onsdag 28 februari 2018

Ja livet...



Åhh så vackert det är ute med denna vinterkyla.
Det är det trots att jag verkligen inte gillar den.
Kände bara att jag behövde röra lite på mig... komma ut från oasen.. komma iväg.
Tog mig till hufvudstaden igår med den iskalla blåsten som jagade oss alla.
Strosade runt lite, övade mig själv i att ta allt med ro.. underbart med självträning, åt gott och fick värmande kramar och te på Harry B James.
Vilken service de har där när man kommer in stel som en pinne och likblek ;D

Finns så mycket fina människor så underbart, och jag är nog inne i en sorts period där jag inte själv är så go som jag vill vara, eller uppfattas kanske inte som det.. som jag känner det iallafall :D
Ibland dras människor till mig som det blir lite hack i flödet med.
Sådana där vi bägge behöver öva oss på saker med oss själva.
Just nu känner jag mig både uppåt, neråt och på tvären.
Att vara ärlig i denna värld har visat sig vara svår.. att stå upp för sig själv och inte bli trampad på, att vara öppen med det jag själv står för och var jag är just nu..
Det triggas, det speglar, det kommer med massor av annat som våra egon och mönster har fastnat i.. som ett plåster som vi snabbt vill dra bort men som i slutändan gör ont en sekund innan man förstår att det är borta.

Behöver jag släppa på de lärdomar jag fått och som jag jobbar med, 
det psykologiska och medvetenheten, tilliten till andra som verkligen inte är stor just nu, 
att vara sann mot sig själv.. för att kunna vara med andra människor.

Vill kunna vara sårbar för att komma vidare till nästa steg.. och nästa..
Jag kanske ses som svår att förstå när jag inte vill prata väder och vind hela tiden, att jag är nyfiken och är intresserad av människor och deras tankar om saker och ting.. livet etc.
Tror det är svårt för många att prata om det de verkligen känner, tycker och vill än det som bara är på ytan och det vanliga i livet.
Jag vet det och jag förstår samtidigt att inte allt är enkelt.
Jag har t om vissa dagar suttit med tårar rinnandes för att jag inte orkar med hur det är i världen.. vad vi gör mot oss själva, andra och vår jord.
Att vi måste se klarare på saker och ting och släppa allt som verkligen inte behöver finnas, och bara det är mycket.
Det känns som hjärnan vidgas och jag inte kan stoppa den för en stund, så märklig känsla.
Vad är det för process jag är inne i undrar jag..

~ Det värmer av kärlek på insidan som jag bara vill ge
Det bränner av lycka över den som jag själv fått se
Det svämmar över av glädje att ha vågat höra min röst
Det vill inte stagnera, bli nött eller smälta bort
Livet är som en röra av det bästa och det sämsta, 
men vi är alla av samma sort ~

/Lindha

Ska försöka sova lugnare inatt, med kanske inte lika intensiva drömmar som ofta kommer.
Men ändå tackar jag och tar emot dem, för de kommer av en anledning som kunskap till mig själv.
Man är ständigt under utbildning ;)

Natti världen :*

<3









söndag 25 februari 2018

Jag... redan då så osäker på omvärlden...


~ Känner inte igen de där orden något mer

Vill inte stänga in mig tänker låta dig se

Varje rörelse där mina känslor tar rum

Vet jag att du som andra ej vill vika sig en tum

Men att sluta andas och vara de vi är

Är snett och vint i världen som den nu oss lär

Måste våga säga de sanningar som finns

Vår själ känner allt det där som vi till sist alltid minns ~

/Lindha

Ibland kommer de där känslorna upp... att jag är så långt borta från den värld som är just nu.
Hur vi ska leva och tänka.
Det stämmer inte för mig.. alls.. så mycket av det.
Trevar mig fram för att hitta de där själarna som man kan bolla med för att få en förståelse och en acceptans på mina tankar.
Vill så mycket.. vill skapa så mycket... vill leva så mycket.. och samtidigt bara vara i det som vi har på vår jord.

Ibland kan jag känna att jag går i min egna värld och stänger in mig i min egna oas för att allt därute påverkar mig så mycket.
Det blir som ett sprakande nystan i både huvud och kropp.
Skulle vilja ta bort all social media, men vart hamnar man då... helt utanför på något sätt.
Ännu mer distanserad.

