fortfarande kvar inom mig.. ibland väldigt sprudlande.
Och man kör på så man helt kollapsar tillslut.. elden inom en blir för stark.
Blir sugen på allt att äta trots att jag är mätt, och det händer inte om jag är mer balanserad.
Det blir liksom en ond cirkel.
Nu har jag då äntligen beställt ayurvedapulvret för att balansera min Vata igen.. kommer bli underbart!!
Det har verkligen hjälpt på mig.

Men det dåliga som jag vet att min kropp inte gillar är då vin och glögg t ex.
Men det är så gott ibland med lite... älskar smaken.
Hade dock en rätt skoj fredag med lite skratt och umgänge :D





Nu är denna dag också snart slut.
Har fått myst med dottern äntligen här hemma en stund och sedan varit och lyssnat på bästa kören EPOS.
Blir alltid så känslofylld av musik.. det är mäktigt.
Hann med ett riktigt skrattanfall där så att svetten och tårarna rann.. härligt!! :))
Imorgon blir nya äventyr och ska (måste) försöka hinna med och vila lite under det.
Det kommer inte sluta bra senare detta annars känner jag :D
Roboten vill jag gärna klä av mig.

Natti på er och dröm fina och lärorika drömmar :*

<3

måndag 20 november 2017

Kärlek.. i alla former...


Jag är förälskad i kärleken..i känslor.. måenden.. samhörighet.. sårbarhet.. öppenhet.. energiband.. närhet...
Jag vet att detta kan bli fel när man börjar träffa någon.
Känner jag verkligen rätt med hjärtat, eller är det bara förälskelsen till kärleken som jag känner.
Det gäller att verkligen känna in på riktigt.

Just nu tar jag hand om mig själv.. beröring som vi alla behöver, att få flöde i sin kropp.. självmassage till magisk musik.. vibrationer det ger till själen..



Sista avsnittet av "Gift vid första ögonkastet- Australien"..
Denna mannen alltså blandat med någon annans personlighet och beteende och jag smälter :))
När män kan prata känslor och visa dem.. gråta och visa sig sårbar och ge bekräftelse till den de verkligen tycker om.
Vara medveten om sina självdestruktiva beteenden eller andra och verkligen vilja bearbeta sig själv för att kunna vara med den de älskar.
Att finnas och hjälpa varandra.
Än engång.. jag smälter direkt.

Att se in i ett par ögon.. själen och höra dennes röst..
Jag saknar det, att dela och vara sårbar med någon.
Att känna tilliten och dela sina hemligheter och djupa känslor.
Beröringen samtidigt är magisk, kan minnas hur starkt och djupt det känns inom en.
Man kan nog inte komma närmre en person än just då.
Män är så otroligt attraktiva i sådana stunder, för mig är de män då.
De kan ha en hård och tuff yta men vara så otroligt mjuka, fina, omtänksamma och känslofyllda.
Det jag tycker om, att de inte ska tro att de måste vara hårda och kalla för att vara "Män".

Jag ska fortsätta och vara i denna känsla idag, för att sedan ta mig till den underbara holistiska yogan på Shanti.

Fin måndag på er :*

<3




söndag 19 november 2017

Varför är det så? ...


Något alla borde tänka på då världen inte blir bättre av att skylla allt på andra eller annat.
Det finns så mycket gott man får ut av det.
Skippa rädslor och det invanda mönstret man tror är trygghet.
Allt börjar med en själv.. Alltid..

<3

Svirar runt...




En lördageftermiddag/kväll/natt i hufvudstaden med massor av skoj och musik slutade vid 5 imorse.
Det är jobbigt när man behöver ta sig hem också mitt i natten :D
Det började på puben Harry B James med god mat, dryck, samtal och skratt.
En anställd kom när jag stod i toalettkön och berättade att jag var så vacker och att han hade spanat på mig under kvällen haha.
Senare kom han fram till bordet med en flaska vin och glas och hällde upp... det bekostade han.. tack så mycket :))
Gulligt tycker jag ;)
Kom och kramade om mig när han slutade.
Det finns hopp i världen!!
Kul att de hade flyttat puben till Kungträdgården då stället var större.