Jag försöker samtidigt få bort känslan av rädsla av att förlora det jag tycker om och ägandet jag har med de grejer man har i hemmet.. och själva hemmet.
Vi äger ingenting, och jag har börjat släppa på det..det känns lättare och lättare.
Men ni vet den där tryggheten.
Om man inte haft den tidigare förutom när man var ung då är det svårt att släppa rädslan.
Jag blev sjuk/obalanserad av det otrygga och kämpandet med fel saker.
Vill ha lugn och ro och bara kunna leva.
Inte mycket man behöver för det om inga andra kommer och ställer till det.
Om inte samhället krävde så mycket.

Nu ska jag ta mig vidare och krypa ner i värmen för läkande sömn uti vinterkvällen.
Det som tar plats i huvudet ska få tystas ner och drömmar ska få fylla det igen.

Natti :*

<3












En paus från staden...




I veckan tog jag mig till "Hålan" ett par dagar för att umgås med föräldrarna lite.. och healingkatten Tussilago.
Blev mycket mys och balansering, och Tussi och jag hade i stort sätt samma stil :D
Behövde andas och få bort allt som kom till mig i mitt huvud, och efter alla intensiva drömmar jag har haft och fortsätter ha.
Är dock tacksam för dem.
Tussi låg länge och sökte sin tass mot mina fingrar... la dem ovanpå eller nuddade vi dem.
Det var så fint när hon samtidigt tittade i mina ögon.

Läste även tredje och sista delen av boken om Rosengädda och all kärlek som kretsar där.
Kärlek och relationer mellan människor är både intressant och min grej.. ja kanske inte att vara i dem som det verkar haha men allt som är... känslan.. :D
Vi alla passar helt enkelt inte med varandra i vare sig kärlek,- eller vänkapsrelationer, 
och vi har så mycket karman och triggningar/speglingar som kan dyka upp i vissa av våra möten.
Det är intressant varenda gång att få känna olika saker inom en vid varje möte av någon.
Tänk vad mycket vi skulle kunna lösa och hjälpa varandra genom dessa om vi alla kände, vågade och var medvetna om det.
En dag kanske vi har lärt oss att göra det.

<3

tisdag 20 februari 2018

Hej min kraftplats och tack för att du finns...


En vinterdag kan vara underbar trots att man inte tycker om denna kalla årstid.
Men den är vacker och skön på andra sätt.
Idag behövde jag stanna upp för en stund efter endel "pluggande" här hemma för mitt läkande osv, släppa tankar.. få mer energi och låta den flöda, så jag tog mig ut med full mundering till min kraftplats i skogen.
Promenerade även runt i spåret då jag behöver lite vardaglig motion också, och skogen är fantastisk att ha runt sig.


När jag då satt där i snön mot en stor sten för att insupa strålarna från solen la jag märke till hur vacker snön är på marken.
Det såg ut som ett stort hav med kristallkluster som ville ge alla träd, växter och allt levande sin renande energi..ge mer liv...
Jag lägger ofta märke till underliga saker runt om mig :D
Och med dessa syner får jag även känslor kopplade till det och en hel drös med ord som visas som när man sitter och skriver på en gammal skrivmaskin ungefär.. inte alltid, men oftast.
Det är som något i mig vill skapa en berättelse om just en lite syn jag får.. på t ex en vacker gren som sträcker sig ut från ett litet träd som håller på att växa upp.
Ja ni kan bara tänka er hur mycket som florerar i mitt huvud ofta haha
Mindfulness och medvetenhet går lite hand i hand här och jag älskar att känna på så här vis.

Hoppas ni har njutit av er dag lika som jag av min.
Fin kväll på er och natti när det är dags :*

<3





Dessa maneter...


När man imorse tittade ut genom fönstret svävade små bomullstussar av snö ner mot marken.
Sedan kom solen och lyste upp det vita landskapet, så vackert och lugnt det kändes.
Pysslade lite i köket med morgonrutinerna och sedan tog jag mig till yogamattan för att fortsätta den sköna känslan jag hade från gårdagens yogapass på Shanti.
Jag vågar äntligen höra min röst!!
Jag släpper mer och mer på rädslan att andra ska höra den och bara det gör mig lite rörd faktiskt och enormt lycklig.
Vi gjorde flera underbara chantingmeditationer.