Sedan bar det av till rockpuben The Anchor.
Lyssnade på Black Rose som var superbra som vanligt och stället var smockfullt.
Så underbara människor där.
Direkt när man kom in kände man en varm energi.
Omtänksamma människor och inte alls kallt som på de flesta ställen.
Har alltid velat dit så det blir helt klart flera gånger.
En toppenkväll trots att kroppen egentligen inte var pigg, men allt gjorde att det var värt det.
Det har varit vila nu och ska bli mer.

Önskar det fanns sådana ställen här i stan, men men man kan iallafall önska...

Fin kväll till er :*

<3




fredag 17 november 2017

Filmtips till helgen...


Jag med mina deja vu-upplevelser.. mönster.. siffror som förföljer mig just nu.. och så kommer denna film upp också :D
Livet är så häftigt att leva i!!



Vilken inspirerande kvinna hon var, Frida Kahlo.




<3

Fredagen kom och gick...



Med skakiga händer och fumlighet pga min utmattade kropp så försökte jag mig på att göra en hennatatuering på mig själv.
Övning ger färdighet så det är inte första och sista jag gör iallafall :D
Fick en bild skickad till mig idag,från dottern...
Då har hon helt plötsligt en större tatuering på benet och jag fick inte veta något innan.
Gissa om jag är avundsjuk!!
Letar fortfarande en tatuerare som ska passa... det kommer.

Här i oasen är det fullt sjå med att sköta växter som inte är på topp.. och leva...
Tycker om växters ombonad och energier, de ger mig något.
Min lilla calathea är en tjurig sak.. rullar ihop sina blad.. med oro och kärlek från mig sträcker den på sig men vänder nu sidan till.
Jag blir inte klok på dom :))
I min lilla skål ligger lite "energirening".. det behövs lite då och då här.
Nu i ensamheten märks saker mer tydligt emellanåt.
Men det känns bra och det är lugnt.

En dag är snart förbi... nu låter jag snart morgondagen ta över med att vara i nuet...
Först väntar drömmarnas värld i mitt dunkla sovrum.. älskar mörkret och det murriga.. det mystiska som det kommer med.
För mig känns det så ;)

Natti på er :*

<3



torsdag 16 november 2017

Livets njutningar när man lever i nuet...



Tog hand om mig själv vid lunch..
Njöt förfullt av en ansiktsbehandling denna torsdag.
Fortsätter med att komma i balans, och morgondagen ska bli en vilodag.. förhoppningsvis.
Det har varit så vackert ute i solen trots kylan och denna årstid som inte är optimal för mina vataobalanser eller min vata-kropp.

Återigen känns det som att jag behöver rensa endel i mitt liv.
Det byggs ständigt på överallt...

Natti på er :*

<3

Min finaste...





Min underbaraste älskade dotter som jag är så tacksam över att få dela mitt liv med fyllde 19 år för några dagar sedan. 
Hon är mitt allt och jag är så otroligt stolt över henne och glad över hur lugn och ansvarsfull hon har varit under tonåren <3
Hon har varit med om endel men ändå har jag haft det så otroligt bra med henne.
Lärdomar i massor kom tidigt för henne...
Älskar dig mest!!

Även min underbara pappa har fyllt pensionär.
Den bästa man kan ha <3




I veckan levererades då dotterns nya soffa.
Tung så in i sjutton, så vi fick hjälp av två hjälpsamma män i hennes trapp.
Tacksam att det finns sådana människor :)
Mer och mer boar hon in sig i sitt hem.. kommer bli superfint!!

Vilken tur att hon hade det mesta innan flytt, för det är mycketsom behövs till att skapa ett hem.
Redan vid ung ålder började hon önska sig saker till när hon skulle flytta.
Hon handlade förbrukningsvaror långt innan.. så skönt nu.
Gjorde lika när jag var ung, men dock flyttade jag direkt till dotterns pappa som hade det mesta redan.

Nu har hon fullt upp med sitt vuxenliv och jag försöker finna en ny plats i livet...

<3

lördag 11 november 2017

Ett minne i ångest...


~ Låt skuggan mig ej förfölja
Det som fanns doldes av dig
Inte mer en börda
Av det slag som sagts om mig

Trodde du visste hur det var
Dagen var ljus och natten så lång
Då jag ensam stod där kvar
Slet ur det som fanns en gång ~

/Lindha

Livet det förändras ständigt.
Mönster som kommer och går.
Deja vu träder in och får en att tänka till.. mer och mer kommer dessa stunder de senaste åren, och blir som sekunder i en vibrerande dimma inombords och i synfältet.
Allt blir som att jag lever om något för en stund, jättekonstig känsla.
Just nu sker det massor och det är väl bara att hänga på antar jag :D
I en process och med massor av budskap om dagarna som trillar in som siffror och annat som dyker upp i olika sammanhang men som är desamma.
Svårt att förklara.
Fler som känner som jag?

Nu har mörkret sagt sitt ett tag och dags att krypa ner under täcket med en god bok.
Natti på er :*

<3

Det blev morgon...


Mitt nya yogarum börjar ta form, inte precis som jag vill ha det men det får vara lite så just nu, med det man har.
Var härligt med ett holiyoga RAR-flowpass imorse.. att släppa på skit och rensa rymden.. vidga den lite.
(Rotlinje- Andning- Rymd)
Finns mycket godbitar att ta fram för att hålla sig levande och för att balansera sig.. få terapi genom sig själv.
Det gäller att börja med sig själv för att världen ska bli bättre ;)

<3

fredag 10 november 2017

Fredagsfeeling...


Lite Martini bianco.. lite oliver.. fotboll.. film och mys.. lite poesi.. och annat...vad kan gå fel en sådan kväll?!
Det gäller att ta tillvara på livets alla små ögonblick.
Det kommer mycket deja vu, siffror och samma saker som dyker upp samtidigt på de mest osannolika håll.
En dröm jag hade för några veckor sedan innehöll b la en mörkhårig kvinna som jag ej minns namnet på (en ande) som ett litet barn/bebis (säkerligen mitt inre barn) stod och "samtalade" med, som då sa något om Tyskland och fotboll.
Sekvenser av drömmen är så starkt kvar i mig och de som var med som jag ej vet vilka de var.
Det var något viktigt...
Något som jag ska förstå nu med allt.. älskar det här :D
Är inte ensam här hemma nu heller, är endel aktivitet och det känns tryggt :)
De kommer och de går..

Allt har sitt slut och allt har sin början..
Fin kväll på er :*

<3

torsdag 9 november 2017

Hjärtats innersta röst...


De här böckerna har givit mig mycket känslor... sorg, kärlek, värme och en sådan tacksamhet.
Har gråtit till dem och känt så mycket olika känslor, som att jag själv är där.
Tänk att kunna stämma sitt hjärta.. reparera.. och bara vara fylld av underbar kärlek mest hela tiden.
Att det gamla som inte har varit bra inte tar sig fäste och förföljer oss.
Vi är som en box överfylld med överraskningar.
Tänk hur mycket vi kan känna och på så olika vis.
Visst är det magiskt?! <3
Tänk egentligen hur en människokropp är konstruerad.. hur vi fungerar och hur allt kan bli som det är.
Hur nervtrådar kan signalera så otroligt mycket, hur ett hjärta kan kännas så varmt, hur en mage kan känna alla våra känslor och reagera därefter...
Helt otroligt egentligen.