Maneterna...
Maneten påminner mig att andas.. på riktigt.
Från bäckenbotten och uppåt.. att slappna av i alla delar.
Nedre maneten.. mellersta och den lilla maneten uppe i stämbanden..
Något jag inte har gjort sedan jag var barn.
Har alltid spänt hela diafragman b la och t om halsen.
Nacke, bröst och allt känner av detta, även rösten.
Diafragman är en så viktig muskel för välmående.. andas rätt och många symptom etc kan försvinna.
Tänk att en vanesak kan vara så svår att få bort. 

Övning ger färdighet även om det så kommer ta hela livet ;)

<3




lördag 17 februari 2018

Vi två...




Känslan att ha en stunds AW-mys igår med min vuxna dotter när hon kommer från jobbet..
Är så tacksam för livet och stolt över den jag älskar som mest <3

Tänk alla år vi har kämpat ihop, allt vi gjort och hur vi har haft det.
Att barndomen nu är borta och att vi fortsätter i den andra fasen av livet.
Vad många gånger man har längtat till dessa dagar då det har varit jobbigt att som ensamstående få allt att gå ihop och en önskan om att ens barns barndom skulle vara så bra som möjligt.
Men tänk så många gropar man har kört fast i och ändå kunnat köra vidare efter ett tag.
Mer sliten, med fler lärdomar och kanske även med destruktiva känslor som oro, frustration etc.
Det har inte varit så enkelt när samhället ser ut som det gör och som nu kanske är ännu värre än då.
Men vi klarade oss igenom dessa år.
 Och med kärlek och vänskap kan vi nu fortsätta med groparna som kommer med vuxenlivet och inse att vi kommer klara dessa också.
Nu vet vi mer vilka vi är och vad våra själar behöver.

Är så tacksam att just du valde mig att få följa dig i livet.
Är nästan säker på att du min dotter var min mor eller liknande i ett annat..

<3


torsdag 15 februari 2018

Nymåne...




... Tack snälla för att jag vaknade upp ur mina lärorika drömmar imorse med glädje, positivitet och energi i mitt sinne.
Var som att allt bara vände.
Budskapen jag fick fanns redan inom mig.. ("Inner trust") ~ att jag har intuitionen i mig och att kunna tro på mig själv...
Ja det stämde det jag har känt.
Att mycket känslor har funnits i mig just nu ("Feelings & emotions") ~ ..de har verkligen haft sitt grepp om mig.
En liten tung period som var kämpig men som behövdes för ett uppvaknande återigen..
att känslor inte är jag, så kan jag nu lämna för att åter ta tillbaka mig själv, få läka och fortsätta framåt.

Nu ser jag framemot roliga dagar.. med värme, skratt, samtal, balanserande vila och bara vara, hur de än blir.
Livet fortsätter... 
Och nu ska det bli skönt att krypa ner under täcket för att somna i tid som jag har gjort nu ett tag och som verkligen är det bästa.
Det gör mycket gott för kropp och själ.
Intagit en extra dos med vata-balanserande (triphala) pulver på kvällskvisten, så hoppas tarmarna inte bökar runt för mycket inatt haha ;)

Natti på er :*

<3



onsdag 14 februari 2018

Ibland förstår man när man inte förstår men vill veta... ;)


Mitt liv har ett kärlekskarma som måste lösas inser jag.. :D
På självaste dagen (ska vara alla dagar) som ska överösas med kärlek kan man även få lite splitter.
Kommer aldrig mer stänga mitt hjärta då känslan är den underbaraste som finns.
Ibland för en stund tappar jag hoppet om tillit bland oss... men jag tror på förändring.

Är förstående med att de flesta av oss har rädslor för sårbarhet, går efter gamla mönster och har obalanser.
Jag förstår, men ibland behöver man ta steget och våga (likaså jag)... bryta mönster och gamla beteenden och försöka läka ihop.. försöka känna tillit fast man ej har fått den.
Kommunikationen är ett måste och där ska ärlighet vara det självklara.
Vad vill vi i våra liv... vilken själ ger oss de djupa känslorna, tryggheten och lycka...
Vi måste gå bortom rädslorna.. och sen inte släppa taget när livet blir lite jobbigt.


Kärlek.. på olika vis.. varje dag...
Att få rå om sig själv är fint, det är härligt.
När man tar sig upp från mattan är det mycket som släpper, det känns skönt och bra inombords.

Samtal med finvännen, en god semla som slank ner hos syster med en massa prat och skratt som vanligt, och på det ett videosamtal med min älskade dotter om livet, män och relationer... alltid så kul att få lyssna och dela med varandra.
Skratt behövs nu.. och massor av värme.

Har så mycket kärlek att ge, så här får ni en stor kram från oasen :*

<3

måndag 12 februari 2018

Tassar på tå ibland...



... men kommer aldrig vara någon som jag inte är eller för att passa in inom ramarna.
Jag lever och älskar att leva.. om jag så ska få göra det utan en hel drös själar runt mig.
Det är som det är och blir som det blir...

Det kommer fortfarande budskap i siffror hela dagarna, får mjuka kindstrykningar och det låter från olika rum här hemma emellanåt.
Det är som det ska vara just nu i oasen <3

En varm famn skulle inte vara fel i denna kyliga lägenhet, två täcken kanske räcker :D
Natti på er :*

<3

söndag 11 februari 2018

Börjar bli fit for fight i livsprocessen...


Livet är en ständig process.
Vi får med oss saker varje dag som sätter spår i oss.
Vissa har lättare att ignorera och stoppa undan inombords, medan andra suger åt sig allt som en svamp och ibland ändå försöker rensa bort det senare.
Det är inte bra att stoppa undan och kapsla in och låtsas som inte något påverkar en.
För allt finns genom beteenden och tankar osv.

Det här med att vara ärlig och oärlig...
I dagens samhälle verkar oärlighet vara det naturligaste i världen.
Bara köra på...som jag har fått höra; Men du, dra en lögn... det skadar väl inte..
Jo lögner skadar omedvetet eller medvetet både för den som drar lögnen och den som får den.
Vi lever i en falsk värld där vi tillslut inte vet om vi ljuger eller inte.. för oss själva eller andra.
Tillit och den där riktiga tryggheten finns inte.
Hur ska man gång på gång orka skaffa nya vänner eller en partner när man inte vet om de är ärliga och sanna.
Själv är jag inte den som alltid har varit eller är helt och fullt ärlig (svarar om någon frågar och jobbar på det hela tiden), men jag mår fruktansvärt dåligt av det.
Sen kan man diskutera vad som är en vit lögn eller inte.
Det är som människor ursäktar sig med att allt är en vit lögn.
Och dessa är helt okej.
Hur långt ska man gå?
Vi kanske behöver tänka till med oss själva hur vi beter oss, bli medveten om vad man säger och tänker.
Ofta kör vi med dubbelmoralen.. och att våra barn inte ska ljuga när vi själva ljuger som borstbindare.
Var får de det ifrån, om inte från oss vuxna förebilder och samhället.

Fler av de män jag har träffat under åren har givit komplimanger i massor.
Berättat om hur de är.. som oftast inte stämt alltför väl.
Att de alltid skulle vara ärliga mot en.
Sedan har det varit finito.
Efter bara ett tag eller flera år har många (låter som jag alltid träffar nya.. men har ej haft 10 år långa förhållanden..) hört av sig igen.. att de saknar en, vill ha en i sitt liv (både ha kakan och äta den), tänker på en, ångrar sig osv osv..
De kan även vara i ett förhållande, nyförlovade, sambo etc men ingenting stoppar..
Ska man då bli glad och smickrad?
Är det en sann bekräftelse eller uttrycker de sig fel.. att det kanske bara är att det klickar med våra energier.. att det är en sorts mening att ha varandra i sitt liv.. att vi levt tidiagre liv tillsammans och kanske behöver lösa våra karman.. vem vet..
Vad är egentligen meningen med det då sanningen av deras beteenden skadar alla parter egentligen av oärligheten.
Ja vi förändras och kanske tänker till vad som var en sann känsla med sig själv.
Sen kan vi vara i en relation vi drar ut på fast vi inte känner som vi borde, men känner oss trygga i (vanemänniskan som är rädd för det nya och sina rädslor) och hoppas på att känslorna växer och saker ändras med tiden.
Men om då sanningen skulle fram till partnern, hur skulle denne känna i det läget om man dessutom har en dålig självkänsla och kanske själv har känslor.
Alla tar sådant olika.
Men det är också en funderare.. iallafall för en högkänslig människa som jag..
När något har börjat sina kommer det nytt.
Tacksam för träningen med mig själv dock :D