Nu börjar då äntligen allt ordna sig här hemma.
Dotterns lägenhet börjar bli ett hem och jag har bytt sovrum och skaffat mig ett yoga/konst/pyssel/andligt rum, eller vad man nu ska kalla det :D
Behöver besöka loppis och secondhandställen för att allt ska bli komplett här i oasen.
Det känns lite tomt än.
Vill dock inte köpa på mig något i onödan eller bara för att, så jag väntar på rätt möbel och sak.
Söker även efter gröna växter om det är några som vill bli av med sina :)
Kan även byta mot saker då vi har massor av grejer som ska säljas på loppis samt ges till Stadsmissionen och liknande.
Växter är underbara för luftrening och energimässigt.
De får bli mina nya rumskompisar.. prata lite med dom och försöka hålla dem levande :))

Dagarna är fortfarande långa utan min dotter här hemma.
Men det tar sig så småningom... ska bara klura ut (eller bara vara i det) hur man ska möta sin nästa själsfrände.
I denna stad kan det vara svårt.. men vem vet..
Finns fina själar därute i världen.
Har en lunchdejt idag så förhoppningsvis finns han där, hoppet överger mig aldrig ;))

Fin dag på er :*

<3

söndag 5 november 2017

En dag som känts som flera...


Coconut Dream... en dröm med kärlek och njutning..
Den är mumsig den!!
Blev en smoothie på kvällskvisten med värmande bär och frukt, lite antiinflammatoriska kryddor och andra nyttigheter.
Vatan och pittan i mig ska balanseras b la.

Det har varit en lång dag.
Jag väntar på att slippa vara ensam här hemma... men ingen kommer.
Undrar om dottern har fixat allt till jobbet imorgon då jag ej är delaktig längre i vardagen...
jodå hon har full koll :D
Det är tufft att hon inte är hemma längre, att hon har sitt eget att sköta.
Har haft henne heltid sen jag lämnade hennes far när hon var bebis, förutom när hon var hos honom varannan helg ett tag i början.
Ja det är ovant och tar lite tid att smälta detta.
Hon är snart 19 år men fortfarande min lilla trollunge haha.
Så ta tillvara på tiden med era barn ni som har, det går otroligt fort till de en dag står där vuxna och utflugna.

Just nu har jag en sådan där pirrig känsla igen.
Kan få det ibland.. som förälskelsekänslor.
De dyker upp från ingenstans och jag undrar varifrån de kommer.
De är härliga dock, men konstigt att man kan känna så i sin ensamhet.
Tror jag behöver gå in denna sköna söndagskväll och läsa lite fina texter/poesi som människor från vårt avlånga land har skrivit... känslor och dess tankar.
Det kan skapa ännu mer i mig och mycket man känner igen sig i.. det är fint :)
Tycker om människor som vågar ge av sig själva på det sättet, dela med varandra.. 
och samtidigt få höra vad andra känner och tänker om mina texter.
Det finns sådana som är som mig, vilken tur :))

Natti :*

<3


lördag 4 november 2017

Alla helgons dag... fullmåne.. ett nytt skede i livet...


En intensiv och omtumlande dag.
Jag i världens dåligaste skick.. med en kropp som fick ett adrenalinpåslag och körde på som en robot.
Dotterns flytt var både rolig och känslosam.
Är så tacksam för hjälpen vi fick idag, tack från hjärtat verkligen <3
Jag är inte ens 40 än och redan är dottern ur boet.
Vad hände?!
När jag då stod där i hennes hall och skulle gå kom tårarna.
(Extra känslig med en fruktansvärd utmattning med symptom samt kvinnoveckan.. men ingenting att skylla på för mig ;D)
Nu skulle jag hem... till min oas helt själv.
Det ekar här hemma.
Tror många föräldrar känner igen sig.. den där chocken att barnen är vuxna och ska skapa ett helt eget liv.
Samtidigt är det så otroligt skoj att hon får eget och vi får egna liv.. ni vet..
Det kommer ta tid att vänja sig.
Nu sitter man då här i soffan... inga andra ljud utan bara från en själv.
Ikväll känns behovet av mys och närhet av någon annan ännu större.
Det blir bra...kommer alltid bli bra, min älskade fantastiska dotter.
Är så stolt över dig <3


Råkade även få se detta:))
Dottern hade en komisk text till sin bakdel.. vi skrattade så vi dog haha.
Nåja...