Vi kan bara ändra något genom handling, jobba på saker och ting och känna in vad som känns rätt för en själv med hjärtat och lämna hjärnan/egot utanför.
Vi har med oss alla mönster, präglingar, minnen från förr in i det nya om man inte lyckats bearbeta allt och rensat bort det.
Har själv vandrat "fel" flera gånger och varit i en relation som inte känts rätt för mig från början för att ha velat gå en annan väg än den som inte tidigare har fungerat.
Men jag var falsk mot mig själv som mot andra.
Ibland behöver vi bryta oss loss från gamla mönster som att vi drar oss till samma sorts partners eller vänner.. men vi drar oss till dem och de till oss av olika orsaker och för att träna oss själva, samt vad vi sänder ut för energier.
Det har ändå inte varit "fel" den väg jag har gått, för med dessa har jag fått massor av lärdomar, trots att jag helst skulle velat vara fullständigt sann.

Vi är i processer med oss själva...
Människor runt oss blir delaktiga i dessa, vare sig de vill eller inte oftast.
Men vi ska lära av varandra, och det gäller att ibland låta sig sörja de man tyckte om och som kändes rätt både som vänskap eller kärleksrelation för en stund och sedan förstå att vi alla har dessa obalanser vi får av vår livsprocess.

Det är lättare för många att inte känna och bara köra på i livet.
Att tro man vet hur det känns med dessa olika känslor när man kanske egentligen inte har en aning då man har kapslat i dem i det trygga bomullsfältet i kroppen.
För att vara sårbar är den största rädslan vi har.
Det är inte kärlek eller att tycka om någon väldigt mycket som gör ont, det är allt det andra runtomkring... b la oärligheten och ofta en frustration eller att man klankar ner på sig själv.
Många gillar inte att man har dålig självkänsla eller självförtroende.
Det är inte attraktivt säger de.
Har de någonsin tänkt på varför vi människor ofta känner så och har det.
Samhället idag är uppbyggt på ytlighet, perfektion (som inte finns) och en intelligens som man ska ha.
Intelligens ses ofta som att man ska kunna olika ämnen och vara vetenskapsman.. ja ni fattar..
Men intelligens är också att vara medveten om sig själv, andra och livet i sig, veta vad lycka är och hur man får det utan något, att vara kreativ med det man tycker om, lösa problem i livet, kunna visa omtänksamhet osv.
Vi kan få dålig självkänsla om vi gång på gång blir behandlad illa, får höra nedtryckande saker, får falska ord, blir utnyttjade, blivit övergiven i barndomen, är osanna mot oss själva och lever helt fel mot vad vår själ känner etc.
Fast det ligger i oss själva hur vi ska ta det så sipprar dessa saker in.. dripp dropp..
omedvetet..
Hjärnan är så stark i sitt tänkande att det tillslut blir riktigt jobbigt att stå emot dessa självnedtryckande ord från den.
Har jobbat mycket med självkärleken.. att må bra i den jag är och tycka om den jag ser och hör.
Nu vågar jag höras, sjunga ut på yogan, tycka jag är vacker eller söt när jag ser mig själv i spegeln oftast och sådana där små saker :D
Men ingenting är quick fix.
Vet att jag själv nuförtiden ursäktar mig för andra att jag är lite annorlunda än mängden.
Att jag tänker annorlunda, är högkänslig fast jag ser det som en gåva själv, har en annan stil än många andra kanske i mycket (vet att jag själv blir osäker för att jag är så.. ni vet psykologi ;) ) och att jag vill vara så ärlig som möjligt.
Fått höra att jag kan vara för ärlig med att blotta mig själv etc.. men vill bara få djupa kontakter med människor, det ytliga ger mig ingenting.
Sedan finns det även de som uppskattat och verkligen själva har lärt sig hur skönt det är att göra så.. prata om allt, våga vara sårbara.. att jag fått ett tack för att jag är den jag är och det har förändrat deras tankesätt, hur de mår av det och förändrat mycket i vardagen.
Men jag har mycket att lära..
Varför ska vi behöva kämpa för att må bra i oss själva när vi alla och samhället skulle kunna förändra detta.
Små barn mår t om dåligt idag för det som vi vuxna och samhället lär dem.