Önskar er alla en jättehärlig Alla helgona helg samt en lite försenad Samhain (glöm inte att rena kristallerna) :*

fredag 3 november 2017

Denna höst har tagit musten ur mig och jag har inte hunnit njuta...

Är lite Vegan Legion supporter här hemma :D

Försöker så gott jag kan att balansera upp min fruktansvärda obalanserade kropp och inre.
Gått i flera månader med saker som hopat sig och tryckt in mig i ett hörn, har strypts av dem som det har känts.
Har tryckt ut min rymd många gånger så det känns lite lättare ;)) (En metod inom holiyoga)
Jag ser ändå slutet nu..
Renoveringen har bara ett par små fel att fixa till, städning har jag inte mycket kvar med och dotterns flytt är imorgon.
Det har tagit mer energi än jag klarat av.
Lägg där till en fd relation som har varit lite smått frustrerande ibland men som jag ändå släppte fort.. bättre med en vänskapsrelation, och en ny årstid som inte gynnar min kropp då vatan (inom ayurveda) som så lätt tar över mig.
Kroppen är så slut men duracellkaninen inom mig gör att jag inte kommer till ro.
Har så mycket projekt hela tiden i huvudet och jag kan knappt sitta still fast min kropp plågas av att ta sig upp och röra sig..hjärtat slår snabbare inom mig.. typiskt vataobalans.
Pittan i mig.. elden har även visat sig i lite ilska och frustrationen som varit.
Har känt att det har kokat och inflammationen inom mig har kommit.. det sura... lymfkörtlar som har svullnat och binjurar/njurar som har känts av som stenar där bak.
Att inte har orkat eller kunnat påverka saker till att bli så enkla som de har kunnat varit.
Det tar på mig då jag ändå hade kommit långt i läkningen.
Men det är ändå lite skönt att jag är så medveten om hur min kropp fungerar, att jag kan känna minsta symptom och förstå varifrån det kommer.
Hade jag inte läst om ayurveda så hade allt varit mycket svårare samt att jag hade blivit värre.
Är evigt tacksam för den klockrena gamla läkekonsten som egentligen är sunt förnuft om hur vi fungerar (att vi är olika byggda och klarar av) och hur vi ska följa naturen med årstider etc..

Som jag har brytit ihop under denna tid.. lite här och var.
Jag är lite som en robot som bara måste klara att genomföra det som behövs just nu.
Min hjärna kokar över och jag ber om förlåtelse till er runt mig som jag helt enkelt inte orkar höra av mig till.
Jag försöker ibland, men jag orkar inte just nu.. orkar inte "vattna" relationer när allt jag måste är att "vattna" mig själv för att orka.
Fler som kanske även har sett mig skör och konstig under några månader :D
Mitt sämsta jag har ofta kommit fram.
Känner inte igen mig själv ibland.. men det blir såhär av allt.
Jag måste kunna fungera någorlunda för min dotters skull, men egentligen orkar jag knappt med mig själv.
Jag har ändå gjort såå mycket mer än jag har klarat på så många år utan att bli helt deckad.. så jag är superlycklig.
Jag kommer ta mig upp igen och vara mer balanserad i både tänk, kropp och beteende när min läkning kan fortgå i sin egna takt igen.
Denna period är snart över.
Dock har jag varit väldigt utmattad och känslig då tårar kommer av det ibland.
Har fått stångas med ett stort byggföretag som jag verkligen inte rekommenderar.. ledningen där vill bara ha makt och pengar.
Så nu tar jag snart semester i mig själv och bara är.
En period med att vänja sig vid att bo själv kommer dock vara en utmaning i sig med lite nedstämdhet, men det är väl vanligt när barnen flyttar hemifrån :D

Nu ska jag bara försöka andas normalt och få ett flöde i kroppen igen (jag är medveten om min dåliga andning just nu), "rotlinjen, maneterna och rymden osv", ja holiyogan är fantastiskt för att få en balans ;)
Allt är som det ska, och jag är tacksam för det jag har fått till mig under en jobbig tid.

Fin fredag på er och ta hand om er på bästa sätt :*

<3