Alla vi människor är olika.
Har med åren insett att jag verkligen även behöver likasinnade som vänner eller som partner i mitt liv.
Att kunna vara öppna med varandra, dela tankar och intressen (även vissa olika intressen är bra då det är intressant att vara delaktig och lära sig något nytt) och även att de ger en som jag ger dem det man behöver i sin egna process och livsväg.
Att man lär av varandra och kanske är på liknande plan i livet.
Annars blir det lätt att man stagnerar och kanske blir på ett sätt man inte vill vara eller är.
Mina vänner är få, väldigt få.
Känner människor, men sådana man kan prata med om allt och vända sig till närsom, och inte bli utnyttjad av eller som oftast är ärliga har jag bara ett par av.
Men jag hoppas att fina likasinnade själar dyker upp i mitt liv för jag saknar er... mycket.

<3
















Så det var så här det kändes.. så här det är att leva..


En vecka uppradat med olika sorters känslor är nu till ända... värme, lust, smärta och sorg...
Hjärtat är vidöppet med livets många faser inpräntat.

Sov så gott farmor.. 
ditt skratt smälter samman med musiken du tyckte om och historierna du delat <3

<3

torsdag 8 februari 2018

Ty livet är lite så här en torsdagskväll...


Ibland kan vissa dagar nästan slå ut en känslomässigt..
den extrema högkänsligheten med sina känsliga antenner som snappar upp det minsta lilla.
Att vilja gömma sig för omvärlden,men allra mest ha någon att bli omhållen av.. någon som skingrar många tankar och känslor som kommer med det.
Någon som säger att det är okej.
Vill inte vara utan denna känslighet som kommer med mycket gott också, men ibland blir det bara för mycket.

Att leva så länge med lycka och eufori kommer även med dagar då små korn av det sämre som har samlats måste få luftas och komma upp till ytan.
Vi lever med så mycket intryck och känslomässiga situationer varje dag att en dag eller två behövs för att sortera och reda ut i massan.
Att bara få känna att livet kommer ikapp och att det är fullständigt okej.
För en som är högkänslig är allt oftast så mycket starkare, och därför känner jag att vara sann mot mig själv och våga blotta mig för andra gör allt så mycket enklare och det är en lättnad inombords.

Så ingenting är guld och gröna skogar alltid.. men oftast skiner ljuset väldigt starkt inom mig och extra mycket när människor accepterar mig som jag är och vill ha mig i sina liv.

Igår var ensamheten som störst med ett kämpande och en önskan att dagen skulle ta slut.
Idag vaknade jag med tårar som rann då det sista behövde ut, men kan andas lättare utan ett stryptag runt halsen.
Är medveten om varför...
Från en dag till en annan i en människas liv, och återigen betas träning och bearbetning av för denna gång.
Vi växer av det svåra och vi växer av att utmana våra rädslor, gamla sår och dylikt som våra tankar skapar.
Det kan bli en fight utan dess like.
Att vara ensam i det är inte alltid kul, men jag vet att jag alltid har mig själv..
och så viktigt det är att våga stanna kvar och få en balans igen.



Det eviga hjärtat... läkande, relationer, villkorslös kärlek och harmoni.. 
balansera balansera..
Ett steg i taget.. att släppa det som varit tryggt till något nytt.. 
att fortsätta från resan på insidan till att det kommer visa sig i den yttre världen..
Det blir så bra.. så bra <3
Budskap med klockslag fortsätter förfullt var eviga dag som mycket annat.


Kallfrusen med musik som värmer.
Livet är inte bara en raksträcka fylld med glitter och leenden,
den har även sina hjulspår som den fastnar i ibland..
Fortsätter med vedic art- måleriet då jag inte får ro att ligga och mysa på soffan.

Imorgon blir en bättre dag..
Natti på er :*

<3

Som det är när det är...


~ Min hand, min vän
Är det bara en perfekt illusion
Vem släcker lågan om inte jag själv
då det bränner bakom ögonlocken
när mina fotsteg samlar ihop mitt inre
Ensamheten växer för varje andetag
som skapar en dimma,
ett gömställe jag inte vill vistas i
Min sårbarhet som blottas
Det varma som väcker min själ
Försiktigt mina ord viskar till någon där ute, till fler
Ord som inte tas emot
En lycka som varat en lång stund faller för en dag
Mina steg blir långsammare då de släpar mig hem
När tystheten får mina känslor att komma åter,
det gamla överväxta
Jag stannar en stund
Huvudet som vill fly och förstöra det underbara,
det som finns
Genom styrkan jag dämpar
Medan sår läker ett samtal pågår
Min hand, min vän du finns alltid där

/Lindha

<3


måndag 5 februari 2018

Lite måndagstankar...


För flera år sedan när mina rädslor för sårbarhet och övergivenhet, destruktiva mönster och dåliga självkänsla/självförtroende var som störst så sa jag att när jag är 40 då ska jag ha bearbetat mig så pass mycket att jag står stark i mig själv...
att jag har fått den självkärlek som jag mår bra av och kunna öppna mitt hjärta på riktigt, kunna känna ordentligt och en sann känsla för någon annan igen.

Att ta det där steget att våga känna tillit både till sig själv och andra är svårt.
Det är en träning och det tar sin tid, alla vi möter är också olika med sina obalanser.
Alla är inte öppna av sig, har destruktiva beteenden eller har ett flyktbeteende när saker sker i en eller när man stänger av helt.
Flykten, osäkerheten och att stänga ner känslor har funnits inom mig länge.
Vågar man känna något.. för hur kan man lita på att den andre inte faller för sina rädslor eller obalanser, eller rent av inte känner samma som en själv om det så är vänskap, nära relationer eller en kärleksrelation
Osäkerhet som kommer upp i livet om man är tillräckligt bra eller ser bra ut för att någon vill älska en och stanna kvar i ens liv.
Rädslan för övergivenheten och våga ha tillit som kom upp för mig i vuxen ålder från barndomen och andra händelser tidigare i livet.. 
små händelser som har gjort att jag lägger på det där tunga inbrottssäkra över hjärtat.
Så pass mycket att jag b la inte tillät mig att tycka om mig själv.
Idag känner jag självkärlek mer och mer.. men problemet är att tillit för andra är svårt att finna.
När man ständigt ser och hör.. varför är det så svårt för oss människor att vara ärliga?!
 Om man själv har känt sig osann mot andra eller sig själv (mer varit tyst) fast man är medveten om det, det är jobbigt.
Har själv varit den där lögnaren förr i perioder, vill inte mer.. det bröt ner mig totalt.
Jag är ärlig om någon frågar...
När människor tackar för min ärlighet fast sådant kan vara svårt ibland så känns det varmt i hjärtat.
Då känns det lätt inombords.

Har öppnat upp ett fåtal gånger.. mina två själsfränder slog totalt ner min mur.
Men det totala blottandet av mitt inre slogs ändå ner.. smärtan var total och såret i mitt hjärta blev djupt... övergivenheten kom åter..
Men det var lärdomar och sann äkta kärlek som jag aldrig skulle velat vara utan.
De är fina själar, men som de flesta bar på sitt...
Är så tacksam att jag fick och kunde känna så starkt och att de ville dela av sig själva.
Vill komma dit igen och få stanna kvar...

Det året är nu här...
Jag tränar förfullt på att känna tilliten som jag har funnit till mig själv.
Slår mer och mer ner det starka skydd som omger mitt hjärta.. det är läskigt att känna på riktigt.
Att inte bara känna kärlek till kärleken utan också till en själ och ännu lite mer till mig själv.
Att öka mitt självförtroende.
Man ska även finna rätt själ för att klicka på olika vis, och gör man det kan obalanser ändå slita isär varandra.
Allt är ett ständigt arbete.
Att vara balanserad, att vårda en relation, finnas för varandra och en själv.
Att leva helt enkelt.
Det finns inga genvägar, utan man måste våga släppa spärrarna och kämpa för något.
Gräset är inte grönare på andra håll...
inte ens inom sig själv.
Hur ska man kunna hinna bygga upp något starkt och djupt om man ständigt flyr efter en stund...
även inom sig själv.

Mitt 2018 som ni säkert har läst förut består av kärlek b la.
Ordet kärlek kommer till mig hela tiden från olika håll.
Och jag känner värme sippra ut från mitt bröst och det kommer för olika saker.
Ska jag nu våga att faktiskt tillåta mig själv att känna den där sanna starka känslan från hjärtat igen.. den finns och jag känner...
Läskigt att det ibland kan komma så väldigt fort så man knappt hinner med själv när det var så längesen jag tillät mig det.
Mitt ego vill fly och stänga av.. det där gamla mönstret gör sig påmint..
Men jag stångas med det med all min kraft.

8 månader kvar till något jag inte bryr mig om längre... åldern..
Men detta år skulle vara i kärlek på olika sätt...

Tacksam för att jag ständigt är i lärande och får mer kunskap på min väg.

<3